Jag anar redan i ett tidigt skede vart det här ska leda men boken är fängslande och skriven för att sträckläsas.
Berättelsen i Renzo Aneröds nya roman, Fiender, är inte på något sätt ny i sin genre men den är högst aktuell och en viktig röst till den debatt ingen egentligen vill vidröra.
Handlingen utspelar sig i Göteborg och läsaren får följa en rad olika personer i tonåren. Karaktärernas gemenskap återfinns i den gemensamma samhällsklassen, vilken tillhör det lägre skiktet.
Deras vardag är fylld av våld, blandat med förnedring och de söker olika flyktvägar och tillvägagångssätt.
Gängen blir fristäder men våldet eskalerar ständigt och ingen inblandad går säker.
Det är högerextremister, vänsterextremister, invandrargäng och allmänt utstötta, och när hämndaktioner är den enda lösningen är det bara en tidsfråga innan liv blir den definitiva insatsen.

Renzo Aneröd lyckas hålla sina karaktärer ifrån att bli stereotypa genom att låta läsaren ta del av tankar och minnen från var och en. Ondskan och kärleken finns representerad i alla läger och ingenting är svart eller vitt.
Språket är lätt, rakt och helt perfekt i sitt sammanhang. Detta ska inte lindas in i vackra utsvävningar utan visas upp som det är; brutalt och helt fel från grunden.
Det ställs många frågor i boken om klassamhället, extremistgrupper och invandrarpolitiken - något som blir högst aktuellt till kommande val då Sverigedemokraterna skrämmande nog tar allt större plats. Därför ligger Aneröds bok helt rätt i tiden. Han skildrar en verklighet som finns där ute.
Nu är det bara att ta tjuren vid hornen och ta tag i verkligheten om vi vill förbättra vår demokrati och leva i en jämställdhet som innefattar alla. 

ANDRÁS FRIMMEL