Sverige har gastkramats av en pandemi vi ännu inte kommit ut ur. Arbetslösheten har ökat. Stora påfrestningar har drabbat statskassan. Smittspridningskris och ekonomisk kris i samverkan. Och ovanpå allt detta nu också en akut hotande politisk kris.

Är detta svenska folkets djupaste och innersta önskan just nu? Är det detta som löser samhällets olika problem eller kan det rent av bidra till att förvärra dem? Eller är det så att politikens cirkus, utan ansvar för helheten, låter hoppet om kortsiktiga opinionsvinster styra handlandet?

När beskedet om vänsterns misstroende kom satt jag ingripen i en diskussion om hur en ökad spridning av deltaviruset ska hanteras. Det handlade om balansen mellan pandemins hotbilder och att stegvis lätta på restriktionerna. Övervägandena är oerhört svåra i sina balanspunkter.

Samtidigt så stormas det kring ett förslag som inte lagts till Sveriges riksdag och som regeringen inte tagit ställning till. Men som ett självspelande piano drivs krisen fram. Det sätts en bild och sedan kör man. Konsekvenserna verkar man strunta i.

De inblandade partierna har ingen gemensam ide’, de har inget regeringsalternativ och ingen plan för framtiden. Här förenas extremhögern med vänstern på ett sätt som väcker frågor om var gränslinjerna går. Vänstern öppnar genom sitt agerande för att SD ska kunna lägga en misstroendeförklaring mot regeringen. Tala om att legitimera extremhögern!

I januariöverenskommelsen vann socialdemokraterna ett bibehållet stöd till bostadsbyggandet, att partsmodellen ska vara intakt för hela befintliga bostadsbeståndet och att nyproduktionen som får investeringsstöd ska förhandlas i vanlig ordning. Utredningen öppnar nu för så kallad fri hyressättning för nyproduktion. En liten del av nyproduktionen berörs, det bedöms till 0,5 – 1,0 procent av beståndet. Regeringen har dessutom förklarat att man inte nöjd med utredningen.

Mycket vatten ska rinna under broarna innan det finns ett färdigt förslag. Det finns ingen i regeringen som är för marknadshyror. Jag vill göra detta entydigt och klart. Men kompromisser hör till politikens vardag. Vänstern har däremot valt att ta risken att kasta ut landet i ovisshet och öppna för en högerregering med stöd av högerextremister. Ingen vet hur detta slutar.

Talmansrundor eller nyval kan vara det som nu väntar. Men under ytterligare någon dag finns det möjlighet att rädda Sverige från en förlamande politisk kris. Det kräver mod men också att man orkar se samhällets hela bredd. Vi får se om det är möjligt eller om allt ska skruvas till dess yttersta spets.

När skärvorna av allt detta en dag limmats ihop kan det visa sig att vänstern öppnat för något man inte själv varken törs eller vill konfronteras med.

Peter Hultqvist (S)