Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minusränta och bortglömda barn

/

Annons

Nyhetsflödet i våra moderna, medialiserade samhällen gör att man ofta kastas från den ena chocken till den andra. Nyheter varar någon timme, sen måste nya komma. Jag undrar hur länge filmsekvensen från Malmö, där en väktare brottar ner en nioårig pojke och dunkar hans huvud mot golvet, ska stanna i medvetandet. Som de flesta andra fick jag när jag såg den en chock. Ett barn utsätts för våld av en man i ett slags uniform. Vi kanske förknippar det med andra, krigshärjade delar av världen, men inte med Sverige.

Därefter nästa chock: Varje år försvinner hundratals ensamkommande flyktingbarn mer eller mindre spårlöst i det svenska samhället. Jag visste inte om att det var så många. Jag borde ha vetat det. Det har skrivits böcker om det. Men jag har väl förträngt det. De barn som togs fast i Malmö rymde sedan igen. Vart tar de vägen när de rymmer? Kanske letar de efter sina anhöriga. Kanske plockas de upp av någon som utnyttjar dem. Så mycket är i alla fall klart att myndigheterna knappast lyfter ett finger för att hitta dem.

Varför? Det beror helt enkelt på att de inte är svenska barn. Så enkelt är det. När ett svenskt barn försvinner blir det, med rätta, stort pådrag. Men inte när det gäller ensamkommande flyktingbarn.

Det är svårt att ta in. Jag hoppas vi inte glömmer detta.

*

I det medialiserade samhället gjordes i veckan också starka försök att dramatisera Riksbankens minusränta. Aktuellt försökte i sin sändning till och med gestalta det nya och okända genom att visa sin reporter stapplande omkring på tunn is.

Men det är inte så dramatiskt. Jag har själv föreslagit minusränta tidigare på den här sidan. Att priset på pengar sjunker är i stort sett bra, även om det finns stora risker med tanke på de enorma bostadslån som svenska folket har.

I rapporteringen av Riksbankens räntesänkning syntes emellertid ett annat problem i det medialiserade samhället: Bisak blev huvudsak. Ty om syftet med räntesänkningen är att öka aktiviteten i ekonomin så finns det långt bättre vägar att gå än att manipulera räntan. På torsdagen och fredagen borde nyhetsrapporteringen ha varit full av inslag där den svenska och de europeiska finansministrarna pressades hårt med följande fråga: Varför i helvete bedriver ni åtstramningspolitik när det råder arbetslöshet och deflationstendenser och efterfrågan i ekonomin är för låg? Varför satsar ni inte på investeringar och mer generösa välfärdssystem? Kort sagt – på keynesiansk expansiv politik.

Sverige borde således idag låna pengar och öka statsskulden, eftersom det knappt kostar oss någonting och statsskulden är historiskt låg. Anders Borg borde ha gjort det på sin tid och det bör Magdalena Andersson göra nu. Att inte göra det är, som till och med en ekonomireporter i Dagens Industri nyligen skrev, rätt och slätt tjänstefel.

Riksbanken? Glöm den. Det är finanspolitiken som kan förbättra läget. Det är en gåta att det så sällan på allvar tas upp i nyhetsrapporteringen.

Det är mer spännande med en reporter som går på tunn is.

Annons
Annons
Annons