– Kroppsliga sjukdomar kan yttra sig precis på samma sätt som psykiska sjukdomar och vice versa, säger Tore Hegle, som nu rycker in som pensionär i landstinget på sin ”gamla” vårdcentral i Gagnef.

Det är därför det är så viktigt med samarbete mellan de två specialiteterna, betonar han.

– Iden till Gagnefmodellen fick vi när vi läkare mötte personer som berättade om sin situation som förälder till svårt psykiskt sjuka vuxna barn. Det rörde sig oftast om psykossjukdom där schizofreni är den vanligaste. Vi visste att de patienterna också har kraftigt ökad risk för vissa kroniska kroppsliga sjukdomar som diabetes, högt blodtryck och hjärtsjukdomar.

– De behövde en sjukvård som mötte upp till deras ”dubbla” behov och inte en sjukvård om förväntade sig att de själva sökte distriktsläkare.

Många av de psykossjuka hade också varit med om tidigare tvångsintagning på mentalsjukhus och var rädda för vården, säger han.

– Vi tyckte att Gagnefmodellen inte skulle begränsas till samarbete runt psykossjuka patienter utan gälla alla personer som behövde behandling för psykologiska/psykiska problem.

Gagnefs vårdcentral var mycket tidigt ute med ”sin” modell; redan i mitten av 1990-talet. Ett psykiatriskt öppenvårdsteam med psykologer och psykiatriska sjuksköterskor stationerades på vårdcentralen. Psykiater kontrakterades som konsult till det psykiatrisks teamet och distriktsläkarna en dag i veckan. I och med att distriktsläkarna skötte den övervägande delen av ”pappersarbetet” där allt från receptförskrivning till intyg och kontakt med Arbetsförmedling och Försäkringskassa ingick kunde psykiatern lägga all tid på patientmöten och konsultation med distriktsläkare och övriga i det psykiatriska teamet, betonar han.

– En mycket viktig del av samarbetet var att distriktsläkare vid behov fanns med på behandlingskonferenserna i psykiatrin där utredning och behandling diskuterades för gemensamma patienter.

Distriktsläkare i övriga kommuner i landstinget har också krävt att få tillgång till kuratoreroch personal som kan möta den stora grupp patienter som söker för psykosociala problem. Numera har alla vårdcentraler i landstinget tillgång till det via samtalsmottagningar.

– I dag är psykiskt dåligt mående en mycket vanlig orsak till att man söker sjukvård. Samtidigt kan personen också ha diffusa kroppsliga symptom. Vad som är psykisk ohälsa och vad som är kroppslig kan vara svårt att utröna då kropp och själ samspelar. Det går nog inte att se det ena eller det andra isolerat.

–Man brukar tala om utmattningssyndrom när det gäller den här typen av psykiskt och fysiskt dåligt mående.

Om fler har utmattningstillstånd i dag eller om det är mer uppmärksammat vågar han inte säga.

– Men det är också en ökad stress och ett ökat tempo i samhället, både iyrkeslivet och privat och svårare för folk att orka med när man möts av stress och stora krav både hemma och på jobbet. Sociala media förmedlar också en bild av att alla andra är så lyckliga och vällyckade, vilket också blir en stress.

LÄS MER: "Måste akta mig för att göra för mycket"

– Vi frigjorde väldigt mycket tid för de psykiatriska läkarna genom samarbetet eftersom de inte behövde skriva ut så mycket mediciner och intyg på allt från sjukskrivningar till receptförnyelse och uppföljningar eftersom vi bägge mötte samma patienter.

När Gagnefmodellen startade hade verksamheten samma ekonomiska tilldelning som annan öppenvårdspsykiatri. När tre år hade gått var ett underskott vänt till ett överskott, så modellen visade att arbetssättet även har ekonomiskafördelar, säger han.

– En stor del av förklaringen låg i att vi efterhand reducerade antal oplanerade inläggningar beroende på en mycket stor kontinuitet i personalen; patienterna kunde lätt få kontakt med ”sin” psykolog, läkare ellersjuksköterska och behövde inte åka till ”akuten”.

Inställningen hos allmänheten visade också en positiv förändring till psykiska problem, berättar han.

– Skammen över att ha psykiska problem släppte efter en tid när patienter mötte både distriktsläkare och psykolog under samma tak.

LÄS ÄVEN: "Vill kunna vakna utsövd och jobba"

LÄS ÄVEN: "Just nu lider jag av livet"

LÄS ÄVEN: "Vill inte vara sjuk i något väder"

Idag är det tyvärr igen mycket ”svängdörrsvård” både i kroppssjukvård och psykiatrisk vård. Jag tror att de två viktigaste orsakerna till det är personalbrist i den öppna sjukvården med påföljden att patienterna får möta nya behandlare vid merparten av besöken. Man lär inte att känna patienten och upptäcker inte att en försämring av tillståndet är på gång. Hade man sett det hade man ofta kunnat förstärka behandlingen och patienten kunde ha vårdats i hemmet.

– Vårdplatserna på sjukhusen är för få. Det göratt patienter måste skrivas ut i förtid för att lämna plats för de som är ännu sjukare. Men inte sällan blir slutresultatet att de för tidigt utskrivna åter behöver inläggning.

Kristina Vahlberg
023-475 61
kristina.vahlberg@mittmedia.se