Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Lena Kallenberg: Brevbäraren som försvann

Förvånansvärt få böcker rör de turbulenta åren kring Vietnamrörelsen, därför är Dan Fränkels nyutkomna thriller Brevbärarens sista möte ett viktigt bidrag till att förstå den tidens strömningar.

Lena Kallenberg.

Annons

Det är med stor rörelse och fjärilar i magen jag återkallar minnet av berättelsens huvudperson, brevbäraren Bosse Jansson, i likhet med författaren kände jag honom. Bosse i den urblekta blå täckjackan med det ostyriga röda håret, tillsammans släpade vi otaliga banderoller och insamlingsbössor till Åhléns där vi i ur och skur samlade in pengar till FNL i Vietnam och sålde Vietnambulletinen. Bosse var ytterst plikttrogen och brukade aldrig slarva med sina uppdrag eller komma försent. Han bar på ett rättspatos och var aldrig rädd att säga sin mening.

Ofta stötte jag på honom utanför hans port på Folkungagatan där vi stod och småpratade när Bosse återvände från brevbärningsturen eller skenade iväg till någon sammankomst i Svensk-Albanska föreningen. Men Bosse berättade sällan något om sig själv, han hade många bekanta och kamrater i vänsterrörelsen men aldrig att man såg honom med en flickvän. Inget tydde heller på att han var homosexuell.

Annons

Annons

Den 3 april 1976 skildes Bosse Jansson från några bekanta efter ett möte i Svensk-Albanska föreningens lokal i förorten Kristineberg. Sedan dess finns inga spår av honom. Vid försvinnanden brukar uppgifter dyka upp om att personen har setts på olika platser i landet. Så inte i Bosses fall. Dan Fränkel har sedan dess granskat olika förklaringar. När föräldrarna gick bort 1969-71 bodde Bosse kvar i lägenheten. Men ett självmord av sorg begås knappas 5 år efteråt. Inget i Bosses bostad tydde heller på något sådant. Den teori jag finner mest trolig är att Bosse var agent med eller mot sin vilja.

Han reste mycket, ofta via Östtyskland. SÄPO bevakade färjan Trelleborg-Sassnitz och noterade vilka som åkte till DDR. Bosse med det röda håret var lätt att lägga märke till. Han hade många kontakter i Albanien, kanske umgicks han i fel kretsar enligt den albanska regimen? Fick han möjligen den albanska säkerhetspolisen Sigurimi efter sig?

Det är uppenbart att SÄPO har uppgifter om Bosse Jansson som de inte vill lämna ut. År 1999 förnekar man en akt över B.J. Men 2014 när de gamla akterna blir offentliga får någon ut delar av en akt. Där står om B.J:s politiska engagemang, vilka demonstrationer han gått i och bilder visas på hans pass. Kanske tyckte någon att Bosse visste för mycket?

Annons

Författaren Dan Fränkel kallar boken en roman men säger samtidigt att den i allt väsentligt bygger på verkliga händelser. Han vill fortsätta att utforska perioden kring 1970 just som i den tidigare skildringen Pyttipanna över ett avslutat sextiotal.

Vi är flera som aldrig kan släppa vad som egentligen hände Bosse Jansson, brevbäraren med det stora engagemanget som levde så spartanskt, en aktivist som många av oss andra. Det har gått så många år att till och med SÄPO borde kunna bidra med upplysningar så att undrande vänner och släktingar kan göra ett avslut.


Lena Kallenberg

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy