Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Så kan Löfven vinna valet

+
Läs senare
Ledare

Väljarstöd

Jag får rådet att inte skriva statsvetenskapliga utläggningar, eftersom läsare inte orkar läsa sådana i dagens klickfixerade internettid. Men jag gör nog ändå en utläggning, eftersom jag retat mig på borgare och sverigedemokrater ett tag nu.

De verkar nämligen ta varandra i hand på en punkt. Den är att Stefan Löfven är slut som statsminister efter valet 2018. Jimmie Åkesson och Anna Kinberg Batra vill rent av bli av med Löfven tidigare, men får inte med sig Annie Lööf och Jan Björklund.

Efter valdagen däremot är Löfvens regerande slut. Det är Åkessons och Kinberg Batras fempartiallians i regeringsfrågan överens om. De vet vad de inte vill ha: Löfven.

Tuppkammen har också rest sig hos borgare och sverigedemokrater, som har hög svansföring i sin enfrågerörelse "Bort med Löfven". De har nämligen opinionsmätningarna på sin sida. Men de borde veta bättre, eftersom mätningar visat fel i en rad val i flera länder.

Inrikesminister Anders Ygeman (S), finansminister Magdalena Andersson (S), biträdande finansminister Per Bolund (MP), statsminister Stefan Löfven (S), EU- och handelsminister Ann Linde (S), minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat samt vice statsminister Isabella Lövin (MP), samordnings- och energiminister Ibrahim Baylan (S), försvarsminister Peter Hultqvist (S), minister för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson (S), samt miljöminister Karolina Skog (MP)  fotograferade i samband med regeringssammanträdet i Falun.

Ja, mätningar mellan valen, som nu, säger inte mycket om valutgången, och har sällan gjort det. Vad man däremot vet är att regeringar och deras partier brukar ligga dåligt till i mitten av mandatperioder, men har högre väljarstöd när valdagen närmar sig.

Spurten för regeringspartierna kan vara lång och långsam eller kort och intensiv, men spurt är det många gånger. När valdagen närmar sig avkräver väljarna regeringsalternativet, oppositionen, på besked och börjar tänka på dem och deras politiker som möjliga nya ministrar och då är det för vissa väljare inte längre lika lätt att ge oppositionspartierna sitt stöd.

Plötsligt är inte oppositionens valseger som i en liten ask, utan snarare bortblåst. Löfvenavsättarna i form av alliansen och SD fick i valet 2014 52,3 procent av rösterna. Det gav dem 190 mandat, 54 procent av riksdagens 349. Ja, det blir en del siffror här.

Det är ju dessa siffror som retat sverigedemokrater och många borgare till vansinne. Titta: Det finns ju majoritet för att avsätta Löfven och hans sossar, varför görs inte det då? Sossarna förresten, de fick ju inte många röster. 31,0 procent var S-valresultatet.

Det är ju mycket mindre än på "DDR-tiden", då sossarna med sitt högskattesamhälle byggde betongförorter över landet, införde flumskola och löntagarfonder. De lyckades ju med det, så hälften av rösterna måste de ju ha haft förr någon gång.

Om man ska vara siffertråkig fick de tre rödgröna partierna 43,6 procent av rösterna 2014. Utöver nämnda nivån för S var det 6,9 procent för MP och 5,7 för V. 159 mandat blev det för de tre budgetsamarbetande partierna.

Men största valvinnaren 2014 kom inte in i riksdagen. För i ökning var det Feministiskt initiativ, som nästan åttadubblade sitt väljarstöd, från 0,4 procent 2010 till 3,12 procent 2014.

Av de nio partier som fick mer än tre procent av rösterna 2014 backade fem. Bara fyra ökade. Två av dem ökade med bara en eller några tiondels procentenhet: V (+0,11) och S (+0,35). Endast två ökade mer: SD med 7,16 procentenheter och Fi med 2,72. Fi fick dock ingen utdelning i riksdagsmandat på sin framgång.

Hur ser då en möjlig väg för fortsatt regerande för Löfven ut? Ja för enkelhetens skull räcker det med att flytta på en enda procentenhet av väljarna i förra valets resultat.

För om Kristdemokraterna får 3,6 procent, och inte 4,6, och Fi får 4,12 i stället för 3,12 i resultatet från 2014, så hamnar alliansen och SD i minoritet. De får bara 47,7 procent (47,72 om man ska vara exakt) för partierna som når riksdagen.

De tre rödgröna partierna skulle, ihop med Fi om Fi fick 4,12 procent och kom in i riksdagen, också få 47,7 procent (närmare bestämt 47,74).

Poängen här är att om bara en procentenhet av väljarna försvinner från Kristdemokraterna i valresultatet 2014 och Fi ökar i motsvarande grad så kan de partier som vill avsätta Löfven hamna i minoritet i den nya riksdagen.

Mer än en procentenhet av KD-väljarna 2014 var stödröstare som egentligen var moderater. Om de röstar på sitt riktiga parti, M, som tappar en procentenhet till SD, och SD tappar en procentenhet av de väljare de vann från S 2014 tillbaka till S och MP tappar en procentenhet till Fi kan det ge det valresultatet.

Fi är inte givet ett stödparti till Löfven som statsminister. Men Fi lägger nog utifrån alternativens politiska innehåll hellre ned rösterna i riksdagen (stöder) för mannen Löfven än för kvinnan Kinberg Batra som statsminister.

Valsegern 2018 för Löfven kan vara närmare än vad borgare och sverigedemokrater tror. Eller som Göran Persson sa valnatten 1998: Vi regerar vidare!

Med tanke på den knappa valsegern för Trump, och att flera val i Sverige med dagens valsystem avgjorts med liten marginal, bland annat de 1973 och 1979, är det inte en otänkbar utgång av valet 2018.

Väljarrörelser mellan partier i samma block har inte så stor betydelse. Och att SD ska få högt stöd 2018 är inte givet. När SD allt mer framstår som ett borgerligt parti, i sin politik och med stöd till en moderat regeringsbildare, kan de väljare som kommit till partiet från S komma att gå tillbaka till S.

Valsegern 2018 för Löfven kan vara närmare än vad borgare och sverigedemokrater tror. Eller som Göran Persson sa valnatten 1998: Vi regerar vidare!

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons