Nu har migrationsverket städat borden – med vilka resultat?

Målet är entydigt: utvisning av så många som möjligt. Medlen: en byråkratisk hantering som följer en klar, iskall logik. Offren är den asylsökande, vi många som gett vår stöttning, men även migrationsdomstolarna vars bedömningar vilar på otillräckliga egna utredningar. Rättssystemet urholkas. Samhället förlorar, tilliten till myndigheter och politiker undergrävs.

Som god man har jag nu på kort tid två gånger tagit del av migrationsverkets beslut att underkänna två asylsökande afghanska ungdomars asylskäl. Beslutsunderlaget ger intryck av schablonmässig hantering och nedskrivning av värdet av olika intyg med mera. Nu vet jag också att migrationsverket avser att säga upp flera tusen anställda. Då är det bråttom att rensa borden, men med vilka metoder?

Insändare: Sverige kan bättre – det är hög tid för amnesti!

Jag noterar att verket inleder med att godtyckligt uppgradera ungdomarna i ålder, så att de som vuxna lättare ska kunna utvisas. Till sin hjälp har det en röntgenbaserad bedömning från rättsmedicinalverket, enbart avseende sannolikheten att den röntgade är 18 år eller mer. Alternativet ’sannolikt minderårig’ existerar inte.

Läs mer: Han gör nytt ekonomiskt klipp på asylboendet

Därefter vidtar en systematisk nedvärdering av det material som ligger till grund för asylansökan. Viktiga dokument som intyg över genomgången utbildning, signerat och stämplat av det afghanska skolministeriets officiella representant i Teheran, läggs åt sidan med anteckningen ”oklart var uppgifterna kommer ifrån”.

När migrationsverket själv begärt och får ett intyg av den kommunala socialförvaltningen rörande dess bedömning av en ungdoms ålder blir det isande klart hur nedvärderingen ser ut: ”Oklart varifrån uppgifterna kommer. Har lågt bevisvärde”. Detta skrivet om en myndighet som umgåtts med ungdomen över en längre tid, och som verket uppenbarligen bett om hjälp i sin egen bedömning.

Beslutet ska meddelas den sökande vid personligt möte, där handlingen läses upp. Det borde väl göras av ansvarig handläggare, som gjort utredningen och ansvarar för resultatet? Nej, så går det inte till. Jag tar kontakt med ansvarig handläggare. Hon svarar att ärendet är avslutat för hennes del, och att annan handläggare har uppgiften att delge oss resultatet. Med en byråkratisk fint slipper ansvarig utredare ta ansvar.

För dig som pluskund: Kommunen får miljonbelopp från Migrationsverket för sin hjälp till ensamkommande barn

Så tvingas vi – ungdomen och jag – sitta framför en handläggare som aldrig haft kontakt med ärendet, vars enda uppgift är att läsa upp texten på ett papper, en text vi redan läst själva. Kommentarer, frågor eller kritik tillåts inte. Kränkande och förödmjukande – en maktutövning jag inte föreställt mig vara möjlig i vårt demokratiska Sverige.

Debatt: "En del av kampen för de ensamkommande är vunnen – men än återstår mer att göra"

Medan migrationsverket nu drar ned på sin personal tvingas vi, advokaten, ungdomen och jag själv, in i en kostsam och sannolikt långvarig period av överklaganden, där migrationsverket måste försvara sina beslut inför domstolen. Samtidigt, innan domstolen ens nåtts av ärendet, drabbas den unge av total utfrysning ur systemet: det statliga bidraget till kommunen dras in och kommunen svarar med att avhysa ungdomen från boendet.

För dig som pluskund: De öppnar dörren till arbetslivet för nyanlända – gör noggranna matchningar med arbetsgivare

Logiken är grym: den unge ska omedelbart tas om hand av migrationsverket och placeras varsomhelst i Sverige. Därmed avbryts skolgången. Därmed går kontakten med god man förlorad. Därmed försvåras starkt samarbetet med den jurist som driver ärendet. Vilket allt underlättar och snabbar på processen till utvisning, målet för hela hanteringen.

I vårt rättssystem är en person misstänkt men inte skyldig/oskyldig förrän dom fallit. I fallet med asylsökande ungdomar är migrationsverket rimligen den som ska försvara sina beslut, och den asylsökandes advokat den åklagande. En (godtycklig) åldersuppskrivning vinner inte laga kraft förrän den accepterats i domstol. Trots det är systemet uppbyggt på att migrationsverket har rätt; resten är att se som en serie procedurer. Det vore mindre illa om verket arbetade neutralt. När målet ’utvisning’ är dess riktlinje, kan hanteringen aldrig vara neutral.

Därför är det rätt att påstå att samhället urholkas. Att vår tilltro till myndigheter och politiker sjunker till farligt låga nivåer. Att det vackra orden ’mänskliga rättigheter’, så omhuldat i vår utrikespolitik, är i asylpolitiken ett ord utan täckning.

Ytterst vilar ansvaret på vår regering. Men även på vår riksdag, som kan kräva en utredning av rättssäkerheten i de processer som avses leda till tvångsutvisning av unga asylsökande till ett av världens i särklass mest konfliktfyllda länder.

Bertil Egerö

Docent emeritus i sociologi och god man