Annons

Annons

Annons

Annons

Falu centrum

Läsartext
Insänt/En reseskildring: Elva länder på motorcykel

Detta är en läsartext.

Celle i Tyskland.

Annons

Balkan var målet för årets kvalitetsvecka när elva länder skulle ses på 19 dagar. Före detta Jugoslavien är idag sex självständiga stater.

Resan började i Falun och första etappen gick till Göteborg. Inte så långt och svårt - men dyrt; på grund av ouppmärksamhet från min sida - så körde jag lite för fort norr om Örebro. Där gick 2.800 kronor av reskassan.

Tanken var nu att ta ett biltåg från Hamburg till Verona, men jag var ute allt för sent, så det fanns ingen plats för mig. Det var bara att bita i det sura äpplet och ta sig genom Tyskland och via Österrike ner till Slovenien. Transportsträckan på autobahn är allt annat än behaglig. Det går fort och lastbilarna tar oftast upp två av tre filer.

Annons

Nåväl:

Första dagen Falun-Göteborg. Andra dagen Göteborg -Celle i Tyskland och den tredje körde jag ner till Salzburg. Det blev i längsta laget, men jag ville komma ifrån Tyskland. Österrike är egentligen bara ett annat Norge; Höga berg, många biltunnlar och hus på de mest omöjlig ställen. Några fjordar att köra runt fanns dock inte.

Annons

I Salzburg fick jag det största enkelrum jag sett, säkert 25 kvadratmeter. Det blev en lugn morgon eftersom den planerade dagsetappen inte var så lång. Redan omkring halv två var jag framme vid hotellet en bit utanför Ljubljana. Incheckning; men var f…n är passet? Det var kvarglömt i Salzburg! Bara att ta det lugnt och andas med magen. Sex timmars bomkörning är väl ingenting på en tre veckors resa?!

Dag fyra ägnades åt att flänga tillbaka till Salzburg och hämta passet och att fortsätta mot Ljubljana.

I Ljubljana tog jag en fika och passade samtidigt på att boka boende i Zagreb. Nu skulle jag ta mig från Slovenien och in i Kroatien, men det stötte på patrull. Vid gränsen blev jag stoppad och kontrollerad. Jag hade missat att jag skulle ha ett märke för 7,50 Euro för vägtrafikavgift.

Jag hade missat att jag skulle ha ett märke för 7,50 Euro för vägtrafikavgift.

Dåligt förarbete kallar mad det, så jag tvingades betala 150 euro i böter. Sent på eftermiddagen kom jag in i Zagreb och började med hjälp av Tomtom söka efter mitt hotell. Nu visade det sig att det var lättare sagt än gjort. Där tekniken sa att jag skulle svänga var det enkelriktat, så efter ett par varv på samma gator var jag ganska trött och uppgiven. Att fråga sig fram var ingen direkt framgång. Då gick jag in på första bästa hotell och de ringde mitt hotell och jag fick en vägbeskrivning.

Annons

Här hjälpte inte min diplomatiska förmåga till, så det blev böter

Eftersom det inte var långa biten dit, så satte jag inte på mig hjälmen. Det skulle jag givetvis ha gjort. Här hjälpte inte min diplomatiska förmåga till, så det blev böter på cirka 600 kronor. När jag försökte prata mig ur situationen, så tog jag fram min iPad ur tankväskan för att visa poliserna hur kort väg det gällde. Det gick de inte på.

Annons

Eftersom de inte tog kort eller euro, skulle de följa mig till hotellet för att jag skulle ta ut pengar. I brådskan och nervositeten missade jag att dra igen blixtlåset med resultatet att iPaden ramlade i gatan och blev totalkvaddad.

Surfplattan ramlade i gatan och blev totalkvaddad.

Med tanke på vad som hänt var jag ganska trött på storstäder, så jag drog, förbi Belgrad och stannade i Jagodina med bara 70 000 invånare. Dagen därpå var tanken att åka till Kukes i Albanien och det gjorde jag också, efter en del strapatser.

Enligt kartan skulle jag köra mot Nis och sedan E80 mot Pristina. Det gick bra ända ner till Nis, men då tog jag E 80 åt fel håll och hamnade nästan i Bulgarien! Vänd om! Upp till Nis igen och så i rätt riktning mot Albanien. Dagens problem var inte slut än. Nu blir jag stoppad från att komma ut ur Serbien för jag har inga PAPPER på motorcykeln. Att jag har dem digitalt hjälper inte! Det är bara tack vare min erkänt goda diplomatiska förmåga jag får fortsätta mot hotellet i Kukes.

Stoppad för att det inte fanns papper på motorcykeln. Att de fanns digitalt hjälpte inte.

Dagen därpå tog jag en sväng ner till Tirana och sedan vidare upp till Shkroder där jag hittat ett billigt hotell för att ligga över i två nätter för tvätt och vila.

Annons

Billigt hotell.

Annons

Färden gick nu mot Podgorca i Montenegro upp till Uzice i Serbien. Där blev jag tvungen att stanna i två nätter på grund av kristallsjukan, som yttrar sig i yrsel och illamående.

Resans egentliga mål var Srebrenica för att se spåren efter folkmordet 1995, då "goda" kristna mördar över 8000 "onda" muslimer.

Resans egentliga mål var Srebrenica för att se spåren efter folkmordet 1995.

Mostar med sin berömda bro blir nästa mål. Att vi är i ett land påverkat av Islam, märkte jag på hotellet där jag varken kunde få en öl eller fläsk till middag.

Christer Falk i Mostar med den berömda bron i bakgrunden.

Adriatiska havet med alla mer eller mindre kända badorter blir nu riktningen på resan. Många vackra vyer öppnar sig efter vägen, men det finns ingen plats där jag vågar stanna för att fota. När jag tillslut hittar en ficka att svänga in på, så står där redan en mc - från Örebro!? Vad är sannolikheten?

Men var gör man av nycklarna till motorcykeln? Stoppar dem i badbyxorna så klart! Med facit i hand var det ingen bra idé.

När man befinner sig i och omkring Split måste man ju bada i Adriatiska havet. Sagt och gjort! Men var gör man av nycklarna till motorcykeln? Stoppar dem i badbyxorna så klart! Med facit i hand var det ingen bra idé. Det är tack vare några pojkar i 10-12 årsåldern som jag inte får panik, då de hittar nycklarna efter mindre än en minut.

Annons

Annons

Efteråt har många tankar snurrat runt om vad som skulle ha hänt om grabbarna inte hittat nyckeln! Nu börjar det bli mycket, så jag beslutar mig för att gå mot Italien. Eftersom jag inte har något hotell bokat, så tar jag in på ett motell vid motorvägen. Nästföljande dag kör jag mot Rijka i Kroatien och vidare till Trieste i Italien.

I Trieste ska det finnas ett u-båts-museum och som gammal matros vill jag gärna besöka det. Tomtom försöker hjälpa mig hitta, men det går inte, så jag ger upp och vänder kosan mot Ljubljana. Stryker förbi Sloveniens huvudstad på väster sida och kör upp till Kranj och tar in på samma hotell som jag bodde på på nervägen.

Motorcykeln på tåget.

Efter ett par dagar på hotell Creina kör jag upp till Villach i Österrike, där jag satte cykeln på tåget och efter en skakig natt var jag framme i Hamburg.

Sedan var det bara transportsträcka till Göteborg och slutstationen Falun.

Ibland funderar jag, och i synnerhet Eva, om jag inte börjar bli för gammal för sådana här eskapader och svaret måste nog tyvärr bli att det var min sista långresa.

Till slut lite allmänt:

Hur är vägarna?

- Lika bra/dåliga som i Sverige.

Trafiken?

- Som vanligt. Alla bilister är idioter, utom i Albanien där alla är jubelidioter.

Kan man betala med kort?

- Ja, överallt, bara lite svårare i Albanien. Euro fungerar också. I Slovenien är det officiell valuta.

Kan man göra sig förstådd?

Annons

- Det går bra med svenska, om den du talar med vill förstå. Annars går det oftast bra med engelska. Googleöversättning tyckte jag fungerade bra.

Är det fattigt?

- Skulle man bli nersläppt i någon större stad, så skulle det kunna vara var som helst i Europa.

Fungerar Wi-Fi?

- Överallt! Faktiskt bättre än i Sverige.

Christer Falk

- med en Yamaha som fungerat oklanderligt

Annons

Annons

Till toppen av sidan