Annons

Annons

ledare socialdemokratisk

Erik Nises krönika: Se varandra i ögonen! Ett försök till samtal istället för polarisering.

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Öppet möte på bestämd tid i ett Folkets Hus någonstans i Sverige. Foto: Göran Greider.

Annons

När alla talar om polariseringen kanske det är läge att fundera på hur vi ska ha det i stället? Ett samtal om själva förutsättningarna för det politiska samtalet avslöjar möjligen också vad som egentligen har hänt. Jag gör ett försök:

1) För det första bör man kunna se varandra i ögonen. Folk som möter varandra öga mot öga tenderar att vara mer hänsynsfulla även om det är långt mellan ståndpunkterna. I den kommunala nämnden där jag satt ett tag hörde jag aldrig ett hårt ord. Trots att några av de som sitter i nämnden på Facebook gärna framställer sig som politiska råskinn så var tonläget i det fysiska rummet alltid milt.

2) För det andra behövs regler för debatten. Talarlista bör upprättas. En ordförande och sekreterare krävs för att hålla ordning. Debatten sker öppet och ingen får delta anonymt. Den som avbryter eller smädar får en tillsägelse. Både sanning och lögn förs till protokollet. Replikrätt ges om någon blir påhoppad. Dessutom ska man på förhand ha kommit överens om vilka ämnen som står på dagordningen. Pratar man om allt samtidigt så slutar det med att debatten inte handlar om någonting.

Annons

Annons

För det tredje bör debatten ske på en bestämd tid och plats. Det kan vara bra att skjuta upp en debatt till ett tillfälle då känslorna är svala och tankarna samlade - men har man börjat måste man prata klart eller vara överens om när debatten skall återupptas.

3) För det tredje bör debatten ske på en bestämd tid och plats. Det kan vara bra att skjuta upp en debatt till ett tillfälle då känslorna är svala och tankarna samlade - men har man börjat måste man prata klart eller vara överens om när debatten skall återupptas. Annars blir det som att åka till jobbet mitt i ett gräl med sin partner. Inte bra. Därför kan man inte kräva att den man vill debattera med ska göra det när som helst. Vederbörande kanske är på jobbet eller hämtar på dagis.

4) För det fjärde bör man vara förberedd. En hård och samtidigt konstruktiv debatt kan bara föras om debattörerna har en klar bild av hur problemet de vill lösa uppstått och förslag till lösningar. Den som för fram en tes måste kunna belägga den. I olika politiska forum på nätet noterar jag att frågorna haglar. Det låter som Sverker i ”Plus” har hakat upp sig: ”Ska det vara på det här viset, va, va, va?”. Om du i en debatt hela tiden måste ställa frågor så är du helt enkelt inte redo för debatten.

Annons

Annons

Kanske en bra paroll under varje möte. Stenen har gjorts av stenhuggare Kristian Lund. Foto: Göran Greider.

De här reglerna för politiska samtal är uråldriga. Vikingatidens tingsplatser, antikens Agora, Senaten i Rom, Borlänge kommunfullmäktige, bolagets styrelsemöte, brukshundsklubbens årsmöte och pressetiska regler formades efter dessa principer. Men så hände något. Det politiska samtalet flyttade till platser där dessa uråldriga regler är satta ur spel.

I tanken var det ett fantastiskt demokratiexperiment, en digital agora, en folkets senat, men i praktiken ett oformligt pladder där sanning och lögn, tragedier och skämt behandlas på lika villkor. Där frodas de som gynnas av anarki, de anonyma, hatarna och smädarna som vantrivdes med de demokratiska reglerna. På den otäcka platsen är också du och jag och delar bilder på våra barn och gratulerar vänner på födelsedagarna. Allt flyter ihop i en enda stor smet.

Annons

Annons

Det offentliga samtalet har i de sociala mediernas tidevarv blivit det ofantliga samtalet - och effekterna på vårt samhälle är nära nog omöjliga att överskatta.

Det offentliga samtalet har i de sociala mediernas tidevarv blivit det ofantliga samtalet - och effekterna på vårt samhälle är nära nog omöjliga att överskatta.

I detta ofantliga samtal trivs de som säljer sina eller andras åsikter, opinionsjournalister, lobbyister, influencers och före detta politiker som tillhör ett medialt skrå som vuxit lavinartat på senare år - medan de vanliga journalisterna fått sparken. Det beror förstås på att åsikter är ett mycket billigt innehåll mellan annonserna. Att fylla en sida eller skärm med en genomarbetad granskning eller intressant intervju kräver att du betalar en reporter kollektivavtalsenlig lön i flera dagar, kanske veckor. Åsiktsproducenten nöjer sig ofta med en symbolisk slant och en stor byline åt fåfängan. Effekten är att vi har allt fler som tycker och allt färre som arbetar med att ta fram fakta att grunda åsikterna på.

På samma sätt belönas vi med lajks och hjärtan medan vi gratisarbetar för den gigantiska annonsverksamhet som är sociala medier. Vi lägger upp en bild på vår kvällsmat och tror att vi underhåller våra sociala relationer men leds som en skock får till annonsörerna medan vi i smyg skördas på våra innersta hemligheter som säljs vidare till mäktiga aktörer som vill tjäna ännu mer pengar på oss. Det betyder, vare sig vi vill det eller ej, att våra åsikter i samma stund som vi torgför dem på Facebook förvandlas till varor.

Annons

Annons

Varje inlägg, hur radikalt det än är, är att betrakta som en ledarartikel för den globala kapitalismen.

Att framkalla starka känslor driver på tillväxten. Algoritmerna uppmuntrar oss att visa mer, avslöja lite till och framförallt - bli rädda och arga. De som dikterar villkoren för det offentliga samtalet tjänar mer pengar om vi är förbannade. Bara så kan vi förstå hur det kan vara fler som följer en man som filmar sig när han skriker i en bil än som deltar på kommunens digitala dialogmöten inför viktiga beslut. Hela samtalet är riggat för att vi ska rasa över besluten i efterhand istället för att vara delaktiga i diskussionen före - därför att det är mer lönsamt för de som äger den nya offentligheten.

Just nu diskuteras vad som driver på polariseringen. Både materiella intressen och värderingar lyfts fram som tänkbara orsaker. Men jag tror inte att det räcker. Det går förstås att föreställa sig ett samhälle med mindre problem och värderingsskillnader än vårt, men knappast ett helt utan och mycket lite talar för att folk hade mindre starka åsikter förr.

Klassiskt möte. Foto: Göran Greider.

Annons

Annons

Däremot står det klart att dessa åsikter fram tills nyligen framfördes under helt annorlunda former. Det är klart att även den gamla offentligheten präglades av en maktordning där vissa grupper hölls tillbaka men bland dem fanns också extremisterna. Att helt återvända till en tid där den offentliga debatten stod fri från kommersiella aktörer är naturligtvis en fantasi där agoran får tjäna som en utopi.

Men för att kommersiella aktörer ska bidra till yttrandefrihet och fördjupad demokrati har det alltid krävs motvikter och regleringar. Under det förra århundradets byggdes det upp fantastiska organisationer för verkligt fri samhällsdebatt och informationsförmedling - som inte premierade vrede. Folkrörelserna, medlemstidningar, bokklubbar, studiecirklar och inte minst public service i allmänhetens tjänst skapade forum fria från kommersiella intressen.

Möte i dalaskogen. Foto: Göran Greider.

Annons

Annons

Att applicera den svenska modellen för pressfrihet i de nya kanalerna skulle kunna handla om att skapa ett slags public service-alternativ till de stora plattformarna, att folkrörelser satsade på egna digitala kanaler och att de kommersiella aktörerna underkastar sig demokratin med hjälp av en blandning av branschreglering och lagar.

På många håll i världen diskuteras nu konkreta förslag för att öka demokratins inflytande över de digitala kommunikationskanalerna. Det kan handla om lagar mot ägarkoncentration, krav på användare att legitimera sig eller ökad statlig kontroll och censur. Att applicera den svenska modellen för pressfrihet i de nya kanalerna skulle kunna handla om att skapa ett slags public service-alternativ till de stora plattformarna, att folkrörelser satsade på egna digitala kanaler och att de kommersiella aktörerna underkastar sig demokratin med hjälp av en blandning av branschreglering och lagar.

Alla förslag har sina nackdelar men alternativet är idag att några få företag som älskar när vi bråkar får diktera villkoren för det offentliga samtalet på hela planeten.

Annons

Erik Nises

Ordförande Borlänge arbetarkommun

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy