Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
GÖRAN GREIDER om Löfvens sista dagar: "Han bröt sönder Alliansen som aldrig lär återhämta sig"

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Annons

Stefan Löfvens regeringsdeklaration var som väntat något av ett sömnpiller, men det är de nästan alla. Undantaget på senare mandatperioder är väl fortfarande när Löfven 2014 deklarerade att Palestina skulle erkännas och – jag tror att det var samma år - att svensk utrikespolitik ska vara feministisk. Jag minns att jag jublade över båda sakerna.

Men sedan dess har dessa högtidliga tal, med karaktär av byråkratiska uppräkningar av vad regeringen gjort och vill göra, varit lika sega som de nästan alltid brukar vara. På Riksmötets öppnande på tisdagen blev det kanske extra uppenbart att det mandat regeringen sitter på – beroendet av centern – gjorde att det hela liksom gick plus minus noll. Legeringen av nyliberal centerpolitik (fortsatta privatisering av arbetsförmedlingen och stärkt ägarintresse i skogsfrågan) och mer klassisk socialdemokratisk politik (mer pengar till välfärden) är i grunden något rätt omöjligt och kan i alla fall inte entusiasmera mig eller många andra socialdemokrater.

Annons

Annons

Stefan Löfven med hustrun Ulla efter riksmötets öppnande. Foto: TT.

Men detta var som sagt väntat. Och medan talet pågick blickade jag ut över riksdagen, jag följde evenemanget framför TV:n, och fascinerades mest av folkdräkterna och framförallt av Miljöpartiets Märta Steneviks utstyrsel: Hon är faktiskt en kreativ modetrendsättare, denna högtidsdag med en ovanlig huvudbonad (en liten svart hatt)  och en stålblå, kimonoliknande klänning.

Mest av allt tittade vi nog allihopa ändå på statsminister Stefan Löfven. Är han lättad över att nu meddelat att han stiger åt sidan? Han lämnar plats för en efterträdare, som givetvis kommer att bli Magdalena Andersson. Men såg han lättad ut? Ja, vid några tillfällen efter talet såg han ut att vara rätt uppåt.

Annons

Stefan Löfvens sista regeringsdeklaration kommer inte att gå till historien. Den är så mycket av en kompromissprodukt att den inte riktigt kan göra någon nöjd. Det som går till historien är emellertid Löfven själv: Den statsminister som mot alla odds, och med i stort sett bibehållet lugn hela tiden, red ut kris efter kris. Så tilltrasslad som nu har situationen knappast varit i riksdagen sedan tjugotalet.

Annons

Det enda tillfälle under denna sista mandatperiod då han litet grann tappade greppet var under sommarens regeringskris. Hans gnäll över Vänsterpartiets agerande var inte rimligt. Upprinnelsen till hela den krisen låg ju i att regeringen i åratal underlät att vårda sitt parlamentariska underlag och helt enkelt struntade i Vänsterpartiet. Jag tror att många socialdemokrater blev upprörda över Löfvens och de andra s-ministrarnas – för att inte tala om praktiskt taget alla s-märkta skribenter som unisont och lojalt stämde in i gnällkören över det Vänsterparti som slogs mot de marknadshyror som socialdemokratin också brukar slåss mot.

Men ändå: Det är Löfvens lugn och stabilitet i den röriga parlamentariska situationen som eftervärlden kommer att beundra honom för. Och lägg till: Han bröt, med uppgörelsen med mitten, sönder Alliansen som nog aldrig lär återhämta sig.

Annons

Det återstår förstås en möjligen mycket skakig höst, med osäker budget och lika osäkert regeringsinnehav, innan Löfvens insats kan värderas mer fullödigt. Men så mycket är klart att han har hanterat kriser på ett ganska otroligt sätt och att han lyckats hålla (s) kvar vid regeringsmakten i ett Sverige som egentligen numera är ett ledsamt höger-Sverige. Både det konservativa blocket och centerpartiets ekonomiska högerpolitik har politiskt gjort Sverige till ett högerland. Att en s-ledd regering ändå överlevt är litet av ett mirakel.

Annons

Men det där har skett till priset av en alltmer nedskruvad ideologisk profil på det socialdemokratiska partiet. Det är därför så många röster nu i detta parti längtar efter någon typ av vänstergir, särskilt i de ekonomiska frågorna men också när det gäller exempelvis skolpolitiken där marknaden fått ta över och skapat segregation och vinster som ogenerat hämtas ur skattebasen av ogenerade entreprenörer.

Löfven har varit skicklig som kompromissare. Men under hans tid blev socialdemokratin idépolitiskt svagare än det någonsin varit.

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy