Söndag 14 januari börjar konferensen Folk och Försvar i Sälen i Dalarna. Den inleder det politiska året.

LÄS ÄVEN: Robert Sundberg: Det är sunt med ett ökat Natomotstånd

LÄS ÄVEN: Kängorna på marken

LÄS ÄVEN: Sundberg: Stora omstridda övningar

Inte bara försvarspolitiker, höga militärer och opinionsbildare deltar på konferensen ett valår som detta, utan även partiledare. Några dagar senare är de med i en debatt i riksdagen.

Då brukar andra ämnen än försvaret vara i centrum. Men försvaret har på några få år fått en centralare ställning i den politiska debatten. Det är nästan som på kalla krigets tid, fram till då Berlinmuren föll.

En anledning till det kan vara att ett krig pågår i Europa, i östra Ukraina. Och ett annat sker i närheten av Europa, i Syrien.

Hur det ligger till med det svenska försvaret börjar bli välkänt bland allmänheten. Försvaret är visserligen litet, jämfört med vad det var 1989. Men det som finns har bättre kvalitet och är modernt.

Försvaret har börjat stärkas och det kommer att fortsätta. På Gotland finns åter en permanent militär närvaro. Och värnplikten, som var vilande i några år, har återaktiverats om än i reducerad omfattning.

Sverige har cirka 100 Jasplan av modellen C/D. De ska ersättas med 40 till 60 Jasplan av modellen E/F, som har bättre prestanda och teknik. En debatt om att behålla de 100 C/D-planen längre än planerat har varit i gång ett par år. En merkostnad skulle det föra med sig.

Att skaffa ett antirobotsystem i form av det USA-tillverkade patriot-systemet är på gång. Det är en dyr investering.

Nya ubåtar är tänkta att införskaffas när några befintliga ska fasas ut. Det kostar.

Sverige skulle skaffa nytt artilleri ihop med Norge. 24 pjäser av modellen Archer skulle införskaffas av båda länderna. Norge drog sig ur. Sverige ska ta över de norska pjäserna är planen. Också det kommer att kosta.

Till listan med Jasplan, patriotrobotar, artilleripjäser och ubåtar kan uppgradering av 120 stridsvagnar av modellen Leopard II räknas.

Bara i dessa vapen och deras kringutrustning blir det många kostnader. Till det ska behovet av manskap i form av soldater och officerare läggas. Att utbilda soldater, anställa dem och kostnader i form av bra ersättningar för soldater och officerare, kräver pengar. Det gör också övningar och beredskap.

Men kostnader för bra löner och ersättningar, för övningsverksamhet, hemvärnet och annat som har att göra med främst arméns bemanning brukar ha svårt att hävda sig i kampen om försvarsanslaget.

För de har vanligen svårt att klara av budgetstriden mot vapensystemen och inköp samt underhåll av dem. Försvarsindustrin har starka muskler då det gäller att påverka politikerna om hur försvarsanslaget ska spenderas.

Jobb och utveckling i Karlskrona, Karlskoga, Linköping, Örnsköldsvik och några försvarsindustriorter till brukar vara några av argumenten som försvarsindustrins lobbyister har. Och visst kan det vara viktigt.

Men viktigt är också förmågan att försvara de orterna och andra i Sverige. Och för det behövs, i rådande säkerhetspolitiska läge, en armé med fler soldater.

Den armén har nu med en återinförd (delvis) värnplikt chans att både bli lite större och erhålla god folklig förankring. Hemvärnet utgör i dag merparten av de svenska marktrupperna. Det är bra. Men de marktrupperna borde få ett tillskott av soldater från de som genomgår militär utbildning, frivilligt eller via värnplikt. Det får de nu, lite grann.

LÄS ÄVEN: Robert Sundberg: Det är sunt med ett ökat Natomotstånd

LÄS ÄVEN: Kängorna på marken

LÄS ÄVEN: Sundberg: Stora omstridda övningar