Den låga andelen äldre i riksdagen har uppmärksammats i några debattartiklar på senare tid, bland annat av oss. Vid det senaste valet var bara sex ledamöter (1,7 procent) över 65 år. Det är internationellt sett en mycket låg andel. En femtedel av befolkningen är i stort sett utestängd från representation i Sveriges riksdag.

Men en ännu större andel som saknar representation i EU-parlamentet bland länder med fler än tio ledamöter, har Sverige den lägsta medelåldern, 45 år enligt statistik från EU-parlamentet. Sverige hade vid valet ingen ledamot över 58 år och avviker här från alla andra EU-länder.

Var fjärde ledamot från Danmark och Finland var 59 år eller äldre vid valet. Även åldersspannet bland Sveriges EU-ledamöter, från 32 år till 58 år, är unikt snävt bland EU:s 28 länder. Åldersmässigt representerar våra EU-parlamentariker mindre än halva valmanskåren. Det innebär att en ännu större andel av befolkningen saknar representation i EU-parlamentet, än vad som är fallet i Sveriges riksdag.

I kommuner och landsting har dock utvecklingen gått åt andra hållet. Drygt var femte ledamot i kommunfullmäktige var 65 år eller äldre vid senaste valet. Det är en uppgång för tredje året i rad. Även i valen till landsting och regioner har andelen över 65 år ökat och uppgick vid senaste valet till en knapp femtedel. Inom kommuner och landsting är de äldre representerade med samma eller något högre andel än deras andel av befolkningen. Detta borde vara en utmaning för de politiska partierna när det gäller valen till riksdagen och EU-parlamentet.

Vissa studier tyder på att äldre börjar efterfrågas i ökad grad även på arbetsmarknaden inom olika bristområden.

Men till Sveriges riksdag och särskilt till EU-parlamentet har det blivit allt svårare för äldre att få inträde.

Det är olyckligt att den ålderism som finns i Sverige tagit sig så drastiska uttryck särskilt i EU-valet. Risken med att det inte finns någon svensk EU-parlamentariker född på 1940 -eller på 1950 - talet är att frågor som berör äldre får lägre prioritet i den svenska parlamentarikergruppen. EU är ju i hög grad ett fredsprojekt.

Äldre politiker med större närhet till bland annat andra världskriget, Koreakriget, Kubakrisen och det kalla kriget, skulle ha kunnat tillföra viktiga erfarenheter om hur befolkningen upplevde dessa krig och kriser och om de politiska diskussioner som då fördes. De historiska perspektiven blir allt viktigare i den tid av tilltagande farlig historielöshet vi nu upplever på olika områden. I de frågor som dominerade den svenska EU-debatten, klimatet, flykting -och migrationspolitiken samt värnandet om demokratiska värderingar skulle de äldres erfarenheter och perspektiv också ha varit av stort värde.

De politiska partiernas syn på äldre vid det senaste EU-valet blir ännu märkligare, om man beaktar att de äldre blivit allt friskare och fysiologiskt och kognitivt sett mera högpresterande än tidigare generationer.

Styrelsen för Tankesmedjan 60 plus

Dan Brändström, ordförande, professor, före detta direktör för Riksbankens Jubileumsfond

Gunnar Bennstam, tidigare olika chefsroller, ABB

Åke Dahlberg, f.d. chef för Riksdagens revisorers kansli

Leif Larsson, professor em. f.d. rektor för Högskolan i Skövde

Ulla Lundquist, f.d. vd för Svenska Bankföreningen

Vigdis Moe Skarstein, f.d. riksbibliotekarie, Norge

Gunnar Sahlin, f.d. riksbibliotekarie, Sverige