I somras talade politikerna väldigt mycket om svenska värderingar, ofta i smått hänryckta ordalag och en våg av nationalism sköljde plötsligt genom den politiska retoriken. Nu är det vinter, konferensen Folk och Försvar har gått av stapeln, och den försvarspolitiska debatten har drabbats av samma nationalistiska våg. Det ena partiet efter det andra lovar mer och mer till försvaret.

Miljarderna rullar på ett sätt som de aldrig, aldrig gör när det gäller sjukvård, äldreomsorg eller skola och nästan ingen inlägger protest. Vem vågar, när man då snabbt kan anklagas för att gå Vladimir Putins ärenden?

Det spelar ingen roll hur många gånger man deklarerar att Putins Ryssland är ett djupt auktoritärt styre, som i strid mot folkrätten annekterat Krim – kritik av svensk militär upprustning gränsar numera till landsförräderi.

Vågar jag ens – med stöd av SIPRI, Stockholms internationella fredforskningsinstitut - påpeka att Rysslands militära utgifter bara är en tiondel av Natos totala försvarskostnader? Det är knappt. Den nationella vågen från i somras, då det i Almedalen tjatades om svenska värderingar, har fått sin uppföljare på Folk och Försvar.

Det är rätt mycket av kalla-krigsretorik som gäller nu. Regeringen pressas att satsa mycket, mycket mer på försvaret och försvarsministern har svårt att säga emot eftersom han gjort sin ministerkarriär genom att måla upp närapå en skräckbild av det ryska hotet.

Dagens Nyheter presenterar opinionsmätningar (4/1) som liknar ett slags politiska inlägg för svenskt Natomedlemskap – trots att fler svenskar fortfarande säger nej till Natomedlemskap. (Ja, jag tycker det är rätt imponerande av väljarna att orka stå emot propagandan för Natomedlemskap.)

4 av 10 anser enligt samma undersökning att Ryssland är ett hot mot Sveriges säkerhet – men samma diagram visar ju faktiskt att det är fler som inte anser att Ryssland är ett hot eller säger sig inte veta.

Det är hoppingivande att svenska folket behåller en ganska avslappnad inställning till hysterin som vecklat ut sig. En nationalistisk, konservativ våg rullar genom svensk debatt.

Att försvarets resurser diskuteras är visserligen begripligt, eftersom det under många år drogs ner på stridskrafterna. Men det skrämmer mig att debatten uteblir när så många partier och debattörer så ensidigt driver på för helt orealistiska försvarssatsningar. Jag avskyr Putin och hans maktambitioner.

Men jag avskyr också de svenska försvarshetsarna som bidrar till att skapa en nationalistisk och militaristisk våg i en värld som behöver mer av diplomati, samtal och kamp mot större hot, som exempelvis klimathotet.

När Stefan Löfven i en DN-debattartikel nyligen räknade upp åtta hot mot Sverige kom klimathotet på sista plats.

Göran Greider
023-475 86
goran.greider@mittmedia.se