Helgen blev dramatisk. Under fredagseftermiddagen ställde Ulf Kristersson ett ultimatum till Liberalerna och Centern på Facebook och presenterade sin lösning som han kallade "3-2-1", det vill säga en regering bestående av bara Moderaterna, eller av Moderaterna samt de parter som "nu kan eller vill ingå i den regeringen".

Väl medveten om att premissen för en regering ledd av honom själv är Sverigedemokraternas stöd. Något bara Kristdemokraterna varit villigt att gå med på.

Ulf Kristersson har varit osedvanligt naiv.

"Varken Sd eller V skulle ges inflytande över regerings politiska inriktning. Däremot skulle regeringen frimodigt lägga fram sin politik och pröva den i riksdagen." förkunnade Kristersson på Facebook innan han tog helg.

Bara i Kristerssons egen drömvärld har Sverigedemokraterna varit intresserade av att agera röstkompani i riksdagen åt Ulf Kristersson. Inget som sagts vare sig före eller efter valet av Jimmie Åkesson har indikerat att Sverigedemokraternas röster skulle vara gratis.

Istället har beskedet varit tydligt; Sverigedemokraterna kommer fälla varje regering som inte ger dem inflytande.

I kommuner som Gävle där Kristerssons drömmar om makt med Sverigedemokraternas passiva stöd redan prövats har Sverigedemokraterna krävt inflytande, ställt ultimatum och när dessa inte tillmötesgåtts har man också fällt alliansens budget. Allt i samförstånd med Jimmie Åkessons och partiledningen enligt de lokala representanterna.

Jimmie Åkesson har helt enkelt övat inför den situation som nu råder i riksdagen under hela den föregående mandatperioden i lokalpolitiken. Men Ulf Kristersson, han verkar däremot inte ha dragit några som helst slutsatser av Sverigedemokraternas agerande och de egna partikollegornas misslyckanden.

Inget av de alternativ för att bilda regering som finns tillgängliga för Ulf Kristersson var någonsin möjliga, eftersom samtliga alternativ innebär att göra sig beroende av Sverigedemokraterna och låta dem diktera villkoren för en alliansregering. Något Liberalerna och Centern gjort stor poäng av att aldrig tillåta.

Opinionsundersökningar har också visat att Liberalerna och Centerns väljare ställt sig emot att de två partierna skulle ta makten med hjälp av Sverigedemokraterna.

Så när Ulf Kristersson under söndagen lämnade besked om att han nu ger upp försöken att bilda regering var det ett väntat besked.

Särskilt efter det att Jan Björklund och Annie Lööf höll presskonferenser under lördagen under vilka man lämnade besked om att en alliansregering består av samtliga allianspartier, inte av Moderaterna, eller Moderaterna och Kristdemokraterna och att vare sig Björklund eller Lööf tänker göra sig beroende av Sverigedemokraterna för att regera Sverige.

Att Jan Björklund och Annie Lööf förstår vad regeringsbildningen handlar om hedrar dem. För detta är inte bara en fråga om vem som ska bli statsminister eller vilken regering Sverige ska ha. Ytterst handlar detta om vilket inflytande Sverigedemokraterna ska ges.

Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor vill ge Sverigedemokraterna inflytande, antingen indirekt genom att låta dem styra regeringen passivt genom hur man avlägger sina röster i riksdagen, eller direkt genom att föra samtal med Sverigedemokraterna.

Det har Björklund och Lööf sagt att man inte kommer medverka till.

Det har man nu också visat är ord man står fast vid.

Ett besked som förhoppningsvis består. Än är regeringsfrågan trots allt inte avgjord.