Från söndag till tisdag är den årliga konferensen Folk och Försvar i Sälen. Flera ledande politiker talar, liksom experter samt överbefälhavaren.

Frågor som rör försvaret står i centrum för samhällsdebatten i några dagar. Har man följt debatten om försvaret, det räcker att ha gjort det cirka tio år, syns det att en förändring skett.

För drygt tio år sedan stod militära insatser främst utomlands i centrum i det svenska försvar som då stöpts om från ett invasionsförsvar på 80-talet till ett insatsförsvar, gärna i internationella operationer.

Sveriges försvar har minskats sedan Berlinmurens raserande och kalla krigets slut runt 1990. Det har skett i resurser, andel av Sveriges ekonomi bnp, i soldater och mängd vapen.

Hotbilden mot Sverige hade ju minskat med Sovjetunionens / Rysslands militära och ekonomiska försvagning på 90-talet.

Det gjorde då inget att Sveriges försvar minskades och fokuserades till internationella insatser och incidentberedskap hemmavid.

Trots att beväpning och kvalitet på utrustning blev bättre minskades volymen mycket. Färre gjorde värnplikt, från 40 000 per år på 80-talet till drygt sex tusen 2010, då värnplikten pausades. Den ersattes av frivillig militär utbildning, av cirka fyra tusen soldater per år.

Det som var kvar i försvaret var modernt och av god kvalitet. Som i flygvapnet med dess Jasplan och marinen med ubåtar och kustkorvetter.

Krigsorganisationen var dock liten. När Sveriges historiska hot i öster, Ryssland, rustade upp och invaderade Krim i Ukraina 2014 blev Sverige tvunget att agera utifrån det allvarligare läget.

Sverige stärker nu sitt försvar och ger det mer soldater med en åter aktiverad värnplikt. Under fyra år, 2022 till 2025, ska anslagen ökas med fem miljarder kronor mer per år för att nå 84 miljarder 2025.

Men bara höjningen 2022 med fem miljarder finns det överenskommelse om finansiering för, via en bankskatt.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen kan få svårt att genomföra anslagshöjningar följande år. Ytterligare fem miljarder varje år i tre år ska ställas mot de många behov som finns i offentliga välfärden.

Skattekvoten kan inte heller höjas om januariavtalet ska hållas. Och om den ekonomiska konjunkturen blir sämre blir det ännu svårare att finansiera ytterligare höjning av anslaget till försvaret.

Ett starkare svenskt försvar kan vara viktigt. Men försvaret kan inte oreserverat ges stora ökade anslag. Och det kan inte vara så att skatter inte kan få höjas för det, om nu försvaret måste ha större anslag.