Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regeringen är för rädd!

Magdalena Ancdersson borde ha höjt skatterna och satsat mycket mer på välfärden.

Annons

Där hade de chansen. Men de tog den inte. Sådan är min isande känsla just nu.

Den budget som finansminister Magdalena Andersson nu lägger rymmer naturligtvis många bra saker – t ex ökat bostadstillägg, flerbarnstillägg och klimatsatsningar - och det är en glädje att konstatera att den långa skattesänkar-eran sedan en tid är över. Men det är den här försiktigheten, rädslan för att utmana, nästan fegheten!

”Skattesänkar-eran är förbi. Ja, tack och lov. Men den nödvändiga skattehöjar-eran har tyvärr ännu inte inletts. Där är tabut för starkt. Rädslan för stor.”

Vi har ett läge där flera oppositionspartier är i kris och ingen samlad allians finns som är beredd att ta över regerandet mitt i en mandatperiod. Den rödgröna regeringen hade kunnat lägga en avsevärt djärvare höstbudget utan risk för att fällas – och hade den fällts för att den lagt en budget som på allvar satsar på välfärden., ja då hade regeringspartierna vunnit opinionen på det. Under de två år som återstår till nästa riksdagsval föreligger dessutom följande nödvändiga uppgift: att locka tillbaka så många som möjligt av de missnöjda arbetarväljare som lagt sin röst på SD. Från och med nu finns verkligen chansen att genom starka välfärdssatsningar släppa ur luften ur ett SD vars attraktionskraft är på väg att avta. Men den rödgröna regeringen tog den tyvärr inte.

Finansminister Magdalena Andersson presenterar budgeten.

Den stora satsningen i höstbudgeten är de tio välfärdsmiljarderna. Den har varit känd sedan i våras. Den är bra. Kommuner och landsting kommer att behöva mer statsbidrag under lång tid för att fixa välfärd, fungerande flyktingmottagning och integration. Men de tio miljarderna räcker inte långt, ofta bara till att upprätthålla status quo, i skola, äldreomsorg, vård. Satsningen borde ha varit åtminstone den dubbla, och dessutom ha rymt en långsiktig plan för bidragen till kommunerna. Satsningen borde helt enkelt ha varit så pass omfattande att vanligt folk under nästa år i sina vardagsliv hade märkt av dem, börjat tala om dem, känt att lite av en annan och ny era inletts. Då hade avståndet till en redan rätt gnällig alliansopposition blivit ännu tydligare.

”Det finns uppenbarligen en oerhörd rädsla hos socialdemokratins och miljöpartiets ledningar för att reta upp de som redan har det bra. Därav den onödiga försiktigheten i denna budget.”

Hur skulle en sådan satsning kunna finansieras? Genom en kombination av skattehöjningar och att staten lånar lite mer. Den svenska statsskulden är mycket låg och det är fortfarande närapå tjänstefel att i det läget inte låna till viktiga och långsiktiga investeringar. Att låna är billigt för svenska staten. Och när det gäller skattehöjningar står en rad möjligheter öppna: Förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt, ett utraderat jobbskatteavdrag, höjd bolagsskatt. Och så vidare. Höjda skatter för de bättre ställda i en ekonomisk situation som liknar högkonjunktur är smart också därför att det drar in köpkraft hos de övre skikten och förhindrar eventuell överhettning.

Budgetpresentation.

Skattesänkar-eran är förbi. Ja, tack och lov. Men den nödvändiga skattehöjar-eran har tyvärr ännu inte inletts. Där är tabut för starkt. I höstbudgeten förekommer visserligen några små skattehöjningar: Några tiotusental personer passerar nu gränsen för att betala statlig inkomstskatt och det kommer att kosta dem någon hundralapp i månaden. Borgerligheten har redan gått till storms mot denna automatiska skattehöjning trots att den är så blygsam och trots att det borde vara en självklarhet att folk med så pass höga inkomster får betala mer skatt, inte minst i ett läge där så många nyanlända behöver resurser.

Finansminister Magdalena Andersson.

Men det finns uppenbarligen en oerhörd rädsla hos socialdemokratins och miljöpartiets ledningar för att reta upp dem som redan har det bra. Därav den onödiga försiktigheten i denna budget.

”Finansminister Magdalena Andersson är stolt över att ha presenterat en ”stram” budget. Vilka vill hon tillfredsställa med det? Knappast de väljare som sliter i en underbemannad äldreomsorg eller vård eller alla de människor som längtar efter en offensiv för social jämlikhet.”

Finansminister Magdalena Andersson är stolt över att ha presenterat en ”stram” budget. Vilka vill hon tillfredsställa med det? Knappast de väljare som sliter i en underbemannad äldreomsorg eller vård eller alla de människor som längtar efter en offensiv för social jämlikhet.

Regeringen hade chansen. Man missade den.

Annons
Annons
Annons