Och nu exploderar den svenska försvarsdebatten. Att Ryssland rustar upp sin försvarsmakt är känt sedan länge, även om det är oklart vad det egentligen betyder – experterna är dock ganska ense om att den ryska upprustningen sker från en mycket låg nivå och det är inte säkert att det hela behöver ses som så offensivt.

Samtidigt har det svenska försvaret som bekant fantastiska problem. Ett par veckor kan landet försvaras, har vi ju nyligen fått höra från högsta befäl.
Försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist gick direkt i taket och utkräver ansvar av ansvarig minister. Även folkpartiets Allan Widman är upprörd.
Ska man då bli upprörd över att främmande makt övar i närheten av svenska mål? Ja, men upprördheten verkar här litet överdriven: svenskt territorium kränktes inte. Och ja, man ska vara upprörd över att miljarder i skattepengar till försvaret inte verkar göra någon nytta.
Men det finns en tredje sak här som också förtjänar ilska: Det faktum att ingen reagerar när Natoländer håller militära övningar – under namnet Cold Response - på svenskt territorium.

Sedan 2006 har en återkommande vinterövning ägt rum i Nordnorge och i norra Sverige inom ramen för partnerskap för fred, dvs med Nato som medverkande, men detta uppmärksammas knappt. Jo, när ett norskt Herculesplan häromåret störtade fick det viss uppmärksamhet.
Sverige är inte neutralt och knappast heller alliansfritt. Men som läget är nu känns det rätt mycket som om alla svenska Nato-vänner och försvarsfantaster behöver sin rysskräck – för att få in oss i Nato och för att få mera pengar till exempelvis super-Jas.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se