Statistiken varierar år från år, men det står tydligt att vargen och övriga rovdjur skadar/dödar väldigt få jakthundar, om man vågar se totalbilden.

De flesta hundarna dödas eller skadas av trafik och ­annat vilt, jägarna själva inräknade. Vilka det är som utsätter hundarna för dessa högst medvetna risker är uppenbart.

Enligt försäkringsbolaget Agrias statistik dödades/skadades 5 968 hundar i trafiken under åren 2007 till 2017. Även om statistiken visar alla hundraser i alla delar av landet, så måste man också inse att det främst är jakthundar som springer fritt och som därmed utsätts för risker i trafiken.

155 hundar sköts av jägarna själva, 431 drunknade. Tågtrafiken dödade/skadade 439 hundar. 214 hundar togs av rovdjur och dödades eller skadades (varg 162, björn 26, lo 26) och 1 044 togs av vildsvin.

Under samma period redo­visas siffran 705 hundar som ”skadad/dödad av vilt”. Exakt vilket djur som orsakat skadan framgår ­inte. Det kan handla om älgar och hjortdjur, men även rävar och vildsvin. Därtill försvann 178 hundar under jakt.

Observera att Agria försäkrar cirka 40 procent av landets hundar/jakthundar.

Statistiken varierar år från år, men det framgår mer än tydligt att vargen och övriga rovdjur dödar mycket få jakthundar när man ser total­bilden.

Ovanstående fakta är tydlig, det finns ingen logik som kan utpeka rovdjuren som den största faran mot jakthundarna, all bevisning pekar på att de som representerar den största faran för de älskade jakthundarna är ägarna själva.

En ansvarsfull person släpper inte ut sin älskade familjemedlem i trafiken, bland vildsvin eller i ett vargrevir. Gör man det, tar man en fullt medveten risk. Ingen skulle acceptera det här om det handlade om en annan familjemedlem, om det ­varit familjens barn.

Vem släpper lös små barn i tät trafik och bland stressade, uppretade vildsvin, björnar och älgar?

Att säga ”älskad familjemedlem” och syfta på jakthunden är bara falsk retorik när falskheten är total.

Det verkar som att jägarna ser hundarna som levande verktyg, vars främsta syfte är att tillfredsställa ägarens behov av att lättare få det vilda bytesdjuret inom skotthåll.

Hade hunden dödats eller skadats av älg, vildsvin eller om det drunknat eller trafik­dödats, hade jägarna, deras förbund och tidskrifter inte bemödat sig med att skriva ett ord om saken. Men när en varg dödar en hund, startar propagandamaskinen direkt och det blir krisrubriker även i seriös media.

Många köper tyvärr jägarnas propaganda om att lösspringande hundar i naturen är någonting bra, vilket det i princip aldrig är.

Som exempel finns det ingen statistik över hur många får eller lamm det är som dödats av lösspringande hundar. Hur mycket ­övrigt vilt i naturen som stressas, skadas och dödas, vet ingen heller med exakthet.

Att lösspringande hundar tidvis är förbjudna helt i ­naturen har en orsak, de ­till­fog­ar många gånger en enorm skada.

Sveriges jägare vårdar ­inte främst det vilda och sina jakthundar, de vårdar primärt sin helt egoistiska ”hobby”.

Hunden är för dem ett utbyt­bart verktyg.

Thomas Alm