Det känns som att Folk och Försvar i år har misslyckats lite med att piska upp de riktigt starka militaristiska känslorna. Förra året var upphetsningen större. Det var då försvarsviljan på allvar brakade loss också hos de borgerliga partierna. Natokampanjerna såg då också ut att vara på väg att slutgiltigt lyckas med att övertala svenska folket att vi absolut måste gå med i Nato, trots att det vore ett säkert sätt att öka spänningarna i Östersjöområdet.
Det känns som att Folk och Försvar i år har misslyckats lite med att piska upp de riktigt starka militaristiska känslorna. Förra året var upphetsningen större.
Annons
I år har det på något sätt varit trögare. Ytterst få gillar tack och lov Putins auktoritära välde, men börjar inte folk i allmänhet tröttna på den där ständiga rysskräcken? Är det dessutom inte USA som just nu står för den riktigt stora militära upprustningen fast det sällan sägs? Ryssland måste naturligtvis få skoningslös kritik när landet bryter mot folkrätten. Men Natos samlade militärutgifter är trots allt tio gånger större än Rysslands och det borde nämnas oftare. Och borde inte Sverige närapå rikta sanktioner mot sig självt för att vi exporterar så oerhört mycket vapen och gör världen till en mer osäker plats?
Annons
På tisdagen ser jag i den största morgontidningen i alla fall en rubrik som gör sitt bästa för att jaga upp stämningen: ”Sverige börjar åter planera för krig”, står det. Rubriken är inte helt lyckad, eftersom läsaren möjligen kan inbilla sig att Sverige planerar att anfalla.
Nej, den stora blodiga bataljen i Sälen gällde formuleringar. På ena sidan formerade sig den armé som hete
Siri Derkerts antimilitaristiska konstverk.
Bild: Göran Greider
r ”Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas” och på den andra den truppstyrka som heter ”Ett väpnat angrepp mot Sverige är inte sannolikt.” Styrkorna drabbade samman i ett vintrigt Sverige. Men inga döda har rapporterats.
Ur försvarsindustrins synvinkel var Sälenarrangemanget säkert ändå lyckat. Mer pengar kommer att utverkas till försvaret.
Annons
Allvarligt talat: Jag saknar den en gång starka antimilitaristiska traditionen som fanns i svensk socialdemokrati, sida vid sida med de försvarsvänliga krafterna. Idag är den traditionen i stort sett borta. Bara vagt anas den ibland i Margot Wallströms irriterade ansiktsuttryck när hon får frågor om hon är osams med försvarsminister Peter Hultqvist.
Jag saknar den en gång starka antimilitaristiska traditionen som fanns i svensk socialdemokrati, sida vid sida med de försvarsvänliga krafterna. Idag är den traditionen i stort sett borta. Bara vagt anas den ibland i Margot Wallströms irriterade ansiktsuttryck när hon får frågor om hon är osams med försvarsminister Peter Hultqvist.
Annons
Jag tror att vi om tio år kommer att se tillbaka på de här åren som att de var en smula förryckta. Och kanske har det redan börjat kännas i luften: Den försvarspolitiska alarmismen har blivit svårare att hålla vid liv.
Göran Greider
023-475 86
goran.greider@mittmedia.se