Höghastighetståg? Nej, jag tror inte på det. Frågan diskuteras nu intensivt och i täten går den socialdemokratiske infrastrukturministern. De där nya tågen kommer att innebära en fullständigt gigantisk samhällsinvestering på över 200 miljarder – och räkna som alltid med kraftiga fördyringar – samtidigt som det dröjer väldigt länge innan det hela kan stå klart.

Men det är inte bara ekonomiska kostnader det är frågan om. Enorma mängder stål och framförallt betong som avger koldioxid under tillverkningen går åt för att bygga de nya stambanorna – cement måste importeras - och de kommer att dras genom landskap som riskerar att demoleras ekologiskt när byggandet pågår.

En professor i brobyggnad vid KTH, Johan Silwerbrand, påpekade häromdagen i Svenska Dagbladet att det vettiga helt enkelt vore att skjuta på hela bygget. De närmaste årtiondena kan vi nämligen vara rätt säkra på att ny teknik kraftigt kommer att minska koldioxidutsläppen rejält från cement- och ståltillverkningen, samtidigt som en massa vägtrafik hinner elektrifieras och vi dessutom troligen kommer att få se ett eldrivet flyg introduceras på allvar.

Det är det rimliga: att skjuta på bygget. Ännu rimligare är faktiskt att helt avstå från det. Risken är stor att hela konstruktionen kommer att resa sig som ett Colosseum genom ett avlångt Sverige.

Det är inte utan att man känner sig som en istadig antimodernist när man vänder sig mot de här planerna, trots att jag verkligen är en vän av ny teknik. Men tågprojektet är inskrivet i det heliga Januariavtalet och får knappt kritiseras. Jag fruktar att höghastighetstågen är ett exempel på att politiker så starkt strävar efter att visa handlingskraft i klimatfrågan att man blundar för alla problematiska och för klimat och miljö direkt kontraproduktiva konsekvenser av den gigantiska tågsatsningen.

Jag har dessutom alltid närt en misstanke att hela det här projektet rätt mycket är till för att döva samvetet hos den resesugna urbana medel- och överklassen. De vill kunna resa som de vill utan att få dåligt klimatsamvete och att ta tåget istället för bil eller flyg känns förstås bra.

Varför inte istället resa mindre? Den tanken är nästan tabubelagd. Och att den vanliga tågtrafiken fungerar dåligt och att det är praktiskt taget omöjligt att ta sig kollektivt ens från låt oss säga Vansbro till Ludvika bryr man sig inte om. Biologen och skribenten Stefan Edman skrev i en krönika i DD detta:

”Höghastighetsbanorna finns med i 73-punktsprogrammet. Om de byggs blir de en ”gökunge” som tränger undan andra investeringar. KTH-rapporten visar att den fattigaste fjärdedelen av befolkningen då i praktiken kommer att subventionera den rikaste fjärdedelens resor. Stad mot land, ett Sverige som slits isär! Medan stöd till lokal- och regiontrafik får motsatt fördelningspolitisk effekt.”

Det känns som att jag snart är den ende socialdemokraten som tvivlar på höghastighetstågen. Men jag gör det för att jag tvivlar på de högteknologiska, miljöförstörande påhitt som vår civilisation är så besatt av.