Regeringen har jobb att göra. Det visar LOs rapport Makteliten varje år. För varje år, år ut och år in, är klyftorna mellan de som sitter i toppen och de som står på golvet perversa. Nu får en enda VD på svenskt storföretag 60,2 industriarbetarlöner för att göra sitt jobb.

De senaste decennierna har eliten dragit ifrån. Snabbt. Det har varit riktigt, riktigt göttigt att vara rik i Sverige. Alla tänkbara skatter har slopats. Förmögenhetsskatt, arvsskatt, värnskatt, ISK har införts, jobbskatteavdrag också. Sedan har vi RUT, som främst används av de redan rika, och ROT.

Så nej, man gråter inte direkt floder när äldre rika män i näringslivet skriker "Vad fan får jag för pengarna?!". De har trots allt varit Sveriges riktigt stora vinnare under flera decennier. Och betalat väldigt lite skatt i förhållande till deras faktiska förmåga att göra det.

Att rika fått så mycket bidrag, för det är vad det hela egentligen handlar om när vi slopar deras skatter och ger dem bidrag för att köpa städhjälp och läxläsning och renoverar deras hus i Spanien åt dem med våra skattepengar, är obegripligt. Sverige kan trots allt inte ens längre hjälpa sjuka och funktionsnedsatta.

LO vill att det ska införas en skatt på kapitalinkomster på 35 procent. Det kan förstås bidra till att platta ut skillnaderna. Ett av skälen till att makteliten drar ifrån är deras kapitalinkomster.

Men förslaget kommer knappast bli verklighet. För Socialdemokraterna har det tåget redan gått eftersom man inte som en av de första åtgärderna valde att plocka bort sparformen ISK när man tog över efter Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. De justeringar man velat göra på marginalen av beskattningen på ISK har mötts av ramaskri från både debattörer och småsparare.

Det visar också tydligt varför Socialdemokraterna aldrig skulle överleva som parti om man la fram LOs förslag om att införa en platt skatt på 35 procent på kapitalinkomster. Förmodligen skulle LO få problem även med de egna medlemmarna. Även bland LOs egna medlemmar återfinns småsparare.

Att LO förflyttar den mentala linjen för samtalet om skatterna är däremot bra. Idag styrs samtalet i princip helt av idéer om skattesänkningar, trots att skattesänkningar bidragit till döden på landets äldreboenden, skolor som inte klarar av sitt uppdrag och vård som går på knäna.

Och det kommer inte bli bättre om vi inte ser över vårt skattesystem. Den svenska skattekvoten är redan för låg för att den ska räcka till all den välfärd svenskarna förväntar sig. Men ändå handlar samtalet om skatter om att sänka dem.

Att LO är tydliga med att robust välfärd kräver robust skatteuttag borde visa vägen för Socialdemokraterna. Väljarna är redan besvikna på välfärden. Och det kommer inte blir mer nöjda om välfärden fortsätter vara underfinansierad.

Det är liksom ingen slump att Sverige haft det kämpigt när krisen kom.