Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skifte i det allmänna medvetandet

/

Det känns onekligen som om något har inträffat i det politiska medvetandet denna höst. Ett skifte. Den ena opinionsmätningen efter den andra pekar på att de rödgröna partierna kommer att bli det största blocket i nästa val, samtidigt som förtroendet för Alliansens regeringsduglighet avtar. Häromdagen kom nya siffror som pekade på att förtroendet för regeringen faller, trots att höstbudgeten alldeles nyss presenterats. Är det ett skifte vi ser?

Annons

Allt kan ändras snabbt. Det går naturligtvis inte att haka upp sig på siffrorna som partierna får i olika mätningar från opinionsmätningsindustrin. Nej, det är något annat som vagt förnims i själva luften: En leda vid de politiska värderingar som i snart åtta år dominerat i detta land.

Vad gäller opinionsmätningar är det således inte partiernas siffror som är så intressanta – där är det ändå valdagen som räknas och allt före domedagen är till slut bara spekulationer – utan de undersökningar som försökt loda svenska folkets syn på viktiga frågor.
Nyligen visade det sig i en mätning från SvT att även moderata väljare ofta anser att välfärden de senaste åren har försämrats. I våras kom smått förbluffande siffror från Göteborgs universitet som gällde synen på offentlig sektor i ett annat avseende: Synen på vinster i välfärden. Där framkom det att det långt in i borgerligheten finns en växande misstro mot marknadifieringen av välfärden, i synnerhet skolan. Till och med i Stockholm tyder de senaste siffrorna på att den politiska majoriteten kommer att skifta.

Jag hävdade det redan för någon vecka sedan men jag hävdar det igen: Det verkar som om väljarna själva, svenska folket, är på god väg att forma en ny agenda för politiken – och det utan någon hjälp från konsulter eller PR-makare.
Där är det just försämringarna i välfärden som står i centrum och en växande insikt om att skattesänkningar – senast det femte jobbskatteavdraget – inte löser utan bara förvärrar de problem som finns.

Vem kan t ex tro att sänkta skatter ska kunna annat än förvärra problemet med bristen på vårdplatser i sjukvården? För stora barngrupper i förskolan? Och så vidare.
Inget av de två stora partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna, har egentligen följt med i och på allvar reagerat på denna breda, folkliga förändring av agendan. Moderaterna har inte uppfattat förändringen, kan antagligen inte uppfatta den – samtidigt som Socialdemokraterna inte heller ännu egentligen svarat på förändringen i atmosfären.

Löfven och Andersson kan uppenbarligen inte förmå sig till att kräva att jobbskatteavdragen steg för steg bör upphävas, trots att opinionen för det faktiskt verkar finnas.
Även den senaste veckans mest omtalade mediehändelse hakar i den här politiska spaningen. Ledarskribenten på Dagens Nyheter, Hanne Kjöller, har mött hård kritik för de häpnadsväckande många faktafel hon har i sin nyutkomna bok om medierna.

Särskilt problematiskt blev ju detta eftersom boken just var tänkt att handla om sakfelen i medierapporteringen om framförallt utsatta människor. Det har hon fått berättigad kritik för. Men det är egentligen inte det som är det riktigt intressanta i denna lilla skandal.
Det intressanta är att själva den ideologiska grundhållningen hos en ledarskribent på Sveriges största tidning blivit mer synlig. Hanne Kjöller ser världen uppifrån. Hon retar sig på snyftreportage om utsatta förorter eller människor som utförsäkrats. Det finns mycket arrogans uppifrån i hennes texter. Och det är också det som nu blivit mer uppenbart för dem som följt debatten. Det är som en värdering blivit synlig – och ogillad.

Ett av de mest utmärkande dragen i den politiska debatten de senaste tio åren är att klimatet har hårdnat när det gäller synen på sjuka och arbetslösa. Mot allt förnuft infördes hårdare sjukförsäkringsregler, där de medicinska aspekterna tonades ned till förmån för den så kallade arbetslinjen. Samtidigt har a-kassan försämrats under lång tid och är idag en av Europas sämre.
Idag finns det hos de stora partierna en beröringsskräck och ett förakt inför samhällets förlorare. Sociala rättigheter avfärdas som bidrag, vilket blivit det värsta av alla skällsord.

I bästa fall ser vi nu något av ett begynnande uppbrott från vissa värderingar av konservativt och nyliberalt slag som länge mött ganska litet motstånd i den politiska debatten.
Ett skifte.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se

Annons
Annons
Annons