Folk och Försvars konferens i Sälen kallas för ett Almedalen i miniatyr om försvars- och säkerhetspolitik och utan närvaro av vanligt folk i form av semestrande svenskar, som i sommar-Visby.

På Folk och Försvar, dess rikskonferens som det heter, handlar det både om det politikområde (försvars- och säkerhetspolitik) som det gäller och om politiskt positionerande.

Vad gäller positioneringen är det fråga om för partierna att framställa sig själva i god dager och motståndare i dålig, i detta fall på försvarets område. Den borgerliga oppositionens bud, ja överbud anser somliga, är många.

Liberalerna vill anslå 28 miljarder kronor under fyra år. Eftersom innevarande period sträcker sig till 2020 får man anta att det är åren 2017 till och med 2020 som avses, i snitt sju miljarder kronor mer per år de åren. Om det är samma summa varje år är oklart.

Moderaterna, som vill anslå 8,5 miljarder kronor mer dessa år, 19,5 miljarder mindre än L, föreslår bara en halv miljard mer i år och två miljarder mer 2018. Först 2019 och 2020 blir det tre miljarder mer vardera år.

Centerpartiet vill anslå hela elva miljarder kronor mer per år till försvaret. Om det är redan från i år, eller från något annat år, är oklart. Centerpartiet ansluter sig i alla fall till Moderaternas förslag, enligt försvarspolitiska talespersonen Daniel Bäckström.

En halv miljard kronor mer i år och två miljarder mer 2018 är långt från de av C föreslagna elva miljarderna mer årligen. Även Moderaternas tre miljarder mer för 2019 respektive 2020 är långt ifrån C-utspelet i december på elva miljarder mer årligen. Regeringen vill inte ge besked om några extra försvarsanslag i nuläget, men är öppen för samtal med partierna bakom försvarsuppgörelsen som utöver de två regeringspartierna är M, C och KD.

Så ser de anslagshöjande buden till försvaret ut i nuläget. Och de kommer från borgerliga partier som i övrigt vill ha sänkta skatter och gärna en än mer sänkt skattekvot.

Man kan fråga sig hur det kan komma sig att de borgerliga partierna vill öka försvarsanslag så mycket nu, varför de inte agerat för det då de regerade?

De visste ju om att det säkerhetspolitiska läget försämrats redan under alliansregeringens tid. Det skedde åtminstone från då Ryssland agerade militärt mot Georgien 2008, året efter att finansminister Anders Borg (M), med stöd av statsminister Fredrik Reinfeldt (M) minskat försvarsanslaget mot försvarsminister Mikael Odenbergs (M) vilja, varefter han avgick.

Att sudda bort Moderaternas parti som försvarsvänligt, ja militärvurmande, var en del av Reinfeldts omgörning av Moderaterna till Arbetarpartiet Nya Moderaterna.

Mot ledningen för alliansen och dess regering, chefen Reinfeldt och hans, tja, vice verkställande direktör Borg, satte man sig inte upp.

I början av 2014 intog Ryssland ukrainska halvön Krim. Då, för mindre än tre år sedan, kunde ju de borgare som nu vill ha höjda försvarsanslag ha revolterat mot Reinfeldt och Borg. Men icke.

Nu passar det däremot, mitt under rådande budgetperiod, att kräva extra försvarspengar från "sossarna" Löfven och Hultqvist.

Frågan är om det ska gå att få finansminister Magdalena Andersson att öppna statens plånbok för det. Det gick inte då Borg höll i den. Det visste de som nu vill ha mer försvarspengar om och vågade inte ens fråga, än mindre kräva, det.

Robert Sundberg
023-475 93
robert.sundberg@mittmedia.se