Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika Barbro Engman: När välfärden dras inför rätta

Krönika: Assistansen

Annons

Kanske man skulle ta och rösta på förvaltningsrätten i nästa val? Domarna och nämndemännen där har trots allt mera makt över den enskildes väl och ve än vad politikerna i socialnämnden eller vård- och omsorgsnämnden har.

För det är lagfarna domare och nämndemän som avgör om Evert, 93, har rätt till ett särskilt boende eller om han klarar sig med trygghetslarm. Eller om Majlis, 79, är socialt isolerad och behöver en kontaktperson. Deras kommun sa nej i bägge fallen, men förvaltningsrätten backade upp Evert och Majlis.

Om inte kommunen överklagar beslutet till kammarrätten förstås. Då riskerar Evert att få nöja sig med trygghetslarmet och Majlis blir av med sin kontaktperson.

Till slut kan det bli de sexton justitieråden i Högsta förvaltningsdomstolen som avgör om det räcker med ett larm för Evert.

Kommunen bedömer behoven på ett sätt, men förvaltningsrätten kan göra en helt annan bedömning. Kammarrätten kan i sin tur göra en helt egen bedömning och tycka som kommunen eller som förvaltningsrätten.

Det är också meningen. Socialtjänstlagen är en ramlag utan detaljregleringar. Hela idén med lagen är att det ska finnas ett utrymme att tolka en och samma lag på helt olika sätt.

Så när välfärden dras inför rätta kan det gå lite hursomhelst.

På högsta förvaltningsdomstolen ska man i dagsläget undvika att lägga sin röst. Domstolen har hamnat i ett rejält blåsväder efter sin senaste tolkning av LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

STOCKHOM 2017 11 14. Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) presenterar åtgärdspaket kring LSS vid en pressträff på tisdagen. Trycket och oklarheterna kring den statliga assistansersättningen för funktionshindrade gör att regeringen lägger fram ett åtgärdspaket.

Det är juristerna där som har avkunnat den dom som innebär att tusentals svenskar lever i skräck för att förlora rätten till personlig assistans. Oron för hur deras möjligheter att leva ett liv som alla andra, vilket var hela syftet med LSS, blir ju inte precis mindre av att försäkringskassan slagit larm om att det kan bli ännu svårare än det redan är.

Enligt domstolen är det bara tiden man behöver hjälp med att få sina grundläggande behov tillgodosedda som räknas vid bedömningen av om man har rätt till personlig assistans eller inte. Så den enda tid som räknas vid exempelvis en måltid är den tid det tar att föra maten till munnen. Den tid det tar att tillaga, plocka fram eller dela mat räknas inte.

Skulle vi använda samma logik i andra sammanhang så skulle exempelvis kassörskan få lön bara under den tid det tar att stämpla in varorna. Är det tomt på kunder i affären blir hen utan lön såsom de personliga assistenterna nu kommer att bli.

Skulle vi använda samma logik i andra sammanhang så skulle exempelvis kassörskan få lön bara under den tid det tar att stämpla in varorna. Är det tomt på kunder i affären blir hen utan lön såsom de personliga assistenterna nu kommer att bli. Någon lön för beredskap och väntetid ska de inte få.

Men nu tycker högsta förvaltningsdomstolen att försäkringskassan gjort en felaktig tolkning av deras tolkning. Men det tycker inte försäkringskassan som håller fast vid sin tolkning av deras tolkning.

Åsa Regnér, ansvarig minister, har nu aviserat att lagen ska skrivas om så att åtminstone den senaste domstolstolkningen kan tolkas på ett annat sätt än den tolkning försäkringskassan gjort. Hur det blir med de tidigare domarna som också ligger kvar och ställer till det för de som behöver assistans är än så länge höljt i dunkel.

När välfärden dras inför rätta kan det gå lite hursomhelst.

Nu kan vi ju varken rösta på eller rösta bort de jurister som slutligen tolkar de lagar riksdagen fattar beslut om.

Men politiker kan vi både rösta på och rösta bort. Så det gäller att rösta på de politiker som är noga med hur lagparagraferna formuleras.

Annons
Annons
Annons