Sanningens vägarAnne-Charlotte Lefflersliv och diktav Monica Lauritzen.
Utgiven av
Albert Bonniers förlag.

Att skapa en framtid,
kulturradikalen Anne –Charlotte Leffler
Redaktörer:
David Gedin & Caludia Lindén.
Utgiven av Rosenlarv förlag.

I krig med samhället
av Anne- Charlotte Leffler
Urval och förord:
Claudia Lindén.
Utgiven av Rosenlarv förlag.


Häradshövding Gustaf Edgren tyckte det var mycket pinsamt att ha en skrivande hustru. Han var helt ointresserad av hennes skriverier, skämdes rentav. Anne-Charlotte Leffler fick i början ge ut det hon skrev anonymt.
Hon var född samma år (1849) som August Strindberg, men hon har inte fått någon uppmärksamhet att tala om, trots att hennes dramer var mer spelade än Strindbergs under 1800-talet. Nu får hon en välförtjänt rennäsans, förra året kom Monica Lauritzen med en biografi om Lefflers liv och dikt. I år ger ett smalt kvinnoförlag, Rosenlarv, ut olika skrifter och noveller som hon skrivit.
Anne-Charlotte Leffler var den ledande kvinnliga författaren under den tid som brukar kallas det moderna genombrottet . Hon hade ett kort och sorgligt liv.

Hon föddes in i en överklassfamilj och hennes barndom och ungdom fylldes av undervisning, ritlektioner, språkkurser och kyrkobesök – och baler förstås. Klädd i höghalsad vit klänning och med guldax i håret är hon på bal hos familjen Unge.
”Jag dansade hela aftonen och blev utomordentligt uttröttad, det var ej slut förrän långt efter midnatt. Löjtnanterna äro högst näsvisa, närgångna, dumqvicka och odrägliga. Jag blir så trött så trött då jag en hel lång afton blott dansat och pratat strunt”.
I sin första novellsamling, ” Ur lifvet” som kom 1882 har hon utförligt beskrivit en bal i sociteten. Hon gav ut novellsamlingen under eget namn. Baler var ganska så vanligt ämne som kvinnor på den tiden kunde skriva om. Det var för författarinnorna som för de kvinnliga konstnärerna de skulle helst hålla sig till att beskriva barn och blommor. Men Leffler skilde sig markant ifrån andra kvinnliga författare. Hon skrev om alkoholism, om lesbisk kärlek, sexualitet och moral.
Hon blev också mycket hånad och avskydd, hennes texter skrevs ner av manliga recensenter.

Hennes första pjäs” Skådespelerskan” hade premiär på Dramaten 1873. Där hävdar hon att det finns inga sanna kvinnor, utan kvinnan är den som hon förväntas vara (mannen med för den delen). Då var Anne-Charlotte Leffler 24 år och gift sedan ett år tillbaka med Gustaf Edgren.
Hon satt i salongen när pjäsen uruppfördes, men ingen visste att det var hon som skrivit den. Den fick ett mycket positivt mottagande och publiken ropade efter författaren och Anne-Charlotte berättade sedan för en kusin att hon blev både blek och röd där hon satt på sin plats i salongen.
Hennes pjäs ”Sanna kvinnor” har samma tema som Ibsens ”Ett dockhem”, handlar om gifta kvinnor som får rätt att rå över sin egen lön och egendom. En nyinstiftad lag 1874 gav dem den rätten.
Där låter hon huvudpersonen Berta bland annat säja :”Kvinnans största dygd är att likna hundarna”. Män förbjöd sina kvinnor att gå och se hennes pjäs.
Sedan skrev hon en rad erotiska noveller Aurore Bunge, en adelskvinna som ger sig hän åt en fyrvaktare. Strindberg svarade med ”Fröken Julie”. Så kom romanen ”En sommarsaga” och en kortroman ” Kvinnlighet och erotik”.
Hennes äktenskap var bara ett skenäktenskap och när hon på en resa i Italien, drabbas av passionen och träffar den italienske hertigen Pasquale del Pezzo vill hon skiljas. Gustaf Edgren är mycket samarbetsvillig och skriver ett brev på franska att på grund av hans impotens så har deras äktenskap bara varit en kuliss. Han har aldrig haft samlag med sin hustru.

Axel Munthe intygade att hon var oskuld och efter många turer kan hon till sist gifta sig med sin hertig. Det blir ett mycket lyckligt äktenskap. Han är intresserad både av henne och av det som hon skriver. De är gifta i två år, hon är 42 när hon föder sin son Gaetano-Gösta. Hon kan ge ut sina böcker under eget namn, häcklad och avskydd av många men också respekterad. Tiden går ju hennes väg. Hon är gravid när hon får smärtsamma magplågor och kort efter sin 43:e födelsedag dör hon av bukhinneinflammation.
Anne-Charlotte Leffler var en litterär föregångare, precis som hennes samtida Ellen Key, hyllad utomlands men starkt ifrågasatt i Sverige. Det är intressant att läsa hennes texter idag, på många områden är det bara att inse –vi står och stampar.

Till exempel problemet som hon tog upp i sitt första drama ”Skådespelerskan” att vi alla spelar en roll och försöker vara och leva upp till den som vi förväntas vara är ett ämne som är högaktuellt även i dag. Jag tänker genast på alla kvinnotidningars råd om hur vi ska vara för att vara en ”riktig”kvinna och mor. De frågorna borde vi lägga upp på bordet oftare och mera högljudd.
Kvinnohatet som vi diskuterar i dag var lika vulgärt på den tiden Verner von Heidenstam skickade en pornografisk teckning till August Strindberg med texten: ” Fru Edgren i drömmen våldtagen af en grof, djefla man.”
Det är att önska att Anne-Charlotte Leffler får sin plats i litteraturhistorien och att man i skolorna undervisar om henne lika självklart och flitigt som man talar om Strindberg och Heidenstam och deras verk.

Yvonne Gröning
kultur@daladem.se