Annons

Annons

Annons

Debatt: Att vi tvingas meddela vår skyddsling att han inte får stanna där han byggt upp sitt liv är ren och skär tortyr

Text: 

Öppet brev till Dalarnas riksdagsmän:

Idag är jag hemma från jobbet, för jag har sannolikt ett av mitt livs tyngsta uppgifter framför mig; jag ska meddela en ung människa att Sverige inte vill skydda honom från det hemska han flytt ifrån, det som de sista fem åren jagat honom och som han de senaste två åren, med vår hjälp, gjort allt för att lägga bakom sig.

Vårt utdragna hanterande av de ungdomar, som på kortare eller längre vägar flytt Afghanistan, kan kort sammanfattas som tortyr. Eller som min skyddsling själv sade i en paus under ett förhör på Migrationsverket: ”Varför dödade ni mig inte direkt när ni ändå gör allt för att bli av med mig?”

Alla stora politiska partier verkar vända frågan om hur vi behandlar de allra svagaste i detta land ryggen. Varför hukar Socialdemokraterna och Moderaterna? Varför är det bara de små och röstsvaga demokratiska partierna som uttalar sig, undrar debattörerna. På bilden avvisning av flyktingar i Kållered, Göteborg. Foto: Thomas Johansson / TT

Annons

Annons

LÄS OCKSÅ: Debatt: De asylsökande ungdomarna bör få stanna här i Borlänge där de rotat sig

För oss har Sverige alltid varit ett land där vi hjälps åt. I november 2015 kände vi oss stolta över att vara svenskar. I det omgivande samhället föddes ett kreativt engagemang från myndigheter, privatpersoner och frivilligorganisationer där vi hjälptes åt med de ensamkommande barnen. En folkrörelse - en rörelse med värme, empati och solidaritet. Idag, två år senare, när vår pojke (och många fler med honom) får avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd är vi förvirrade, besvikna, ledsna och arga. Det är inhumant att först ta emot dessa barn, inge dem hopp och påbörja integration i ett nytt samhälle, ett nytt språk, skola och i nya sociala kontakter för att sedan över en natt vända dem ryggen och sända dem tillbaka till en osäker och farlig framtid.

Om en svensk 17-åring inte får åka till Afghanistan, varför ska han som nu oroligt väntar på vad jag har att berätta åka dit?

Vi vet inte om vi någonsin mer vill hjälpa till att ständigt göra detta land lite bättre för alla. Alla stora politiska partier verkar vända frågan om hur vi behandlar de allra svagaste i detta land ryggen. Varför hukar Socialdemokraterna och Moderaterna? Varför är det bara de små och röstsvaga demokratiska partierna som uttalar sig? Varför förklarar ingen hur Migrationsverkets lotteri med människors liv som insats får fortsätta utan att ni politiker ingriper? Vi och alla andra som gick från att bara titta på flyktingar på tv och stoppa någon hundring då och då i Röda korsets bössor, gjorde det som krävdes och blev smörgåsutdelare, gode män, familjehem och språkstödjare åt alla flyktingar som kom 2015.

Annons

Annons

LÄS OCKSÅ: Debatt: Nej, vi kommer inte få det sämre i Sverige av att vi hjälper människor i nöd

Nu har vi fått nog! Vi kräver en förklaring till varför Sverige inte omedelbart kan besluta om amnesti och uppehållstillstånd för de ungdomar och flyktingar som kom till vårt land innan gränserna stängdes för två år sedan. Varför bedöms inte barn som de barn de var när de gav sig ut på flykt? Varför skickas de som precis (enligt dem själva eller de orättfärdiga åldersuppskrivningarna) fyllt 18 till ett land dit ingen myndighetsperson vågar åka? Om en svensk 17-åring inte får åka till Afghanistan, varför ska han som nu oroligt väntar på vad jag har att berätta åka dit? Blir det säkrare för att man sett sina föräldrar lemlästas innan huset sattes i brand? Blir det lättare om man som 12-åring misshandlats medvetslös av talibaner, som lämnade en bara för att de trodde att man var död? Har man ett bra nätverk när man inte känner till någon i Afghanistan, och inte kan uppge ett enda manligt namn, förutom sin bortförde fars (kvinnor finns inte registrerade i Afghanistan)? Eller var flykten, då andra flyktingar sköts, skadades dödligt i olyckor eller dog av sjukdom något stärkande?

LÄS OCKSÅ: Debatt: Avslagen duggar tätt - säkerhetsläget i Afghanistan verkar inte betyda någonting

Vår pojke kom till Sverige som en spillra av en människa. Med hjälp av ett starkt nätverk av familjehemsföräldrar, lärare, klasskamrater, en praoarbetsplats som såg människan, en reservfarfar, anställda på boendet och kris- och traumamottagningen för svårt traumatiserade personer har han förvandlats från en gråtande och mycket rädd 15-åring till en 17-åring som blickar framåt, som har yrkesplaner och vet hur han ska ta sig dit. Han pratar bra svenska och inom några år kommer han att bli en god skattebetalare och bidra till vårt samhälle. Han kommer att kunna betala tillbaka de initialt höga kostnaderna för mottagandet av traumatiserade ensamkommande barn. Han har fortfarande stora sömnsvårigheter, ångestattacker och återkommande svår huvudvärk efter de fysiska och psykiska trauman han utsatts för, men med allt gott stöd fungerar livet.

Annons

Annons

LÄS OCKSÅ: Öppet brev: Vi vill bara leva, Stefan Löfven - och då är Afghanistan inget alternativ

Åter hemma efter att ha berättat det hemska, och efter att hos det juridiska ombudet fått tagit del av skälen för avslaget på asylansökan. Det är exakt två år sedan han kom till Sverige. Eftersom han inte kan bevisa att han är under 18 år bedöms han automatiskt vara över 18 år. Han bedöms trots sitt underåriga beteende som vuxen, utan något alls som talar för det. En medicinsk åldersbedömning kan aldrig skilja en 17-åring från en 18-åring. Tänk om han hade fått göra den när han kom som 15-åring, då hade man kanske kunnat ge rådet att gå igenom den. Vi har alla stor erfarenhet av ungdomar och bedömer vår pojkes ålder som rimlig. Hur kan Migrationsverket automatiskt underkänna vår kompetens? Är det konstigt att mamman inte lyckades gräva fram födelseattesten ur det nerbrända huset, och skicka med på flykten? Tror ni verkligen att mamman är sämre än Migrationsverket på att bedöma om det var ett alternativ att fly inom landet när man är personligt förföljd? Trots att Migrationsverket erkänner att vår pojke flytt från livsfarlig förföljelse anser man att han ska åka tillbaka till sitt födelseland. Vår skyddsling har varit i Kabul någon timme nattetid, under flykten, då flyktingsmugglarna lastade om honom från däcksutrymmet under en buss till en proppfull mini-van. Han känner ingen i Afghanistan.

Lämnar vi honom är vi rädda att han bara ser en utväg, att ta sitt liv, för ett fortsatt liv i Afghanistan är otänkbart.

Annons

För att bli trodd ska allt man berättar vara förstahandsuppgifter. Är det konstigt att en afghansk 12-åring inte har förstahandsuppgifter om sin pappas arbete? Ett arbete som försätter familjen i en extra farlig situation? Alla föräldrar jag känner skyddar sina barn så mycket man kan från allt ont. Först när det är absolut livsfarligt att stanna kvar skickar en förälder iväg sin 12-åring med främlingar. Vår skyddsling klamrade sig fast i mamman och ville inte åka. Hon lugnade honom med att allt kommer att bli bra, och att hon skulle komma efter. Jag kan tänka mig hur det skrek i hennes hjärta, och hur det skriet finns kvar på djupet både hos min skyddsling och hos eventuellt överlevande småsyskon.

Annons

Nu öppnar Migrationsverket skadorna och strör salt i traumatiserade ungdomars sår. Vi vågade inte lämna vår skyddsling ensam efter dagens besked. Vi frivilliga fortsätter att täcka upp för vårt misslyckade migrationssystem. Lämnar vi honom är vi rädda att han bara ser en utväg, att ta sitt liv, för ett fortsatt liv i Afghanistan är otänkbart. Om han fyller 18 idag eller om ett år spelar mindre roll. Ingen skickar med berått mod en ung människa utan nätverk till Afghanistan. De som gör det har en kollektiv skuld. Vi vill inte vara en del av ett samhälle som gör så. Sverige kommer att förlora många samhällsbyggare om inte besluten ändras. Både de tonåringar som skickas till dödens Afghanistan, och alla oss frivilliga som inte längre vill vara med.

Vi förstår att det inte är lätt, att vi inte kan rädda hela världen och att stängda gränser kan ha varit nödvändiga. Vi gjorde det för att mäkta med och för att kunna behålla rättssäkerheten. Har vi vunnit något på detta? Nej! Sverige går jättebra, vi har ingen systemkollaps, men av någon anledning vill politiker och Migrationsverket inte att vi ska få känna oss stolta över hur vi klarade den stora flyktingströmmen. Vi ska skämmas och förvandlas till sten.

Annons

Vi kräver att dessa barn och ungdomar ges amnesti och får stanna i Sverige!

Agneta Romin

Gift sexbarnsmor, förlossningsöverläkare, verksamhetschef

God man till afghansk pojke som fått avslagsbesked och familjehemsmamma till afghansk pojke som fått uppehållstillstånd

Elisabeth och Nils Rodhe

Fyrabarnsföräldrar till vuxna barn, pensionerad socionom och allmänläkare

Familjehemsföräldrar till två afghanska pojkar, varav en fått avslagsbesked

Bengt Svahn

Pensionerad yrkeslärare och fastighetsskötare, språkstödjare

Reservfarfar till afghansk pojke som fått avslagsbesked

Stefan Carlsson

Verkstadschef på Bilmetro, Falun

Praktikanordnare och framtida arbetsgivare?

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan