Annons

Annons

Annons

Sommarsamtal

Sommarsamtal: "Rollerna sätter sig i kroppen"

I sommar möter DD Kultur olika spännande kulturpersonligheter i länet. Samtalen kretsar kring deras verksamhet och yrkesval men tanken är fri och ämnena skiftar. I dag träffar vi Susanne Hellström, skådespelare på Dalateatern.

Text

Susanne Hellström har arbetat på Dalateatern sedan 2002 och medverkat i otaliga uppsättningar, alltifrån klassiker och stora musikaler till barn- och ungdomsteater. På scenen är hon ofta en av dem som bär upp föreställningen och få kan som hon gestalta kvinnokaraktärer med sådan pondus och trovärdighet. Det är bland annat det som gör mig nyfiken på henne och får mig att undra vem hon är när jag möter henne för ett sommarsamtal.

Susanne Hellström i trädgården.

Bild: Lena de Veen

Det är en helt vanlig förmiddag mitt i veckan i semestersverige. Värmen har kommit tillbaka med full kraft och vi sitter i hennes underbara trädgård i Gamla Herrgården i Falun. Här är det som att stiga in i en liten oas, en total kontrast mot den grå asfalten på vägen utanför - och långt från den svarta scenen på Dalateatern.

Annons

Annons

Vi bestämmer oss för att börja från början så samtalet startar med utgångspunkt där hon är född, på en ö i Karlskrona i Blekinge. Där hittade Susanne - trots att ingen i familjen sysslade med teater - passionen för yrket redan som liten.

"Det passar mig med närheten till publiken, den som uppstår på mindre teatrar.", säger Susanne Hellström.

Bild: Lena de Veen

- Jag började tidigt med teater, säger Susanne. På en massa olika sätt. Från allra första början med tant Gun på biblioteket där jag och mina kompisar dramatiserade sagostunderna för de mindre barnen. Vi var väldigt ambitiösa. Vi gick också luciatåg för de gamla och senare blev det amatörteater.

Det fanns ett stort intresse för kultur i familjen. Föräldrarna tog med dottern på många olika föreställningar, bland annat till Fredriksdalsteatern i Helsingborg där Nils Poppe och Eva Rydberg blev tidiga förebilder.

"Jag är nyfiken på hur vi människor fungerar och lär mig av varje rollfigur jag spelar", säger Susanne.

Bild: Lena de Veen

Det är just lekandet och lusten hon minns tydligast från de där åren under uppväxten:

- Det var så fruktansvärt roligt, skrattar Susanne, och det är fortfarande det som är drivkraften för mig. Det är viktigt att nyfikenheten och lusten finns där.

- Vi behöver prata mer om det. Konsten är ett kitt mellan människor. En mötesplats människor emellan.

Annons

Efter grundskolan föll valet på musikgymnasium i Härnösand dit familjen flyttat. Där blev hon sedan kvar, sjöng i kör och spelade amatörteater. Så småningom började hon arbeta på Härnösands teater dit hon helt sonika gick en dag och sa: - Hej, hej, jag vill börja jobba här. Det ledde efter en tid till småroller och sommarteater. Sedan rullade det på, berättar hon, med vidareutbildning på teaterlinjen på Ingesunds folkhögskola och senare på länsteatrar med en första anställning på teatern i Skellefteå.

Annons

- Jag är så tacksam för det, säger Susanne. Det passar mig med närheten till publiken, den som uppstår på mindre teatrar. Det är högt och lågt, i soppteaterform och barn- och ungdomsteater.

Susanne Hellström i Pelikanen. Fotograf: Per Eriksson

Teatern är en kollektiv konstform, menar hon. Det finns en storhet i det som man måste acceptera. När vi kommer in på konst och kultur i allmänhet enas vi snabbt om vikten av kulturen som en del av vardagen och att det kanske är viktigare nu mer än någonsin. Att den kan förena i en splittrad tillvaro.

- Vi behöver prata mer om det, säger Susanne. Konsten är ett kitt mellan människor. En mötesplats människor emellan.

Engagemanget finns där ständigt men också nyfikenheten. Skådespelaryrket tillåter henne att utforska och plocka fram känslor och erfarenheter ur både sig själv och andra.

"För mig är det modigt att vara svag. Att inte alltid vara så säker på det man gör. Och det är också det som mitt jobb handlar om; utmaningar och att våga göra nytt."

Bild: Lena de Veen

Annons

- Jag är nyfiken på hur vi människor fungerar och lär mig av varje rollfigur jag spelar, säger hon. Det är det som är så fantastiskt, att yrket tillåter det.

Hon berättar att de flesta roller sätter sig i kroppen under hela spelperioden, att hon bär med sig dem och att det ibland är lite sorgligt att ta farväl men att hon lär sig mycket av dem. Som till exempel när hon gjorde en kvinna som var arg hela tiden som folk blev irriterad på till och med när de repade. Eller kvinnan som hela tiden ville vara alla till lags.

Rollerna sätter sig i kroppen, berättar Susanne Hellström. Här i Pelikanen. Fotograf: Per Eriksson

Annons

- Det var också en irriterande karaktär som alla retade sig på och som jag själv lärde mig en del av.

När jag hävdar att hon är modig som vågar gå in i roller och jobbiga känslor, lära sig av dem men också stanna i dem, slår hon ifrån sig lite.

- Jag tycker den biten är jättespännande, säger hon, men vi är olika som skådisar, en del tycker inte det.

Skådespelaryrket tillåter Susanne att utforska och plocka fram känslor och erfarenheter ur både sig själv och andra.

Bild: Lena de Veen

Hon funderar en stund och fortsätter sedan:

- För mig är det modigt att vara svag. Att inte alltid vara så säker på det man gör. Och det är också det som mitt jobb handlar om; utmaningar och att våga göra nytt.

I höst får vi se Susanne Hellström i Strindbergs Pelikanen igen då föreställningen har en nypremiär på Dalateatern efter sommaruppehållet. Hon kommer också att medverka i Tennistider, ett nyskrivet verk av Dennis Magnusson som också skrev Att döda ett tivoli.

När jag slutligen frågar om framtidsprojekt och drömroller säger hon, på ett vad jag börjar uppfatta som ett typiskt susannehellströmskt vis:

- Jag försöker göra drömprojekt i det jag gör nu.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan