Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stina-Kari är ingen danspedagog - men drar fulla hus

Annons

Hon har bestämda åsikter om mat, protesterar mot Leksands kommun och lovordar ortens kristna förskola. Stina-Kari Axelsson drar sig inte för att klargöra vad hon tycker och tänker.
I 18 år har hon varit kommunalt anställd dans- och sånglärare, och hennes musikaler och dansshower har dragit fulla hus.
- Men någon danspedagog är jag inte. När jag fick jobbet härmade jag sånt jag sett på teve och improviserade vilt, berättar hon i DD:s lördagsintervju.

Vi går över Åkerö, det öppna området vid Siljan i Leksand. Rågen böljar i vinden, beteshagarna är gröna och kolonilotterna är täckta med odlingsduk. Bakom trädens och buskarnas grönska närmare stranden, glittrar Siljans vatten.
Tusen personer har skrivit på protestlistor mot kommunens planer på att exploatera detta uppskattade strövområde. Stina-Kari Axelsson är en av dem:
- Tomterna blir så dyra att bara folk med pengar har råd. Jag gillar inte tanken på den typen av uppdelat boende, säger hon bestämt.

Gammal barnpiga

I en hage med storslagen utsikt över sjön, ligger Stina-Karis två islandshästar och vilar i solen. Den ena reser sig lojt när matte närmar sig. Det är döttrarna som rider, med mamma som hjälpreda.
Intill hagen ligger stallet där hästarna har sina boxar. Fem minuter härifrån ligger familjen Axelssons gula tegelvilla:
- Det är Olles föräldrahem. När vi flyttade in bodde hans mormor på övervåningen. Jag tog hand om henne tills hon var 96 och flyttade till ett äldreboende, berättar Stina-Kari och tillägger skrattande:
- Hon var jättepigg och var över 90 när hon var barnpiga åt Frida som då bara var ett år. Jag förstår inte att vi vågade...

Sug efter dans

Dansen är en stor del av Stina-Kari Axelssons liv, och genom åren har fulla hus applåderat hennes musikaler och dansshower.
Som ung ville hon först bli textillärare, men ändrade sig och sökte till idrottslärarutbildningen:
- När jag inte kom in började jag plugga till förskollärare i stället, och sedan vidareutbildade jag mig till montessoripedagog.
Tillsammans med en lärarkollega startade hon 1989 montessoriförskolan i Djurmo. Ett år senare ringde musikskolans rektor, Jan Sjönneby, och erbjöd henne jobb som kommunal danslärare:
- Jag hade varit ledare för jazzdansgrupper och var med och startade dansgruppen Toadz. Men någon danspedagog var jag inte. Jag härmade sånt jag sett på teve och improviserade vilt. Det var ett enormt sug efter dans, och de fyra grupper jag hade i början blev snabbt fler.
Det är sången - inte dansen - som är Stina-Karis huvudinstrument. Hon är uppvuxen med sång och musik och har sjungit i körer och band. Nu utbildar hon sig till sångpedagog vid sidan om arbetet och har sångelever inom den kommunala musikskolan.

Började banta

Vi sitter i Stina-Karis trivsamma kök. Hon bjuder på kaffe men dricker själv te. Vi pratar om smalhetsidealet som råder bland dansare och artister. Hon har själv haft ätstörningar i hela sitt vuxna liv:
- Jag var tonåring och höll på med orientering, 165 centimeter lång och 60 kilo tung. Jag började banta för att kunna springa fortare. I 20 år pendlade jag upp och ner i vikt - tills jag en dag blev utskälld av en massör.
Stina påmindes om att hon har tre döttrar som hon inte får påverka på ett dåligt sätt. Hon slutade banta och gick upp tio kilo.
- Just nu får jag hjälp att stabilisera vikten med en metod som Karolinska institutet ligger bakom. Jag har inte ätstörning idag och min inställning är att man ska äta bra vanlig mat och röra sig mycket.

Mulligt föredöme

Stina-Karis vikt har varit föremål för kommentarer. Föräldrar har smugit fram och tackat henne för att hon som mullig är en bra förebild för de unga tjejerna:
- Andra har frågat när jag ska föda!
Som lärare i den kommunala dansskolan är hon benhård: Elever som inte äter ordentligt får inte vara med.
- Det här gäller de äldre tjejerna. Äter de inte, så orkar de inte med den enormt krävande dansträningen. Det är också viktigt att tjejerna känner att de är bra som de är, och att alla kan dansa oavsett kroppsform, säger hon bestämt.

Tuffa frågar

Hennes två äldsta flickor ropar "hej då" från hallen. Frida utbildar sig till florist på gymnasiet. Kajsa - precis som minstingen Elsa - går på Banérskolan, en kristen friskola, som av vissa förknippas med Livets ord:
- Anledningen till att vi sökte Banérskolan var att Frida gick i en klass med 43 elever. Under det första samtalet med Banérskolans rektor ställde vi urtuffa frågor: Ska ni försöka frälsa mitt barn? Vad tycker ni om dans och att vi inte är troende? Har ni koppling till Livets ord?
- Svaren lugnade oss. Skolan är inte extrem på något vis. Frida fick börja, och sedan även småsyskonen. Det var det bästa vi gjort! Jag lyckönskar alla som får en plats i Banérskolan, säger Stina-Kari.

Njuter av livet

I augusti drar repetitionerna inför höstens musikal "Fame" igång. Stina-Kari håller på att avsluta terminen och njuter av våren och trädgården som hon jobbar i så mycket hon hinner:
- Det är härligt att leva och jag är så nöjd att få vara med familjen. Jag älskar mitt jobb, men någon önskan att vara i rampljuset har jag inte. Jag lyfter hellre de som är på scenen. Det är ingen falsk blygsamhet! Jag behöver inte en massa bekräftelse. Efter alla år är jag så trygg i mig själv att jag vet att det jag gör håller.

CHARLOTTA RÅDMAN FRANS
0241-220 70
charlotta.radman@daladem.se

Annons
Annons