Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sundberg: Miljöpartiet faller fritt

Svensk politik

Annons

Miljöpartiet har problem. Om partiet har insikt om dem och i så fall avser göra något är oklart.

I värsta fall, för partiet, är det som med mannen som föll från skyskrapans tak och tyckte det gick bra när han passerade andra våningen på väg mot marken.

I den liknelsen är mannen Miljöpartiet och marken valet 2018 och att i det åka ut ur riksdagen till följd av att färre än fyra procent av väljarna röstar på partiet.

Vi kan bena upp maskrospartiets problem. Det regerar och genomför en politik och det tappar väljare. Snittet av mätningarna visar att partiet förlorat ungefär en tredjedel av sitt väljarstöd sedan valet och ligger i snitt på drygt fyra procent, nivån för riksdagens spärr.

Trots att språkrörens parti suttit i regeringsställning för första gången sedan det bildades för 33 år sedan (räknat från regeringsbildningen 2014) och får genomslag för en del av sin politik så går det dåligt.

Det är lätt att förstå att det beror på att det som kommit ut från regerandet är en kompromissad politik och en politik som behövts anpassas till verkligheten beroende på flera saker, som ekonomiskt läge, omvärldshändelser och annat.

Miljöpartiets två språkrör Isabella Lövin och Gustav Fridolin.

Det stora regeringspartiet Socialdemokraterna har kunnat sätta sin prägel på den genomförda politiken. Vissa av partiets kompromisser i budgeten, till Vänsterpartiet, har rent av varit fördelaktiga för Socialdemokraterna. Detta eftersom det förstärkt partiets välfärdsinriktade, socialt medvetna och vänsterliggande profil.

Utan det hade S och dess politik framstått som alltför mittenliggande och kameralt snål när det gäller sociala områden och den offentliga välfärden.

Miljöpartiet har kommit i skymundan trots att partiet ingått i budgetuppgörelser om mer pengar till välfärden och annat socialt ansvarstagande och utjämnande. Främst V och S förknippas med de förbättringarna som regeringen gjort, och gör, på välfärdens områden.

MP däremot förknippas lätt med en rad saker som många väljare uppfattar som negativa, i alla fall som utmålas så av borgerligheten. Förslag om fordons- och bränsleskatter, flygskatt och en del annat är några.

De syftar till bättre miljö och att motverka klimathotets globala uppvärmning. Trots det ser många väljare, som inte röstar på MP, det som negativt.

De som röstat på MP i valet 2014 däremot tycker att MP satt för lite grön prägel på regeringspolitiken. I frågor som Vattenfalls tyska brunkol, Förbifart Stockholm, Bromma flygplats och en del annat tycker de att MP haft för lite inflytande.

Till det kommer kompromisser som MP fått göra utanför områden som kan räknas till miljö och klimat, som om flyktingpolitiken. Uppgörelsen hösten 2015 om en mer restriktiv sådan är det tydligaste exemplet.

Att MP kommer med förslag som det om fotboja för asylsökande som fått avslag och ska ut ur landet bidrar till att försämra partiets profil, som tidigare varit den motsatta. Alltså att visa humanitet och inte avvisa många av de asylsökande om de har oklara eller vaga skäl för sin ansökan.

Häromdagen kom kärnkraften upp på dagordningen. En uppgörelse mellan regeringen och tre borgerliga partier om att förlänga flera kärnkraftsverks livslängd är inte i linje med det MP brukar driva på detta område.

Även om MP fått igenom saker som krav rörande så kallad grön el och annat så sticker den förlängda drifttiden för flera reaktorer ut, och skaver som en sten i en sko för många av (de kvarvarande få) MP-väljarna.

Att frågor som passar MP dåligt, som de om bekämpning av terrorism, stärkt försvar och större polisväsende, dominerar nu har bidragit till att det går motigt för maskrospartiet.

Miljöpartiet och särskilt dess ledning är fast besluten att sitta i regeringen mandatperioden ut. De vill visa sig regeringsdugliga. Partiet har även fått igenom en del av sin politik, även om flera av dess väljare har svårt att se det.

Miljöpartiet och särskilt dess ledning är fast besluten att sitta i regeringen mandatperioden ut. De vill visa sig regeringsdugliga. Partiet har även fått igenom en del av sin politik, även om flera av dess väljare har svårt att se det. Kanske har en del MP-väljare haft överdrivna förväntningar på vad ett parti på knappt sju procent kan få igenom i form av regeringspolitik.

I Sverige hoppar dessutom partier ogärna av regeringar mellan valen. I andra länder är det vanligare, som i de nordiska grannländerna. Det bidrar också till att MP är inriktat på att regera fram till valdagen.

Om MP skulle lämna regeringen kan hela regeringen behöva avgå och en ny talmansrunda behövas. Praxis är delvis oklar, men när Moderaterna lämnade trepartiregeringen i maj 1981 blev det en ny statsministeromröstning.

Socialdemokraterna vill ogärna ha något som kan beskrivas som en regeringskris genom att MP lämnar regeringen. Och när det ställs på sin spets är det inte säkert att de borgerliga partierna, efter en talmansrunda eller extra val, vill ta över och regera ett år innan valet 2018.

Risk finns ju att de, och deras i så fall stödparti Sverigedemokraterna, drar på sig väljarnas missnöje. Och att S därmed blir valvinnare 2018, V stärks, MP blir kvar i riksdagen och kanske Feministiskt initiativ kommer in i den.

Om MP nu är kvar i regeringen till valdagen 2018 är det möjligt att läget kan ändras fram till valet i september nästa år, så att det ser lite ljusare ut för partiet.

Men nu ser det mörkt ut. Så mörkt att risken att slå i marken, i liknelsen med skyskrapefallet, och därmed få lämna riksdagen är inte helt otänkbar för Miljöpartiets del.

Annons
Annons
Annons