Vintern har kommit, licensjakt på varg har inletts och politiker, militärer och hela det försvarsmediala komplexet gör sig redo för Folk och försvar i Sälen. Jag har aldrig varit på konferensen och kommer aldrig att åka dit; det finns en poäng med att åtminstone några politiska kommentatorer håller sig på avstånd från det jag nyss kallade det försvarsmediala komplexet: Den långa svans av debattörer som inte kan sova på grund av det ryska hotet och som är beredda att rusta upp det svenska försvaret, kosta vad det kosta vill i inställd välfärd.

Hur går det exempelvis för försvarsminister Peter Hultqvist just nu? Under sin första tid blev han snabbt försvarsmaktens hjälte. Nu sjunker hans popularitet – i borgerlighetens ögon framförallt. Det ena partiet efter det andra kastar fram fullständigt orealistiska önskemål om mycket större försvarsanslag och Hultqvist försöker bromsa. Men han har målat in sig i ett hörn: Det är i hög grad han själv som målat upp en bild av ett så extremt försämrat säkerhetsläge runt Östersjön att han helt enkelt inte kan gå till offensiv mot dem som utmanar honom högerifrån – det vore ju nästan som att han angrep sig själv.

Hultqvist var med och utlöste den försvarspolitiska debattlavin som ofelbart slutar med att allt mer resurser ska gå till försvaret på bekostnad av alltifrån äldreomsorg, skol-, polis- eller miljösatsningar.

Försvarsministern är belägrad – av de försvarsmediala trupper som han själv bidragit till att mobilisera.

***

Från det ena till det andra: jag älskar vad ett snöfall gör med min trädgård. Plötsligt står jag inför ett vinterparadis. Fantastiska former har uppstått när buskar och träd vitnat. Det är knappt man vill gå i det fina snötäcket. Man vill låta det ligga där orört.

På morgonen när jag hämtar tidningen pulsar jag förbi fågelbadet. Det har fått en fin krona av snö. Jag står där i isvinden och mediterar en stund. Det underbara med en vinterträdgård är också att man inte behöver lyfta en hand i trädgården: Inget ogräsrensande, inget grävande.

Snöskottning är värre. Jag hör en snöslunga på morgonen. Men för mig är det skovel som gäller. En liten snöstig till komposten, en annan till vedboden och till grinden. Men inte mer. Det vackra täcket måste ligga kvar – och det är alltid lika roligt att se om något litet djur trippat fram i det orörda vita.

***

”Landsbygden har varit försakad under lång tid av olika regeringar med olika färg och insatserna har varit splittrade”, det säger landsbygdsminister Sven-Erik Bucht när landsbygdskommittén nu presenterar 75 förslag för att minska klyftor mellan stad och land. Det goda med kommittén är att samtliga riksdagspartier sitter med, vilket kan göra att en hel del av förslagen går igenom. Glesbygd, landsbygd och landsort har i politiken sedan länge hamnat i skugga, inte minst sedan centern inriktat sig på att bli mer av ett storstadsurbant parti. SD har vunnit på det.

Viktig service har alltmer övergett lands- och glesbygd – det gäller både offentlig service och exempelvis bankservice. Ett annat förslag är att en som bosätter sig i krisande glesbygd kanske kan få sina studieskulder avskrivna. Och så vidare. Bland det viktigaste vore att se till att lanthandlar kan överleva.

Men det finns en risk med särskilda glesbygdssatsningar: Stad separeras tankemässigt från land. Vi får två nationer i en, med olika status. På lång sikt är det ändå så att inga städer kan överleva eller ens bli ekologiskt hållbara utan omgivande landsbygd. Landsbygden får inte bli betraktad som enbart en hjälpbehövande! Utan landsbygd – ingen civilisation.

Göran Greider
023-475 86
goran.greider@mittmedia.se