Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nej till Natonärmande

/
Ledare

Carl Tham skriver om Nato, en militär allians som han är kritisk till och anser att Sverige inte ska ansluta sig till.

Annons

Sverige skall nu ansluta sig till NATO:s propagandaverkstad. Fram kliver polis- och försvarsministern, två politiker som är särskilt populära bland människor med auktoritära böjelser.

Vi utsätts för intensiv rysk propaganda meddelar försvarsministern, vi måste försvara oss. Det gör vi bäst genom NATO, självfallet, instämmer polismästaren, här på voffsingpallen.

Båda dessa herrar vet givetvis att också NATO håller på med liknande verksamhet, också riktad mot vårt land, precis som man alltid gjort. Men det anses inte vara något problem för vad som kommer därifrån är i princip sant och klokt.

Den organiserade NATO-propagandan är emellertid ett intet mot den opinionsbildning och arrangerade information som förmedlas av medierna, alldeles på egen hand. Vi bombarderas dagligen med hatbilder av Ryssland och dess onda avsikter.

Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har också på nyhetsplats opinionsbildare som förklädda till journalister engagerat återger vad deras kompisar i försvarsmaffian vill sprida och räcker inte det kan man alltid intervjua fanatiker i Riga eller Washington.

Det självpåtagna syftet är att skapa en bild av ett näraliggande hot och därmed mjuka upp motståndet mot en svensk NATO-anslutning. Det ses säkert med blida ögon av Löfven, Hultqvist & Co. Det ligger i deras intresse.

Vad är detta, kan någon säga. Har inte Löfven gång på gång förklarat att Sverige inte skall gå med i NATO? Jo. Men lägg märke till att han aldrig utförligt argumenterar för sin ståndpunkt. Varför bör Sverige inte gå med i NATO? Ja, det får vi aldrig höra.

Det logiska skulle vara att Löfven argumenterade ungefär så här: Det vore olyckligt om Sverige gick med i NATO eftersom det skulle öka spänningen i hela Östersjöområdet och än mer stimulera militär aktivitet. Det ligger inte i Sveriges intresse, tvärtom. Det skulle binda Sverige vid NATO:s, d v s USA:s, utrikes- och säkerhetspolitik och det är inte önskvärt. Vi bör bibehålla alliansfrihet i den form den fått genom EU-medlemskapet och göra vad vi kan för att främja avspänning i Östersjöområdet.

Men något sådant säger inte Löfven och det är naturligt eftersom hela regeringspolitiken pekar i motsatt riktning. Om han argumenterade för sin ståndpunkt skulle värdlandsavtal och nu också delaktighet i NATO:s propagandakrig vara omöjligt. Därför måste man förstå den nuvarande politiken så att Löfven och Co egentligen vill att Sverige skall bli medlem i NATO, men befarar att ett sådant steg skulle spränga socialdemokratin.

Partiledningens respekt för partiet och dess värderingar är visserligen mycket behärskad men man anser ändå att partiet är bra att ha och att det helst inte bör bli ännu mindre. Därför kör man på: enstaviga uttalanden – Sverige skall inte vara med i NATO - och samtidigt på alla plan mycket nära samverkan med NATO och så hoppas man att partiet skall hålla sig lugnt och att kritikerna kan tystas med antydningar om att de går ryssarnas ärenden. Det är modern S-politik, tvetydigheten som princip, dubbelspelet som norm.

Carl Tham

Annons
Annons
Annons