För Michaela Hermansson finns ingen annan klubb än Kvarnsvedens IK. Där snörade hon först på sig fotbollsskorna, och där har hon nått toppen av seriesystemet.

Av de tre spelarna i A-laget som har Kvarnsveden som moderklubb, är Michaela Hermansson den som varit med klubben längst och trognast. Under de nästan 20 år hon spelat fotboll har hon aldrig dragit på sig någon annan klubbtröja.

– Jag har aldrig haft en tanke att spela någon annanstans, säger hon.

Michaela Hermansson är uppväxt i Kvarnsveden, hon gick i skolan där och bor fortfarande kvar i området med sin egen familj. Som sjuåring lockades hon till fotbollsplanen av sina kompisar, som börjat spela tidigare.

Idrottspåbrå hade hon från föräldrarna, som hållit på med simning och hockey. Men det var från sin farfar hon som nybörjare fick ett enkelt, men värdefullt råd, som kan ha format hennes fortsatta fotbollskarriär:

– Det var någon gång när jag var liten farfar sa till mig att det är bra att kunna skjuta med två fötter, så jag började träna mycket med vänstern, minns hon.

Därmed gjorde hon en "Rafael Nadal" - och skolade om från höger till vänster.

– I dag skulle jag aldrig välja att skjuta med högern. Det är klart att det ger en fördel att vara vänsterfotad, särskilt som vänsterback. Det är klart att det hjälpt mig många gånger.

I idrott finns det alltid de som får anstränga sig för att hänga med, och de som det kommer enkelt för. Michaela Hermansson hör till de senare. Hon säger att det nog märktes ganska tidigt att hon hade talang – som barn var hon inte den som behövde kämpa för att vara bland de bättre.

– Spelsinne och bollkänsla har jag nog fått från pappa. I dag är jag kanske inte den mest tekniska direkt, men när jag var yngre stod jag ofta i trädgården och trixade med bollar, eller gick och sköt på planen med pappa och lillebror.

Som ung var Michaela Hermansson en av dem som kom med i dalalaget och blev uttagen till ungdomslandslaget.

Och i tonåren, när andra intressen lockade kamraterna, höll Michaela fast vid fotbollen.

– Det är klart att man inte kunde vara lika ofta med kompisarna, men det har alltid känts värt det. Det kan vara kul att kunna göra vad man vill, men inte i längden. Jag behöver något mer.

Hon tror att framgången gjorde henne motiverad att fortsätta när många andra la av.

– Så länge det gick bra fanns det ingen anledning att sluta. Jag var den som blev uttagen och det blev ju inte alla. Jag kände alltid att "det finns någonting". Jag hade aldrig en tanke på att sluta.

Även nu, då hon även har familj, känns fotbollen värd att prioritera.

– När man är på den här nivån blir det svårt att vara med när kompisarna planerar saker. Det kan vara tråkigt att sätta åt sidan, men samtidigt vet jag att jag inte kommer att spela fotboll för evigt. Jag får ta igen det den dagen jag slutar.

I tidiga tonåren gjorde Michaela Hermansson sina första inhopp i KIK:s A-lag, där hon etablerade sig på allvar 2005. Där har hon mer eller mindre haft en stadig plats, fram tills 2013 då hon väntade dottern Holly, nu två år. Graviditeten tog ganska hårt på fysiken, och gjorde att hon tvivlade på comeback.

– Min dotter föddes i april 2014, och jag var så stor att jag inte kände igen mig i kroppen. Det tog ganska lång tid att komma tillbaka i form, att hitta tillbaka till snabbheten, förklarar hon.

Just sammanhållningen i laget var en stor saknad under Michaela Hermanssons mamma-ledighet. När säsongen drog i gång hösten 2014 försökte hon ta med barnvagnen och se alla matcher. Hon var där, men ändå utanför.

– Jag saknade att vara en del av det på plan. Att vara med innan i omklädningsrummet, i bussen... allt runtomkring.

Så småningom började hon träna med laget någon gång i veckan, men hade fortfarande inte bestämt sig om det skulle bli någon comeback.

– Det var inte förrän inför premiären 2015 som jag började få tillbaka kroppen som var innan, minns hon.

När 2015 visade sig bli säsongen då Kvarnsvedens IK vann Elitettan var valet att fortsätta enkelt, trots att hon bollade fotbollen med såväl familj som studier.

– Jag tänkte att få spela i damallsvenskan med KIK, den chansen får man bara en gång. Det var ett lätt beslut att fortsätta det här året, sen får vi se. Eftersom jag varit med föreningen hela tiden hade jag ångrat det enormt om jag tittat tillbaka om 20 år och jag inte var med. Det är ändå en resa, och den ville jag vara med om.

Att Kvarnsvedens IK har en särskild plats i Michaela Hermanssons hjärta råder det inga tvivel om.

– Klubben betyder jättemycket för mig. Den har varit så stor del av mitt liv hela tiden. Alla här, alla man spelat med genom åren, föreningen i sig, själva IP... Det är inte hemma, men nästan som hemma. Det är en väldigt trygghet. Själva känslan i hela föreningen, förklarar hon.

Michaela Hermansson ser också något särskilt i själva damlaget, som gjort att de tagit sig dit de är.

– Det finns lag som är bättre sett till namn, men vi har ett lag som fungerar. Det gör oss minst lika effektiva. Olle och Jonas (anm. Björkgren, tränare) har också sagt att det är så de tänkt kring lagbygget. Och det är roligt att alla som tog upp oss hade möjlighet att stanna kvar.

Ålder: 26

Från: Borlänge

Familj: sambo och dottern Holly, 2 år

Gör: fotbollsspelare i Kvarnsvedens IK

Yrke: lärare

Så svetsade han samman den allsvenska truppen

"Jag tror inte att de var där för att titta på oss" - Korsnäsförvärven om elitresan med Kvarnsveden

Husrenoveringen får vänta - KIK-kaptenens föräldrar missar inte en bortamatch

Ladda hem nya versionen av DT:s Iphone-app här

Ladda hem nya versionen av DT:s Android-app här

​Ladda hem nya versionen av Dala-Demokratens Iphone-app här

Ladda hem nya versionen av Dala-Demokratens Android-app här

Louise Sundström
023-935 59
louise.sundstrom@mittmedia.se