Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

ledare socialdemokratisk

Per Lindvalls krönika: Vindkraftens nytta fortfarande gravt överdriven! Lägg Ripfjällsplanerna i malpåse!

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Demonstration mot vindkraft i Malung 2019.

Bild: Leif Olsson

Annons

Folkmajoriteten i Malung-Sälens kommun röstade nej till den stora vindkraftsparken i Ripfjället. Den politiska majoriteten i kommunen med (s) i spetsen verkar vilja säga ja ändå. Jag tror att folkviljan har den främsta poängen. Vi har redan mer vindkraft än vad vårt energisystem tål.

Någon gång för knappt 20 år sedan satt jag och min bror på en uteservering när en lite svajande Volvo 245:a passerade oss. Hela bakrutan på den en gång vita Volvon var full av dekaler. Där stod; Nej till kärnkraft, Nej till EU, Nej till euron, Nej till omarrondering i Häradsbygden.

- Titta! Där åker du, sa min bror.

Och något kan de ligga i detta. Jag röstade blankt i EU-valet, nej till euron. Kärnkraften har jag haft en viss skepsis till. Omarronderingen i Häradsbygden har jag inte haft något att erinra om. Men jag tycker att omarronderingar, även den jag själv varit del i, har haft ett i stort felaktigt fokus. Men det är en annan krönika.

Annons

Annons

Den här krönikan ska handla om vindkraft. Jag har inget emot vindkraft i sig, men som med det mesta så förbehåller jag mig rätten att förhålla mig kritisk.

Den här ska handla om vindkraft. Jag har inget emot vindkraft i sig, men som med det mesta så förbehåller jag mig rätten att förhålla mig kritisk. Vindkraften har sina för- och nackdelar. Den stora fördelen är förstås att den är ren och förnybar. Blåsandet på jorden lär vi få leva med så länge solen orkar lysa.

En väsentlig nackdel är att utbyggnaden medför inte obetydliga intrång i ofta ganska orörda naturområden. Det moderna svenska skogsbruket har under de senaste 30 åren nafsat i sig det mesta av de naturskogar vi har söder om fjällskogen och med undantag för de spillror som har avsatts som naturreservat, eller skyddats på annat sätt. De bestånd av äldre icke skyddade skogar som finns kvar gör så för att de dels har legat så oländigt till och dels har ganska klena virkesbestånd att det inte har gått att få ihop kalkylen för en avverkning.

En inte obetydlig del av dessa finns i de ”höjdlägen”, som samtidigt intresserar vindkraftsexploatörerna. Men med nya vägnät finansierade av vindkraftsexploatörerna har även dessa områden kunnat öppnas upp för ett ”aktivt skogsbruk”, som dessutom genererar arrendeintäkter.

Jag jagar själv älg i Västra Venjan och brukar med en viss sorg spana in vindsnurrorna på Kyrkberget norr om det skyddade Lyberget. Hela detta område hade ”nationalparkspotential” innan exploateringen. Skådar jag österut från Björnåsen ser jag snurrorna på Säliträdberget på Solleröskogen. Samma historia.

Annons

Men estetiska värden må väga lätt för många beslutsfattare, när de ska ställas mot andra nyttor. Personligen har i alla fall Naturskyddsföreningens närmast fundamentalistiska omfamnande av vindkraften, sedan förre ordförande, numera ”biobränsleaposteln” Svante Axelssons dagar, fått mig att säga upp medlemskapet.

Annons

Men de kvarvarande undanträngda områdena har också ett värde i ett större sammanhang. De utgör viktiga öar i landskapet som är nödvändiga för att bevara den biologiska mångfalden. Och är det någon gren som människan sitter på och som hon håller på att såga av så är det denna. Vi håller på att utarma jordens artrikedom med en aldrig skådad hastighet.

Sverige har varit uselt på att leva upp till FNs krav om skyddad natur. Av den produktiva skogen nedanför fjällregionen är endast 3 procent formellt skyddat i Sverige idag. FNs mål (Convention on Biological Diversity) för skyddad natur ligger på 17 procent. Skogsindustrin och skogsägarrörelsen skriar högt när sådant kommer på tal och vill gärna räkna in myrar och andra impediment när samtalet förs in på detta känsliga område.

Men även de sågar på den gren de sitter på. För viktiga kundföretag som IKEA och Tetra Pak, för att ta några svenskanknutna exempel, så är leverantörernas uppfyllelse av sådana miljökrav allt mer ett hygienkrav. Och väljer de bort svenska leverantörer, så lär den redan av kronförstärkning och strukturomvandlingar hårt ansatta svenska skogsindustrin få självförvållade bekymmer.

Men det är trots allt inte där som skon klämmer som hårdast vad det gäller vindkraften. Det är den usla ekonomin vad gäller såväl dess bidrag till systemet som helhet som för de enskilda aktörerna.

Annons

Man kan kolla in resultatet för det tyska bolaget EnBWs svenska dotterkoncern EnBW Sverige, som bland annat äger den nämnda parken i Säliträdberget. Koncernen har sedan etableringen plöjt ner 1,5 miljarder kronor i sina parker. Det samlade rörelseresultatet för de fem senaste åren uppgår till minus 378 miljoner kronor.

Ripfjället.

Bild: Privat

Annons

Vad gäller det senare så kan man kolla in resultatet för det tyska bolaget EnBWs svenska dotterkoncern EnBW Sverige, som bland annat äger den nämnda parken i Säliträdberget. Koncernen har sedan etableringen plöjt ner 1,5 miljarder kronor i sina parker. Det samlade rörelseresultatet för de fem senaste åren uppgår till minus 378 miljoner kronor.

Förklaringen är ganska enkel. Intäkterna, elpriset plus priset på elcertifikat, har inte alls utvecklats som det kalkylerna byggde på.

För de verk som byggdes för tio år sedan krävdes intäkter på mellan 60-50 öre per kWh för att kalkylen skulle gå ihop. Många investerare har också tvingats till stora nedskrivningar av sina parker, som Vattenfall, fastighetsbolaget Wallenstam med flera.

Tittar vi framåt ser det inte ljusare ut. Vi har redan idag en mycket stor installerad vindkraftspark. Den samlade installerade effekten beräknas vid årets slut vara uppe i 11000 MW. Det kanske inte säger så mycket, men det är snart nästan dubbelt upp mot den installerade effekten kärnkraft, som glider under 7000 MW när Ringhals 1 stängs till årsskiftet.

Annons

Vattenkraften har en installerad effekt på 15000 MW och vår fjärde största produktionskälla, kraftvärmeverken, har en samlad effekt på 5000 MW.

Om alla planerade vindkraftsprojekt, som Ripfjället, ros i land så kommer vindkraften att gå om vattenkraften ha en installerad effekt på 17000 MW.

Varför är detta så viktigt? Jo det ska ställas i relation till vår momentana förbrukning av el, som toppar på 25 000 MW under topplasten en riktigt kall februaridag och de 10 000 MW som förbrukningen faller till en sommarnatt. Och vad gäller el så gäller fortfarande att den ska förbrukas när den producerar. Det är ytterst lite som än så länge kan lagras. Den laddningsbara delen av transportflottan, elbilar, förbrukade i fjol 0,1 TWh, vilket motsvarar 0,7 promille av den svenska förbrukningen.

Annons

Så rent teoretiskt så kan vindkraften redan idag, vid fullt effektutnyttjande, klara hela den svenska elförbrukningen: Fantastiskt tänker någon, men inte alla.

Det senare borde framför allt skrämma vindkraftsägarna. För det som är så problematiskt med vindkraften är att när produktionen ökar så sjunker elpriserna. Det var exakt det som hände i början av februari i år då elpriserna blev negativa.

Det var då ovanligt milt för årstiden. Förbrukningen låg på 15000 MW, kärnkraften brummade på med 7700 MW och vattenkraften var nedstrypt till 3500 MW och kraftvärmeverken levererade 800 MW. Vi fick då trycka ut 4000 MW till våra grannar som inte heller hade någon större nytta av denna el. Priset blev negativt.

För det som är så problematiskt med vindkraften är att när produktionen ökar så sjunker elpriserna. Det var exakt det som hände i början av februari i år då elpriserna blev negativa.

Annons

Och hela första halvåret så har elpriserna varit mycket låga. Så låga att kärnkraftsägarna Vattenfall och EON beslöt sig för att stänga ner ett par reaktorer extra under sommaren för att få upp priserna. I slutet av augusti var det endast två av de sju i de driftvarande reaktorerna som producerade el.

Resultatet blev dels att elpriserna, framför allt i de två sydligaste prisområdena, ökade påtagligt och dels att problemet med den underdimensionerade överföringskapaciteten av el mellan norra Sverige, liksom även med Norge som också har ett stort elöverskott blev påtagliga.

Under en vecka i slutet av augusti fick vi också lov att importera el. Det borde ha inneburit en viss lättnad för vindkraften, men icke. Det blåste väldigt lite. Produktionen låg mellan 200 och 1500 MW. Det vill säga ett kapacitetsutnyttjande på 2-15 procent.

Logiken är klar. Ju mer det blåser ju lägre priser. Samtidigt påvisar det den fortfarande rådande ordningen att el måste förbrukas när den produceras, men att vindkraften produktion sker oavsett behov och är på någon vecka när helt oförutsägbar. Det vill säga man kan aldrig räkna med att det blåser en iskall period i december till början av mars.

Annons

Visst, det går att lagra energi i de reglerbara kraftverksdammarna, men bara till en viss gräns. Och ska vi ha kapacitet för kommande effekttoppar så kan vi inte plocka bort mer kärnkraft eller kraftvärme. Problemet för de senare är att deras lönsamhet har sjunkit kraftigt genom vindkraftens prispåverkan över året. Effekten är att hela systemet har blivit att sårbarheten ökat.

Och att lagra el i batterier eller skapa knallgas, vätgas, genom elektrolys är ännu långt borta. Vi kan 100-faldiga elbilsflottan utan att det får någon större påverkan. Och storskalig produktion av vätgas ligger minst 10 år fram i tiden.

Kort sagt: Ripfjällsplanerna borde läggas i malpåse. De skapar ingen som helst samhällsnytta.

Per Lindvall

Per Lindvall. Foto: Staffan Björklund.

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy