Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bottennapp - en berättelse från Falun

Annons
Moped av äldre modell. Men den har inget direkt samband med någon moped i läsarberättelsen.Foto: Johnny Fredborg

 

En gång i tiden körde jag moped, Puch Florida, tills jag krockade med en polisbil. Föll i backen och utan hjälm, som man körde på den tiden, var det lätt att få skallskador. Polismannen startade ett korsförhör på plats och försökte lägga över skulden för sitt trafikbrott på mig. En rättegång hölls senare och polismannen fälldes och blev prickad för tjänstefel, dels för trafikfbrottet men också för att han i tjänst som polis skulle fört mig till sjukhus för en undersökning.

Den totalförstörda mopeden ersatte försäkringsbolaget med en Puch Dakota och livet blev aldrig riktig som förut. Poliskåren verkade förolämpad av sitt eget tjänstefel och jag blev stoppad och kontrollerad med jämna mellanrum på min Dakota, som om de sökte något fel, att den var trimmad eller att jag körde omkring onykter eller något men utan "resultat."

 Livet gick vidare. Jag jobbade på en charkuterifabrik och på den årliga fisketävlingen visade jag framfötterna och tog en välförtjänt 3:e plats. På prisbordet fanns brödrostar, vispar, citronpressar, radioapparater m.m men också en flaska whisky. De stora grabbarna gav mig arga blickar och signalerade att jag inte skulle ta whiskyn för att de, naturligtvis, ville ha den men låg ju långt efter i resultatlistan. Jag trotsade detta, tog flaskan för vidare färd mot stan.

Några vänner mötte upp med ölkassar och vi tömde ganska snabbt whiskyn och blev ordentligt överförfriskade och det var nu den beryktade polismannen "Bobban" ("Bobban" har ett annat namn egentligen) såg sin chans. Jag blev snabbt omhändertagen för "gångfylleri" och sattes i en fyllecell över natten. Av rapporteringen dagen efter förstod jag att mitt lämplighetsintyg till det kommande körkortet kommer att utfärdas tidigast två år efter förseelsen, "gångfylleriet." Kändes tufft och orättvist, att vara nästan 18 år och få vänta på körkortet till fyllda 20. Jävla "Bobban", hämnden var nog ljuv!

Fick köra vidare på min Dakota men som om solen ändå lyste över mig. En kompis pappa, som var kriminalkommissarie, tyckte att jag behandlats orättvist och skrev ett intyg som berättade att jag i grunden var en skötsam ung man och jag kunde med detta få mitt lämplighetsintyg något år tidigare och snart var min Puch Dakota historia. En polis stjälper mig och en annan hjälper mig. Trots allt, ändå någorlunda rättvisa…..

 Mats Hansson

Annons
Annons
Annons