Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Och depressionen sköljde över mig

Annons

Det blev en dramatisk kväll i söndags när resultaten började rulla in från EU-valet. När de preliminära siffrorna kom vid niotiden jublade jag – en tydlig vänstervind framträdde, samtidigt som moderaterna närapå kollapsade och Sverigedemokraterna visserligen gjorde ett starkt val men ändå inte närmade sig den magiska tioprocentsgränsen.

Sedan sköljde depression över mig och säkert många TV-tittare. Klockan elva visade det sig att Sverigedemokraterna erövrade två mandat och alltså nästan nådde tio procent. Och inte bara det: Högerextremismen sköljde över Europa.

Den europeiska trenden är fortsatt – så har det varit sedan valen till EU-parlamentet startade 1979 – lågt valdeltagande, trots att parlamentets befogenheter sakta men säkert, i synnerhet sedan Lissabonfördraget, utökats. I själva verket är det ett förödande tydligt tecken på hur dåligt EU fungerar. De senaste årens euro- och bankkriser har satt djupa spår. Euron har, i kombination med finanskrisen, stampat fram massarbetslöshet och våldsamma åtstramningar i en rad länder och i hög grad splittrat Europa i en nordlig och en sydlig del, samtidigt som krisen lämnat efter sig svallvågor både långt ute till höger och långt ute till vänster.

Viss vänstervind – ja. I Sverige, i Tyskland, i Grekland för att nämna några länder. Men också djupaste baksmälla för EU-idén och, mycket värre, väldiga framgångar för högerextrema partier. Att franska Front National kommer att stå för den största franska representationen i EU-parlamentet är skrämmande. Brittiska Ukips framgång är möjligen något mindre skrämmande ur antirasistisk synvinkel, men vittnar om ett djupt missnöje i åtstramningarnas Stor-Britannien.

Men det som framförallt framträder när man blickar ut över EU-landskapet är polarisering. Vi bevittnar i själva verket en djup kris för all slags mittenpolitik i Europaunionen, både den i borgerlig tappning och den i socialdemokratisk.

In med feministerna – men också in med rasisterna, ty även Sverigedemokraterna äntrar EU-parlamentet och gör det med besked. Det höga resultatet för Sverigedemokraterna är anmärkningsvärt; de flesta hade nog räknat med låg röstbenägenhet hos de EU-fientliga SD-väljarna. Blåsande mot varandra kom en högervind och en vänstervind.

Så blev det i Sverige. Om det finns ett mönster i det myllrande Europa så är det just detta: Försvagad mitt och starkare ytterkanter. Och beträffande riksdagsvalet i Sverige i höst finns en central lärdom av detta svenska EU-val: Folk är trötta på mittenpositioneringens alla ritualer och längtar efter något nytt.

Det är inte säkert att Fi klarar av att komma in i Riksdagen men vi kan vara helt säkra på att partiets frågor gör det: fram till valet kommer feminismen att drivas hårdare av både (s) och (v). Men den främsta lärdomen av det europeiska politiska landskapet är ändå följande: Kampen mot ojämlikheten, den sociala otryggheten och arbetslösheten måste intensifieras av socialdemokratin. Annars kommer andra partier att samla upp missnöjets röster.

Annons
Annons
Annons