Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Ida Ali Lindqvists krönika: Skratt, tårar och pennalism på Hassela

Bilden togs i somras när jag var där och kollade in haket igen. Foto: Hanna Hallgren

Annons

Senast den 14 mars 2018 kommer Hasselakollektivet Franshammar tvingas stänga ner sin verksamhet. Det kollektiv vars omtvistade pedagogik har lindat svensk narkotikapolitik runt sitt lillfinger sedan starten 1969.

Efter en Ivo-inspektion får HVB-hemmet Hasselakollektivet i Franshammar tillståndet indraget. Bristerna är så pass allvarliga att HVB-hemmet måste stänga senast den 14 mars, skriver Hela Hälsingland.

Som före detta inskriven är det med blandade känslor som jag läser att Hasselas moderkollektiv, Franshammar nu ska slå igen sina dörrar. Platsen som var mitt liv i tre år. Platsen där skratt, tårar, gemenskap och pennalism mixades i en salig blandning.

Annons

Annons

Som före detta inskriven är det med blandade känslor som jag läser att Hasselas moderkollektiv, Franshammar nu ska slå igen sina dörrar. Platsen som var mitt liv i tre år. Platsen där skratt, tårar, gemenskap och pennalism mixades i en salig blandning.

Grundaren till Hasselas pedagogik, den karismatiske och forne yrkesmilitären, Karl Arne Westerberg (1929-2014), tog redan från starten avstånd från begreppet vård för att istället praktisera konfrontation, kamp, utbildning och medvetandegörande.

K-A Westerberg var en uttalad socialdemokrat och solidariteten har alltid varit ett av hans viktigaste budskap. På kollektivet fostrades vi ungdomar och målet var att skapa lydiga och stolta knegare. Vi lärde oss att dansa foxtrot, spela golf och bli mästare på förtryck. Vi utsattes för psykologiska övergrepp och verbala kränkningar. Ofta blev vi isolerade från varandra. Kollektiv bestraffning användes regelbundet. Allt det här med syfte att dressera oss till rediga socialdemokrater.   

Tullen i Malmö söker efter narkotika. Foto: Stig-Åke Jönsson

Redan från starten stötte Hasselas pedagogik på kritik och motstånd. Det var från ledande debattörer, journalister och forskare inom narkotikapolitik, till före detta intagna. Men ingen kritik har lett till Hassela fått bekänna färg. Tvärtom. Ju mer kritik ju kraftigare svarade Hassela med ryggstöd från högt uppsatta politiker som gick i bräschen för Hasselas pedagogik.

Annons

Annons

Jag bläddrar i mina dagböcker. Smeker ord, punkter. Smeker meningar. Jag stannar till vid Widar Anderssons namn. Den socialdemokratiska skribenten och tidigare politikern med starka rötter i Hasselapedagogikens bygge. Hans besök på Franshammar glömmer jag aldrig. Hur han domderade och tryckte ner oss. Och hans växlingar mellan värme och kyla.

Jag bläddrar i mina dagböcker. Smeker ord, punkter. Smeker meningar. Jag stannar till vid Widar Anderssons namn. Den socialdemokratiska skribenten och tidigare politikern med starka rötter i Hasselapedagogikens bygge. Hans besök på Franshammar glömmer jag aldrig. Hur han domderade och tryckte ner oss. Och hans växlingar mellan värme och kyla.

Jag har vid ett flertal tillfällen försökt få kontakt med Widar Andersson. Jag har velat fråga honom varför han tog sig rätten att kränka oss? Men han har aldrig återkopplat. Och det är precis så som Hasselas företrädare alltid hanterat kritik och ifrågasättanden. De har också med stor övertygelse hävdat att kritiska ungdomar i grund och botten endast velat vädra sitt missnöje och att de flesta faktiskt inte har klagat. Och visst – Hassela har på många sätt haft rätt i en sak. Majoriteten av ungdomarna har inte klagat. De har heller inte anmält Hassela för handlingar som faktiskt var rena rama lagbrott. Men är det samma sak som att inget har skett? Självfallet inte.

Annons

Nu ska Franshammars dörrar slå igen. Men trots beskedet så anser jag att de än en gång kom lindrigt i undan. Att svensk narkotikapolitik under årtionden har lutat sig mot en uttalad dikotomisk pedagogik som helt saknat stöd i både forskning och empiri är ett övergrepp som saknar motstycke.

Annons

Svensk narkotikapolitik är ett misslyckat projekt. Hasselas illusion om nolltolerans mot narkotika styr fortfarande den narkotikapolitiska debatten, om även vackert inlindad i lågtröskelboenden och underhållsbehandling. Den 14 mars detta år upphör en era men det innebär inte att den slutar existera.  

Svensk narkotikapolitik är ett misslyckat projekt. Hasselas illusion om nolltolerans mot narkotika styr fortfarande den narkotikapolitiska debatten, om även vackert inlindad i lågtröskelboenden och underhållsbehandling.

K-A Westerberg sa ofta: ”Ge dig själv chansen att ta chansen”. Men går det verkligen att ta chansen när den alltid har varit och fortfarande är villkorad?

Ida Ali Lindqvist

Kommentar: Widar Andersson har getts möjlighet att svara på artikeln.

 

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy