Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Allierade soldater utsatte tyska kvinnor för massvåldtäkter

Hundratusentals tyska kvinnor blev våldtagna i slutet av andra världskriget. Mönstret var detsamma oavsett uniformens färg. Det var inte bara av rödarmister, utan även av amerikanska, franska och brittiska soldater som stod för övergreppen. Det skriver den tyska historikern Miriam Gebhardt i boken "När soldaterna kom". Eftersom traumat aldrig har bearbetats på nationell nivå kastar de massvåldtäkter som begicks för 70 år sedan sina mörka skuggor även över dagens generationer.

Många tyska kvinnor utsattes för våldtäkter och sexuella övergrepp av de allierade soldaterna.

Annons

Miriam Gebhardts bok finns nu på svenska. Den är svår att lägga ifrån sig. Enligt den tyska kvinnliga professorns beräkningar våldtogs cirka 850 000 tyska kvinnor under krigsslutet. Det är väsentligt färre än de miljontals offer som tidigare diskuterats. Men det sensationella som framkommit är ju att 300 000 av dem påstås ha begåtts av allierade soldater.

Miriam Gebhardt har samlat vittnesbörd och extrapolerat siffrorna från hela Tyskland, samtliga ockuperade zoner, det vill säga även den amerikanska, engelska och franska utifrån hur många ”våldtäktsbarn” som föddes från 1945 och tio år framåt i tiden.

Det känns som om det uppenbarar sig ett land under landet: Våldtäktslandet.

Av Tysklands starkt reducerade befolkning i krigsslutet, 65 miljoner, kan vi räkna med att så mycket som fyra procent av alla kvinnor våldtogs? Det skulle motsvara att minst 20 kvinnor skulle ha våldtagits på min förhållandevis lilla gata: Vad skulle det ha fått för psykisk effekt på oss andra?

Annons

Annons

Vi har fokuserat på helt andra ting: Den ”tyska hösten” på sjuttiotalet, då Baader Meinhofligan i ett desperat ungdomsuppror mördade myndighetpersoner. Vi såg det som ett resultat av att det västtyska samhället hade skyfflat nazismen och förintelsen under mattan efter 1945. Baader Meinhof ville göra upp med det samhälle där patriarkerna från nazitiden satt kvar och gjorde ny karriär, förnekarna och hycklarna.

Men det fanns alltså annat som man blundade för ännu hårdare: Det våld som en hel generation av kvinnor utsattes för just i krigsslutet och efter kriget, bortom ruinlandskapen och svälten.

”Det som denna judiska pest kommer att utsätta våra kvinnor, män och barn för är det fasanfullaste öde som någon mänsklig hjärna kan föreställa sig”, så lät Hitlers skrämselpropaganda när de allierades arméer närmade sig tyska gränsen. Att kvinnorna var livrädda, gjorde dem knappast bättre rustade att försvara sig mot de allierades soldater. Många gick omkring med rakblad och cyankaliumkapslar i handväskorna. De ryska soldaterna framställdes som primitiva mongoler, kosacker eller asiater. Det fick det resultat att många begick självmord, andra dödades av sina närmsta, utifrån filosofin att det var bättre att döda sina kvinnor än låta dem skändas av det "bolsjivikiska judepacket".

Det fanns en mytbildning om att de tyska kvinnorna hade en helt annan attityd gentemot de västliga allierade och gärna gick med på erotisk samvaro för ett paket Lucky strike. Men våldtäkterna så som de rapporterade in från engelsk, amerikansk och fransk ockupationszon är av samma brutala slag som i östzonen: Hur skall en 7-åring, en 13-årig, en 50-årig, en 69-årig kvinna försvara sig mot en förövare som sätter en laddad revolver mot hennes tinning? Hur ska hon försvara sig mot de gruppvåldtäkter av soldater som förekom i hela landet?

Annons

Annons

Soldaterna från både öst och väst reagerade delvis på de fasor de mött när de öppnat koncentrationslägren, men först och främst: krig förråar och tar bort spärrar. Enbart i München anmäldes så sent som 1951 222 våldtäkter begångna av amerikanska soldater i den amerikanska zonen.

Jag läser med stigande vrede om behandlingen av alla dessa våldtagna kvinnor och inte minst deras våldtäktsbarn, kvinnorna hade små utsikter att bli erkända som våldtäktsoffer. Bevisföringen för att kvinnorna blivit våldtagna låg helt på kvinnorna. Ockupationsmakternas myndigheter som de tyska myndigheterna, speciellt i det djupt konservativa katolska Sydtyskland, valde att inte tro, eller att titta åt andra hållet.

Tyskarnas moral skulle frälsas, sexualmoralen skulle skärpas, den borgerliga familjen skulle återupprättas. Där platsade inte de våldtagna kvinnorna med sina ibland för bruna eller svarta barn. Barnen fick mycket sent ens beteckningen ”ockupationsskada”. M.G. anser att kvinnorna i överförd bemärkelse utsattes för nytt våld genom att våldtäkterna inte erkändes.

Så sent som 1960 står det västtyska Finansdepartementet fast på sin bedömning av de kvinnor som söker skadestånd för sina oönskade barn såväl som de kroppsskador de påförts vid våldtäkterna. Kvinnorna måste med en till ”visshet gränsande sannolikhet” kunna bevisa att de utsatts för sexuellt våld under krigsslutet och åren därefter. I slutet av boken undrar Miriam Gebhardt vilket avtryck alla dessa kvinnors öde har satt i det tyska samhället av idag. En jämförande internationell attitydundersökning borde vara nästa projekt.

Annons

LÄS MER KULTUR

Fakta

Recension

När soldaterna kom –

Våldtäkterna mot tyska kvinnor vid andra världskrigets slut av Miriam Gebhardt

Översättning: Margareta Zetterström

Utgiven av Karneval förlag

Berlin i ruiner i slutet av andra världskriget.


Maj Wechselmann

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy