Hur ska det gå för Fredrick Federley? In i det sista har jag dragit mig för att skriva om det som har hänt denne centerpolitiker. Det har jag gjort därför att det i första hand handlar om en personlig katastrof för Federley och jag gillar inte blanda samman det privata och det politiska. Men han har alltså levt med en man som är dömd för en rad sexuella övergrepp på barn men har av allt att döma inte vetat om det från början.

Det katastrofala problemet är att han tycks ha känt till det lite för länge innan han valde att upplysa sitt eget parti om det.

Pedofili, alltså. Något värre brott finns knappast. Det är värre än alla andra brott. Själva ordet är nästan svårt att skriva ner. Federley själv är ju inte alls anklagad för något sådant, men plötsligt svävade han där i pedofilins fruktansvärda gravitationsfält – det är bara att titta på sociala medier för att se hur snabba en massa idioter var att skuldbelägga även honom. Federley är dessutom öppet homosexuell sedan många år, vilket gör honom än mer utsatt för angrepp.

Man kan knappast föreställa sig vilka förlamande känslor det måste ha utlöst inom Federley själv när det stod klart vad den man som han hade ett förhållande med hade gjort sig skyldig till.

Det kommer säkert fram mer i detta dystra ärende efter hand. Men rent psykologiskt är det inte svårt att förstå att Federley inte klarade av att reagera så snabbt och rationellt som han borde ha gjort: Direkt berätta för sin partisekreterare om denna fruktansvärda historia. Centerns partisekreterare menar med rätta att Federley självklart borde ha hört av sig tidigare.

Ibland har jag mött Fredrick Federley i Dala-Floda och Björbo, där han är skriven. Vi har stått i vimlet på Kofestmarknaden och pratat. Jag har för mig att han köpte ett exemplar av min trädgårdsbok (det är sådant man plötsligt tänker på). Han har alltid gett ett sympatiskt intryck och jag säger det trots att jag genom åren haft oerhört svårt för den smått extrema nyliberalism som han politiskt, i alla fall tidigare, stått för.

Som ung centerpartist drog han igång ett privat krig mot fackföreningarna och startade till och med en restaurang i Stockholm där inga kollektivavtal tilläts. Den vanskötta restaurangen gick i konkurs, fordringsägarna var förbannade och skattebetalarna fick stå för en hel del av notan. Hotell & Restaurang gav honom 2006 ett pris: Månadens patronlobbyist. Priset delades ut till ”den eller dem som har utmärkt sig som en synnerligen aktiv lobbyist för ett återupprättande av det gamla patronsamhällets sämre villkor och lägre löner för anställda inom Hotell- och Restaurangbranschen.” Priset var en check på 200 kronor – som bara kan användas på restauranger med kollektivavtal.

På senare år har jag fått intrycket av att han skakat av sig en hel del av den värsta nyliberala extremismen, även om hans parti, Centern, fortfarande är riksdagens mest doktrinära marknadsliberala parti (det står till höger om moderaterna i den ekonomiska politiken) när det gäller skattesänkningar, privatiseringar, försämringar av arbetsrätten och så vidare. Jag fick dessutom intrycket att den dag Annie Lööf avgår, då skulle Federley vara den kanske starkaste kandidaten som efterträdare. Som EU-parlamentariker skaffade han sig inflytande och plattform.

Nu är hans politiska karriär sannolikt över. Åtminstone för överskådlig tid. Är det rättvist? Nej, egentligen inte. Federley själv har inte begått något brott. Men att en politiker överhuvudtaget kan associeras till en dömd pedofil är mer än något parti klarar av att hantera. Jag tyckte närapå synd om olika lokala företrädare för Centern när de fick frågor om sin partikamrat – inte lätt att svara något vettigt.

Vilket personligt leverne en folkvald har – så länge det inte på något sätt är brottsligt – bör i teorin inte vara avgörande för hur vi ska värdera en politiker. I praktiken är det ändå ofta det, och det har blivit mer och mer så i takt med att inga hemligheter längre kan undanhållas allmänheten.

Politiska idéer, ideologi och ställningstagandena i de folkvalda församlingarna ska vara det viktiga. Det universella gå före det privata. Ideologi före etnisk härkomst eller sexuell läggning och så vidare. Men när det privata och det personliga dras fram och politiker anklagas för att inte leva som de lär är det oftast socialdemokrater, vänsterpartister eller miljöpartister som döms hårdast.

Borgerliga politiker möts sällan av samma ilska när de skattefuskar eller visar sig vara ute efter egen vinning – och det beror helt enkelt på att människor ställer högre krav på socialister som har högre och andra ideal än de som finns på marknaden.

Federley är nu sjukskriven och har nu tagit paus från politiken. Det kan bli en mycket lång paus.