Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Doris ser fram emot 100-årsdagen

Surströmming! Det är vad som ska serveras på 100-årsdagen om Doris Mattsson får önska.
Hon svarar blixtsnabbt och det är ingen tvekan om att hon vet vad som är godaste rätten.
- Men det kanske inte går hem hos de andra som bor här, det blir nog inte så populärt, säger hon och ler.

Annons

Doris Mattsson fyller 100 år den 19 mars. Hon bor på Hällsjöhemmet i Borlänge.

I morgon, söndag den 19 mars fyller Doris Mattsson 100 år. Hon känner sig glad och förväntansfull inför den stora dagen. Visserligen är det inte många kvar bland vänner och bekanta, men döttrarna kommer för att uppvakta och säkert annan släkt och en del vänner till familjen. När tidningen kommer på besök är de båda döttrarna Anita och Kerstin på besök. Likaså Gun-Britt, en vän till familjen.

-Jag minns när jag åkte till Amerika. Det tog 12 dygn och det var storm hela vägen.

Doris tycker mycket om att prata med folk och hon är väldigt duktig på att komma ihåg saker i detalj. Hon har varit med om mycket under sina 100 år.- Jag minns när jag åkte till Amerika. Det tog 12 dygn och det var storm hela vägen. Vi var bara tre passagerare förutom besättningen för det var ett lastfartyg vi åkte med. Det var slut på passagerarbåtar då. Det var jag, min syster och en karl, han var ingenjör minns jag, som åkte med båten. Jag kommer ihåg hur det var tre stora containrar som innehöll frukt och grönsaker på var sida om fartyget. En höll faktiskt på att åka av båten en natt, för det gungade så väldigt. Besättningsmännen fick ut mitt i natten och surra fast den på nytt.Doris berättar vidare att hon var så sjösjuk mest hela resan över Atlanten.

- Jag fyllde 50 år då och firade genom att resa till Amerika för att besöka syskonen. Kaptenen kom med tårta och försökte övertala mig att äta något eftersom jag ju fyllde år. Men jag var så dålig så jag tackade nej. Men sen låg jag där och tänkte att jag skulle försöka i alla fall. Doris berättar hur hon kom till ett uppdukat bord. Där fanns god mat, kocken hade tillrett det bästa de hade att bjuda på, men hon klarade inte ens av att smaka på maten. Kaptenen satt mittemot, på andra sidan bordet. Han tyckte att hon åtminstone skulle försöka dricka ett glas champagne.

- Det hörde till när man fyllde 50, sa han och hällde upp ett glas till mig. Men jag minns hur det plötsligt gungade till så kraftigt så rätt som det var hade champagnen hamnat på kaptenen!

Det var tydligen en riktigt otäck resa för när de äntligen kom fram, talade kaptenen om att även besättningen varit riktigt oroliga för sina liv.

- Om containern inte hade gått att rädda, hade vi följt med i djupet, säger hon allvarligt.Doris berättar också att hennes äldsta syster hade haft en båtbiljett till Amerika och båten hon skulle åka med var Titanic.

Min syster skulle åka med Titanic

- Men sedan hade grannfrun undrat om hon inte kunde vänta och ta nästa båt så att hon kunde ta sällskap med grannflickan som också skulle till Amerika och då bokade hon om sin biljett… Det var verkligen tur det.Doris var yngst av 11 syskon och fyra av dem emigrerade till Amerika. Själv var Doris väldigt hemkär, född och uppvuxen i Hönsarvet, Borlänge.Doris träffade sin blivande make Gustav i ungdomen och när hon var 20 år gifte de sig. Gustav var 22.

- Han hade så fina tänder, minns Doris och fortsätter:- Och så var han dessutom spelman.

På väggen hänger ett väldigt fint bröllopsfoto inramat. De var väldigt vackra båda två. Doris har fortfarande, vid 100 år, utseendet med sig. Håret är tjockt och fint och hon ler ofta när hon berättar om livet förr.

Bröllopsfotot är från 1937. Doris var 20 år och hennes man Gustav 22.

- Det känns ibland som att jag levt flera liv i ett. Jag minns första bilen jag såg, det var i Hönsarvet och så har jag många bra minnen av mamma och pappa. Doris börjar redogöra i minsta detalj vad hennes mor sa vid olika tillfällen. Det är väldigt detaljrikt och inget blir fel.

- Jag minns hur grannen Åke var med och hjälpte till att bära ved och för det gav mamma honom en slant efteråt. Då hade han blivit så lycklig och sagt ”Tant Falkengren är snällare än Gud”. Kanske hade någon hotat honom med Gud, vem vet? Säger hon och ler.

Doris och maken Gustav bodde en kort tid i ett litet hus i Smedsbo varifrån Gustav härstammade från. Sedan bodde de i Hönsarvet och bestämde sig sedan för att köpa en gård i Svärdsjö. Dessförinnan hade Doris gått lantbruksskola i Vassbo för varken hon eller maken visste till exempel hur man mjölkade en ko. Men sedan blev det både kor och ”fargalten” som Doris säger (grishanar).

1937 föddes dottern Anita och sedan dröjde det 13 år innan Kerstin föddes. Anita skojar om att föräldrarna nog blev avskräckta att skaffa fler barn efter att de fått henne. Och Kerstin skojar tillbaka att de efter att hon föddes kände att det definitivt var nog.Humorn verkar det finnas hos både Doris och hennes döttrar.

Doris Mattsson med sina döttrar Kerstin Mattsson och Anita Lefaucheur som dagligen försöker besöka sin mamma på Hällsjöhemmet i Borlänge.

- Det kommer nog från min mor, tror Doris och berättar att vidare att hon och maken tog över föräldrahemmet i Hönsarvet och att modern samt en ogift bror bodde på övervåningen. Doris far hade dött när hon var 18 år.

- Hemmet kom att bli samlingspunkten för alla i Falkengrens-släkten, det blev själva navet, förklarar dottern Kerstin.

Doris blev hemmafru under kristiden och med rabattkuponger var det vardag att ransonera. Släkt från Amerika kunde stanna länge och huset var ofta fullt av folk, det var familjens knutpunkt. Men god husmanskost bjöds det alltid på. Doris tyckte mycket om att laga mat och att ta hand om folk och få dem att känna sig välkomna.

En gång kom en karl på besök som skulle leverera en hälsning från Amerika och Doris funderade på vad hon skulle bjuda på.

- Men då tänkte jag att välling duger ju till de andra, det ska väl duga åt honom med? Och han blev så glad! Han hade inte fått välling på 31 år. Doris berättar att samme man kom tillbaka en annan gång med nytt meddelande. - Då tänkte jag att om han tyckte om välling förra gången, ja då skulle han nog inte ha nåt emot att äta kålsoppa också, så det bjöd jag på. Han blev lycklig än en gång.

Det är imponerande att höra Doris och ta del av hennes berättelser från förr. Hon har knivskarpt minne och många spännande händelser att berätta om. Dessvärre är synen dålig och hon hör inte mycket. Döttrarna använder en mikrofon när de pratar med sin mamma som har hörlurar på sig. Då går det utmärkt att föra en konversation. Men Doris har slutat att vara med på aktiviteter eftersom hon inte uppfattar vad de andra säger.

Doris Mattsson fyller 100 år.

För övrigt har hon hälsan med sig. För ett år sedan var hon riktigt sjuk, men fick vid 99-års ålder en pacemaker inopererad och därefter repade hon sig bra och blev piggare än hon varit innan. Hon trivs bra på Hällsjöhemmet och här har hon bott i sex år nu.

När hon får frågan om hon önskar sig något på födelsedagen säger hon:

- Jag skulle inte ha något emot surströmming. Det passar jämt! Min make tyckte inte det var människomat och jag minns att han försökte ge katten det, men den krafsade strömmingen under mattan, säger Doris och skrattar.

Sedan säger hon att hon skulle uppskatta glödstekt sill också.

- Och potatis! Det är riktig mat det.

Om det blir surströmming, sill eller något annat återstår att se. Men något som är säkert är att det blir tårta i alla fall och jubilaren verkar glad åt att få uppleva högtidsdagen.

- Jag ser fram emot det, säger hon.

Doris Mattsson.

Annons
Annons
Annons