I den partiledardebatt som var i Sveriges televisions Agenda söndag 13/10 var det en sak, av flera, som jag fastnade för. Det var att Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt fick kritik för att han hade röstat fram regeringen. Han och hans parti hade ju lagt ned rösterna i statsministeromröstningen.

Det gjorde även de två partier som står bakom januariavtalets 73 punkter men som inte är i regeringen: Centerpartiet och Liberalerna. Bara partierna i regeringen, S och MP, röstade för Stefan Löfven som statsminister.

Den kritik som riktades mot Sjöstedt, för att han röstat så att Löfven kunde bilda regering med januariavtalet som politiskt innehåll, kom i Agenda från kristdemokratiskt och moderat håll. De två partierna såg en chans att kritisera Sjöstedt då han i sin tur kritiserade Löfven.

Sjöstedts kritik gick ut på att Löfven genomför Centerpartiets politik. Detta snarare än värna välfärden, vilket Löfven menar att hans regering gör.

Men när kristdemokrater och moderater påtalar att Sjöstedt godkänt Löfvens regering när han och V röstade gult (blankt) i omröstningen om statsminister kan det påtalas att KD och M för drygt fyra år sedan röstade gult gällande Löfven som statsminister efter valet 2014.

Det var till att Löfven skulle regera med MP och ha ett budgetsamarbete med V. M och KD röstade då gult, blankt, till Löfven på samma sätt som V fyra år senare. Som bekant var M och KD kritiska mot mycket som den S-ledda regeringen gjorde 2014 till 2018.

Eftersom det bara finns tre sätt att rösta i omröstning om statsminister är det mellersta alternativet, gult eller blankt, väldigt brett.

S har för övrigt sedan 70-talet haft en hårdför hållning och röstat nej till regeringar partiet inte självt är med i. Enda undantaget var att S lade ned rösterna, röstade gult eller blankt, till Ola Ullsten (Folkpartiet, nu Liberalerna) som statsminister efter den borgerliga regeringskrisen hösten 1978.

C har ofta röstat blankt i omröstningar till S-ledda regeringar, för att markera att partiet accepterat ett valresultat som inneburit att partiet inte kan vara med i en regering, alltså förlorat valet.

I samband med senaste valet intog många partier en hårdför linje i röstning till regeringsbildare. De röstade ogärna ja eller blankt. Det var därför svårt att bilda en regering.

Slutligen finns det de som tycker att S bör regera vidare utan MP. S måste i så fall, likt nu, ändå ha stöd av MP på samma sätt som från C och L (och V i statsministeromröstningen) om budgeten nu.

MP kan visserligen rösta emot Löfven som regeringsbildare i nya omröstningen om statsminister (som måste ske), om bara M, KD och SD röstar emot men inte C, L, V och, förstås, S.

Det räcker dock inte med bara C och L för en S-regering som stöd för sin budget. Det ger bara 150 mandat. M, KD och SD har ju fler mandat: 154.

Hamnar MP utanför regeringen måste MP samarbeta med en S-regering om budgeten, likt C och L gör nu.

Och V kan så klart inte rösta på en budget från M, som kan komma att stödjas av även KD och SD.