Under hösten var frågor om brott och invandring framträdande i inrikespolitiken. En rad mord, skjutningar och sprängningar satte brott och gängkriminalitet i fokus. I anslutning till det kom invandringen upp.

Det skedde trots att antalet asylsökande minskat. Men skjutningar och sprängningar kom att drabba en del personer med utländsk bakgrund. Och de skedde ofta i miljöer där många med utländsk bakgrund bor.

Få av sprängningarna har kunnat kopplas till gärningsmän. Orsaken till skjutningar och sprängningar kan tänkas bero på rivalitet mellan kriminella.

I partiledardebatten i riksdagen på onsdagen kom dessa två ämnen, brott och invandring, att vara med. Men de var inte lika framträdande som under hösten.

En rad andra ämnen var lika framträdande, som om klimat och energi. Till dem gick kärnkraften och de verk i Ringhals som nu stängs att kopplas. Då och då kom frågor om ekonomi, skatter, företag, arbetslöshet, pensioner och en del till upp.

Men framför allt dominerade ämnet välfärd och om kommuner och regioner, där mycket av omsorgen och sjukvården utförs, ska få mer pengar från staten.

Statsminister Stefan Löfven (S) inledde med att framhålla det egna partiet som ett välfärdsparti och historiken med uppbyggandet av välfärdsstaten, via folkhemmet från för nästan hundra år sedan, till dagens läge och de satsningar som gjorts på välfärd, pensionärer och annat sedan S kom i regeringsställning 2014.

Det var bra att Löfven påminner om detta hur S under lång tid byggt upp de system med offentlig välfärd Sverige har. De borgerliga partierna ville på den tiden att mindre skulle gå till det och mer gå till enskilda personer i lägre skatter, vilket hade gett större ekonomiska och sociala klyftor.

Men Löfvens problem är att på gamla lagrar vinns sällan nya segrar. S dominerar nu en regering som genomför en politik som Centerpartiets representant i debatten, Anders W Jonsson, kallar en liberal reformagenda.

De senaste dagarnas diskussion om mer pengar till kommuner och regioner, för främst omsorg och sjukvård, blev framträdande. Moderaterna vill anslå tre miljarder kronor mer i en extra budget, ihop med en del annat som drygt två miljarder till rättsväsendet.

Vänsterpartiet med Jonas Sjöstedt vill ha tio miljarder kronor mer till kommuner och regioner, något han upprepade i debatten. Han är beredd att förhandla med M om mer pengar till kommuner och regioner om regeringen inte vill anslå mer resurser till det.

I nuläget anslår regeringen noll kronor mer (med reservation för att vårbudgetens innehåll är okänt nu). Det avser utöver de fem miljarder kronor mer som finns i höstbudgeten, som bland annat V anser är för lite.

Ulf Kristersson (M) kritiserade regeringen på flera punkter och meddelade att M vill ha ett nytt ledarskap för landet. Det kan ske genom ett extra val, som M vill ha. Kristerssons besked om det kom att bli den stora nyheten i debatten.

Jimmie Åkesson (SD) kritiserade också regeringen och den vänsterliberala politik som den för och som är dålig, enligt honom. Åkesson målade upp en mörk bild av läget i Sverige och regeringens politik.

Också Ebba Busch Thor (KD) gick in för att kritisera S och Stefan Löfven. Hon försökte profilera sig som anhängare av anslag till välfärd och mot skattesänkningar för högavlönade som exempelvis ministrar, vilket borttagna värnskatten innebär.

Men i en replikväxling med Isabella Lövin (MP) påtalades att KD var beredda att göra samma skattesänkning som skulle gynna höginkomsttagare i en eftergift till L för drygt ett år sedan då regeringsförhandlingar fördes. Lövin uppehöll sig i övrigt främst vid klimatfrågan och åtgärder mot koldioxidutsläpp. Att hålla fast vid sin profil där gör MP rätt i.

Kristersson och Busch Thor tog inte repliker på Åkesson, vilket andra partiledare gjorde. Åkesson fick kritik för uttalanden om klimatförnekelse som SD-politiker gjort.

SD-ledaren profilerade sig dock på invandringens område, med uttalande som att Sverige är fullt och att andra partier drivit en politik som lett till massinvandring. SD vill minimera invandringen och att Sverige gör sådant som leder till det, likt flera grannländer gör.

De frågor om försvars- och säkerhetspolitik som varit centrala i samhällsdebatten de senaste dagarna apropå konferensen Folk och Försvar i Sälen, kom att nästan helt utebli.

Mer pengar till kommuner och regioner är prioritet nummer ett i svensk politik nu. På något sätt måste regeringen, och C och L, göra så att det blir verklighet, pressade av oppositionen och av att det finns behov på riktigt.

Att skatter inte kan höjas i vårbudgeten, bara i höstbudgeten, är en begränsande aspekt. Trots det måste pengar till välfärden fram snarast.