Björnen, Sveriges största rovdjur fridlyst, man får inte fånga, döda eller på annat sätt skada den. Björnen är även rödlistad, med klassificeringen nära hotad i Art Databanken. Rödlistans kriterier skapade för att bedöma artens utdöenderisk och ska ses som en värdemätare och användas som hjälpmedel för prioriteringar i naturvården.

Björnangrepp på människor är väldigt ovanligt. I snitt sker det en björnattack per år och jägare med hund är överrepresenterade.

Björnen får endast jagas under strikt kontrollerade former står att läsa på Naturvårdsverkets hemsida, ansvarig jaktmyndighet i Sverige. Men har i sin tur delegerat rätten att besluta om licensjakt på björn till länsstyrelserna, om förutsättningar för jakt finns. Och de sju länen, Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Dalarna, Gävleborg och Värmland har beslutat att det 2019 blir licensjakt på sammanlagt 300 björnar i Sverige.

En jakt som bland annat Jägarförbundet kräver. En intresseorganisation, med statligt uppdrag. Vars medlemmar har jakt som hobby och nöje. Ett förbund som gör tummen upp för jakt på djur i hägn eller användandet av motorfordon och fällor för att fälla de djur de är ute efter. Ett förbund med endast en minoritet av Sveriges befolkning som medlemmar, cirka 150 000 stycken.

På sin egen medlemssida presenterar Jägarförbundet att de hela tiden arbetar för att jägarna ska kunna fortsätta att även i framtiden njuta av de jaktmöjligheter som vårt land erbjuder, utan onödiga regleringar eller andra hinder. Där ett medlemskap hos de alltså är en slags försäkring för att jägarna ska få behålla de rättigheter de tidigare haft.

Samtidigt som de också har ett statligt uppdrag. Förbundet får cirka 50 miljoner kronor om året av staten. Bland annat för att lämna objektiv information om viltfrågor och jakt till våra svenska beslutsfattande myndigheter. En del av det allmänna uppdraget, ett uppdrag de haft sen 1938.

Motsägelsefullt och mycket märkligt, att å ena sidan lobbar Jägarförbundet mot politiker för sina medlemmars intressen, och samtidigt har de ett uppdrag av riksdag och regering där de ska se till att myndigheter och allmänhet får objektiv information om jakt och viltvårdsfrågor.

Björnen har under alla tider vördats och aktats för sin styrka, kanske är det därför jägarna så gärna vill mäta sin styrka med den. Och genom jakttroféer såsom skinn och skallar av den påvisa sin egen storhet och styrka?

Våra svenska björnar (alla rovdjur) har en viktig roll i naturen, för den biologiska mångfalden, och för de ekosystemen de ingår i, mycket större än vad forskarna tidigare ansett. Ju fler arter som finns desto stabilare är naturen, och en stabil natur är vår försäkring för framtiden.

Ekosystem formas nerifrån och upp, från växter till växtätare och vidare till de stora rovdjuren i toppen av näringskedjorna. Men de formas också åt andra hållet, från rovdjuren ner till växterna. Uppifrån-ner-processen har visat sig vara starkare och vanligare än vad som varit känt tidigare och den tycks dessutom spela särskilt stor roll på våra nordliga breddgrader. Det har också visat sig att de stora rovdjursarterna inte går att byta ut sinsemellan och att tätheten av rovdjur spelar roll.

Ändå kommer 300 fridlysta björnar skjutas i Sverige. Vad eller vems tyckande och tolkningsföreträde ligger till grund för det?

Maria Ljung, "frilansande djur- och naturvärnare"