Utsatta områden. Barn under 16 år år som lever i de här områdena är dubbelt utsatta. De växer upp i områden präglade av arbetslöshet, missbruk och droghandel. De går ofta i skolor som de studiemotiverade eleverna lämnat eller kanske aldrig ens gått i.

Samhället finns inte där, och det ser dem inte heller. Även när de syns, vi vet exempelvis att över 380 000 barn växer upp i utsatta familjer, gör vi väldigt lite åt det. Annars skulle inte Rädda Barnen tvingas fortsätta skriva på sina rapporter om barnfattigdomen i Sverige och Majblomman berätta historia efter historia om hur allt fler ansökningar handlar om sånt som faktiskt välfärdsstaten borde stå för.

De kriminella, de ser däremot barnen och deras utsatthet. Och är inte sena att utnyttja det. I en granskning från Ekot berättar polisen om hur de kriminella gängen ofta börjar bygga en relation till barnen redan när de är 10 till 11 år.

I de utsatta områdena blir kriminella förebilder. Det är inte alls så konstigt. För vilka andra förebilder ger Sverige utsatta barn när man struntar i dem? Alla vill bli sedda, alla har drömmar. I lokalsamhällen som lämnats åt sitt öde, blir knarklangaren lätt kung.

Att vardagen i utsatta områden inte är en vardag majoritetssverige har koll på blev Malou von Siewers intervju med rapparen Grecazzo en av de kanske tydligaste illustrationerna i modern tid av.

Sällan har den svenska privilegierade medelklassens aningslöshet för allt utanför sin egen verklighet illustrerats tydligare. Men när slutade journalistiken sparka uppåt och se verkligheten för vad den är, istället för vad man tycker att den borde vara? Intervjun fyller ett år, men inget har förändrats. Verkligheten i förorten Greekazo beskriver finns fortfarande kvar.

Att det ser ut så här är ingen nyhet. Sverige har byggt sitt utanförskap under årtionden nu. Där samhället kliver ut, kliver kriminaliteten in. Den som ska vända Sverige är inte Greekazo. Det är Stefan Löfven, Annie Lööf och andra som faktiskt kan fatta besluten som förändrar vardagen Greekzo och andra beskriver.

Att polisen är desperat efter uppbackning står klart sedan länge. Ingen kan vara förvånad över att resultatet av sveket till sist blir ett samhälle där alla känner sig otrygga.

När polisen pratar om vilka insatser som är viktiga för att bryta rekryteringen till gängen pratar man om skolan.

Men i Sverige struntar partierna i det.

Sverigedemokraterna har låtit sig bjudas flott av lobbyister och gick efter det från att vara mot vinster i välfärden till att vara för vinster i välfärden. Moderaterna, Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna har under de senaste decennierna alltid struntat i barnen och prioriterat skolägarna och deras behov.

Men det ställningstagandet betyder mer än så. För det är inte medelklassen och överklassens barn man struntar i. Det betyder att högern struntar i de utsatta barnen och arbetarklassens barn. De vars föräldrar inte i lika hög grad väljer skola, de som behöver skolan allra mest för att kunna forma sin egen framtid, läsa på universitet och ta sig vidare för att bli förebilder för nästa generation.

I Sverige har skolresultat blivit något som avgörs av dina föräldrars utbildningsbakgrund och ekonomi. Det gör sveket mot barn i utsatta områden ännu större.

Palle Nilsson är chef för underrättelsesektionen i polisregion Stockholm. Han säger så här i Ekot om utsattheten:

"De är ganska bra på att se utanförskap i de kriminella nätverken."

Orden dissekerar vår välfärd. Visar allt som är trasigt och behöver lagas.

Hur kan kriminella vara bättre på att se de utsatta barnen än Stefan Löfven?

Och vad tänker Stefan Löfven och Socialdemokraterna göra åt det?