Från redaktionen: Den här krönikan JO-anmäldes sex dagar efter publicering

Facklor mot mörka skyar. Uppburna av ödets segerrus. Fanorna ger en känsla av mystik i kvällens skymning. Stövlar mot asfalt. Den självutvalda eliten som nationens värn mot utplåning gör sin framtidsmarsch. ”Seger eller död” hörs som ett fältrop som för de församlade till nya nivåer av upphetsning.

”Seger eller död”. Språkbruket är i rakt nedstigande led hämtat från svenskt och tyskt 1930- och 40-tal. Det var en del av fascismens och nazismens språkbruk. Skinheads- och vitmaktmusiken har i modern tid följt upp denna tradition.

När SD:s före detta gruppledare i riksdagen och numera chefsideolog Mattias Karlsson använder denna kampparoll så bubblar det i den bruna grytan. Det går inte att komma ifrån vilken politisk bakgrund detta polariserande, hårda och konfrontativa språkbruk representerar.

Budskapet som riktar sig till SD:s egna partisoldater gav också bilden av att ”ödet” utsett SD till ”nationens försvarare”. En liten ”skara patrioter” ska nu föra en ”existentiell kamp”. Orden är ingen tillfällighet. De är resultatet av historia, tradition, känsla, värderingar och egen identitet. Så fungerar deras politik.

Framför USA:s senat stod nu senast tusentals i en brutal mobb som slutligen bröt sig in och skändade demokratins processer. Högerextremister världen över jublar. Kan man rubba demokratin i USA så går det på andra platser också, är en slutsats. Avgående presidenten Trump som uppviglat den antidemokratiska mobben hyllas av brutalhögern.

När nu SD-ledare som Björn Söder och Mattias Karlsson vidhåller att Trump ska få Nobels fredspris faller den demokratiska fernissan än en gång. Och på sociala medier så skriver högerextremisterna som en fortsättning på det brutala språkbruket: ”Välj sida och förbered er för strid”! I riksdagen har partiledaren Åkesson i oktober förra året talat om det ”krig” som ska föras i riksdagen och i en kommande valrörelse.

Vi lever i en djupt ideologisk tid. Det handlar om karaktären på vårt samhälle och vår demokrati. Att skaka av sig betydelsen av händelserna i USA och se det hela som något övergående är naivt. Att tro att de hätska ordkaskaderna från extremhögern i Sverige saknar betydelse är vettlöst. Orden äter sig in i människors rädslor, känslor och attityder. Så har högerextremismen alltid verkat. Konfrontation är det man vill ha. Man vill härska genom att söndra.

Högerextremisterna, som kallar sig konservativa, ska nu tämjas av moderater och kristdemokrater. Till och med en och annan som kallar sig liberal tycks tro på det upplägget. Även om SD försökt lägga på fernissa och utöver kostym kompletterar med väst så ligger det mycket i följande konstaterande:

”Hur mycket man än sminkar en gris så är det en gris”.

Den etablerande högern kommer aldrig att kunna tämja de högerextrema. John F Kennedys ord är fulla av visdom: ”Den som försöker rida på tigerns rygg hamnar lätt i hans mage”.

Orden användes på liberalernas partiråd när partiets förhållningssätt till de högerextrema diskuterades. Det tål att tänka på även idag!

Peter Hultqvist (S)