Svar till: Socialdemokraterna i Borlänge: "Stolta men inte nöjda!"

Det är nästintill fascinerande hur Socialdemokraterna i Borlänge adresserar valfriheten i välfärden som ett samhällsproblem. Ännu märkligare blir det när den beskrivs som roten till alla problem i en kommun där den knappt ens existerar. Problembeskrivningen svår att ta seriöst.

Borlänge klassas i rankingen sist av samtliga kommuner när det kommer till just valfrihet. Ändå väljer en beskärd del av socialdemokraternas KF-lista i Borlänge att författa en artikel som skyller alla kommunala misslyckanden på en företeelse som knappt existerar i kommunen.

Otryggheten liksom utanförskapet fortsätter att växa i Borlänge. Här tycks Socialdemokraterna ha kapitulerat inför sitt ansvar att bekämpa den rådande utvecklingen. Borlänge har även sjunkit som en sten i Svenskt Näringslivs företagsklimatsrankning de senast tio åren för att nu vara på plats 196 av landets alla kommuner. Vi väntar med spänning på att få höra hur detta är ”valfrihetens” fel.

Logiken är helt enkelt påtagligt frånvarande, liksom socialdemokratins benägenhet att fälla upp sina ideologiska skygglappar och faktiskt börja ta i de mycket stora samhällsproblem som deras politik har skapat i Borlänge de senaste 20-30 åren.

I korthet handlar det om att kommunen betalar ut försörjningsstöd på långtidsprenumeration utan att vidta tillräckliga åtgärder för att folk som befinner sig i utanförskap kan närma sig arbetsmarknaden. Det borde ställas krav på 40 timmars ändamålsenlig praktik eller språkinlärning i veckan för att kvalificera sig för försörjningsstöd. Det borde satsas väsentligt mer på skolan och det borde skapas nolltolerans mot bidragsfuskande, vilket är omvittnat omfattande i delar av kommunen.

Borlänges problem kretsar i mycket stor utsträckning kring ett stort utanförskap i delar av befolkningen som är en direkt konsekvens av att kommunen aldrig ställt några krav på människor utanför arbetsmarknaden att vidta egna åtgärder för att börja närma sig arbetsmarknaden. Det har i Borlänge kommun varit möjligt att under mer än 10 års tid gå på försörjningsstöd utan att erhålla ett enda krav på motprestation och ibland helt utan uppföljning.

Den kompletta kravlösheten som rått i kommunen under överskådlig har nu blivit hela kommunens och för all del det socialdemokratiska partiets huvudvärk, även om det senare verkar ha begränsad sjukdomsinsikt. Socialbidragen och arbetsmarknadsåtgärderna kostar nästan lika mycket som hela gymnasieskolan i kommunen.

Låt det sjunka in en stund.

Vad gör man då för att börja hantera problemet? Börjar man dra åt tumskruvarna kring bidragsutbetalningarna? Börjar man ställa krav på motprestation för de med arbetsförmåga? Nej, man börjar skriva floskelartiklar om att allt är valfrihetens fel. Den valfrihet som knappt ens existerar i kommunen. Om valfriheten hade varit det samhällsproblem som Borlänges unga socialdemokrater beskriver så hade sannolikt Borlänge legat i topp i varenda välfärdsrakning som finns att tillgå, helt enkelt därför att vår valfrihet är närmast obefintlig.

Nu råder ju som bekant ett motsatsförhållande i båda delar. Borlänge ligger i botten av många välfärdsrankingar och valfriheten är nära noll. Korrelation förutsätter ju inte kausalitet som bekant, men det ligger i farans riktning att tio socialdemokrater på Borlänges KF-lista har satt sitt namn på en av de mer ogenomtänkta artiklar som har skrivits hittills detta valår.

Carl-Oskar Bohlin (M), Riksdagsledamot, Borlängebo och trött på flo(s)kler