INSÄNT. Därmed återupptogs en gammal tradition sedan 1920-talet med återkommande besök på platsen. Det var ett sextiotal personer från Skedvi, några från Husby samt ett antal sommarboende i bygden kring sjöarna Häglingen och Långsjön som deltog.

Under bussfärden berättade Leif Olofsson bland annat om järnhanteringen i gamla tider. Bussen tog gruppen på en slingrande skogsväg till en vändplan cirka 800 m från gränsröset.

Leif Olofsson berättade om gränsrösets uppkomst, om gränstvister mellan socknarna som ledde fram till en dom 1702 där gränserna slutligen fastlades och det stora cirka en meter höga och med ”visare” av stora stenar byggdes upp.

De socknar som från början var inblandade var Husby, Skedvi, Vika, Svärdsjö och Sundborn i Dalarna samt Torsåker och Ovansjö i Gästrikland. Men efter slutliga justeringar fick Svärdsjö och Ovansjö ge vika för sina önskemål, och det blev fem socknar som alla hade sin yttersta spets här.

Med undantag av ett par tidiga skogstorp var det först när järnvägen drogs fram här mellan Gävle och Falun 1658-59 som det blev bofast befolkning här. Då behövdes banvakter, stationspersonal vid de små anhalterna Born och Långsjön, och senare skogsarbetare med sina familjer.

Tyvärr har skogen vuxit sig hög i markerna, så den förr milsvida utsikten över sjöarna är minimal, men Leif lyckades ändå frammana något av stämningar och livsöden från flydda tider genom livfulla berättelser om fäbodar, skogstorp och deras invånare.

Vid Skuruhäll finns också en liten klockstapel som sattes upp 2002 till 300-årsjubileet av rösets tillkomst. Då samlades många från alla berörda socknar och kommuner här uppe för att hålla gudstjänst med musikunderhållning med mera.

Leif passade på att apostrofera Greta och Sven Carlsson från Stora Skedvi hembygdsförening som var eldsjälar för många skogsvandringar, varav flera upp till Skuruhäll. Därför avrundade Leif kvällen i Gretas anda genom att läsa en dikt, Bergen, av Kerstin Hed.