Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lennart Götesson: Inte en budgetsyndare längre

Krönika: Grekland

Annons

Det har varit ganska tyst om Grekland i svenska medier under sommaren. I alla fall om man undantar rapporter om jordbävningar, och några notiser om skogsbränder.

Ekonomiskt och politiskt har det också varit ganska lugnt. En händelse är dock att det under sommaren var många och stora protester mot Natos närvaro i landet. Och motståndet växer. Det grekiska folket har sett att det är en dyr affär för Grekland.

Nato kräver nämligen att ett medlemsland ska lägga minst två procent av sin bruttonationalprodukt, BNP, (summan av alla producerade varor och tjänster under ett år) till sin militärbudget. 2016 låg Grekland på 2,6 procent. Sverige, som inte är med i Nato, låg på en procent för sitt försvar.

69 procent av grekerna är negativt inställda till Nato, enligt en undersökning. USA och Nato har sex militära anläggningar i Grekland. Det är bland annat missilramper och inte minst flottbasen i Soudabukten på Kreta.

När andra världskriget var slut gick först Storbritannien in för att förhindra att kommunister och socialister skulle få makten i Grekland. När det blev för dyrt för Storbritannien så tog USA över och 1952 anslöt sig landet till Nato.

Militärbudgeten var före krisen högre i förhållande till BNP än den var i något annat EU-land. Och det hade gjorts många och dyra affärer som ofta genomförts efter omfattande mutor. Det gällde bland annat stridsflygplan och ubåtar.

Dessa köp ska betalas och den grekiska arbetarklassen har hela tiden sett att det är den som får betala. Det sker genom lönesänkningar, lägre pensioner och indragningar i bland annat sjukvården.

Dock ska sägas att grekiska tavernor och caféer nu tycks låta transaktionerna gå via kassaapparaten, även om kvittot är handskrivet på en kvittoblankett och inte som förr var ganska vanligt: nedklottrat på pappersduken.

Det som kan ses som ett glädjeämne för Grekland är att EU:s ministerråd plockat bort Grekland från den så kallade skämslistan, alltså EU:s lista över budgetsyndare.

Det sker efter att Grekland nu inte längre har ett budgetunderskott som överstiger tre procent av BNP. Storbritannien, Frankrike och Spanien bryter däremot fortfarande mot den treprocentsregeln.

Under en demonstration på Syntagmatorget i Aten 30 juni 2015: vajande EU-flaggor i luften jämte den grekiska flaggan.

Grekland har också blivit bättre på att leta upp skattesyndare. Men än verkar det bara vara de mindre länderna som fångas in genom kontroller.

Dock ska sägas att grekiska tavernor och caféer nu tycks låta transaktionerna gå via kassaapparaten, även om kvittot är handskrivet på en kvittoblankett och inte som förr var ganska vanligt: nedklottrat på pappersduken.

Arbetslösheten ligger fortfarande på en mycket hög nivå, även om den har sjunkit något och tycks kunna sjunka ännu mer. Ungdomsarbetslösheten har också sjunkit på ett märkbart sätt, enligt statistiken. När det gäller arbetslösheten har jag inte hittat några siffror som säger hur många som flytt landet. Men de torde vara ett antal.

Nu är det många, inte minst välutbildade, som pluggar språk, bland annat svenska, just med tanke på att kunna flytta. Denna dränering av välutbildade personer är på sikt inte bra för landet, men dock för länder som Sverige som kan få tandläkare, läkare och sjuksköterskor.

Politiskt händer det inte mycket. Det nyval som många väntade skulle ske har uteblivit. En ny politisk maktfaktor verkar dock växa fram. Demokratiska alliansen har bildats av resterna från socialdemokratiska PASOK, Papandreous parti, och Demokratisk vänster, samt möjligen också Potami.

Demokratisk allians skulle kunna bli ett alternativ till Syriza och en motpol till Ny Demokrati. Det som kan tala emot Demokratisk allians är att det är ungefär samma gubbar som förr, men under en ny hatt.

Annons
Annons
Annons