Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Tankar på havet. Om Nobelpris, litteratur, usla skuggbudgetar och en hyllning till en gammal Nobelprotest.  

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Hav, öar. himmel. Foto: Göran Greider.

Annons

På havet skriver jag det här. På en stor färja som plöjer fram på Östersjön mellan Stockholm och Åbo. Dessa jättefärjor liknar mer stadsdelar som slitit sig och driver omkring till havs. Man somnar in till motorers vaggsång. Det är den litterära tidningen Vi:s litteraturbåt jag befinner mig på – i tre dygn. Jag har pratat om min senaste bok, Barndomsbrunnen, men framför allt lyssnat på en rad andra författare, såsom John Ajvide Lindqvist, Elin Cullhed, Åsa Larsson, Karin Smirnoff och flera andra. Och på kvällarna ropar artisten Sara Parkman ut sitt inre eller låter oss höra hjärtats tysta puls när hon knäpper på sin fiol.

Jag ser ut över hav, öar och en underbart grå himmel. Det är som att äntligen få stiga ut ur pandemins och sjukdomarnas labyrinter och se fria vidder. När golven gungar till känner jag att jag lever.

Annons

Annons

Jag vet inte hur många hundra litteraturintresserade som är med på resan, men det är smått fantastiskt att möta människor som är genuint intresserade av böcker – och de kommer från hela landet; nyss signerade jag en bok till en kvinna som bott i Dala-Floda. Sedan har jag irrat i de ändlösa korridorerna till min hytt, nummer 9202. 

Jag ser ut över hav, öar och en underbart grå himmel. Det är som att äntligen få stiga ut ur pandemins och sjukdomarnas labyrinter och se fria vidder. När golven gungar till känner jag att jag lever.

                                       *

Nobelprisvecka! Också den är som att blicka ut över fria vidder. För min del har det där alltid varit en högtidsvecka. Särskilt när de naturvetenskapliga priserna delas ut. Ekonomipriset, som kommer senare, brukar vara en tråkigare historia. Med glädje minns jag den äldre man som jag för något år sedan mötte på bensinstationen i Djurås. Det var han som 1976 reste sig upp under utdelningen av ekonomipriset till den nyliberale ekonomen Milton Friedman (en av teoretikerna bakom skolpeng och marknadsskola) för att protestera. Erik Lantz heter han som ropade ”Frihet åt Chiles folk och Friedman go home” under prisutdelningen. Jag tackade honom.

Jag har alltid varit mest förtjust över de naturvetenskapliga priser som går till verklig grundforskning: De som kan ge svindel, men inte behöver ha någon omedelbar nytta. Så var det litet i år när italienaren Giorgio Parisi prisades för sin forskning kring ordning och oordning i olika material, till exempel glas, eller i så komplexa fysikaliska system som jordens klimat. Hur kommer det sig att molekylerna lägger sig som de lägger sig när de ruskas om? Även priset till de forskare som direkt lagt grunden till klimatmodellerna bär på svindel över det faktum att vi alls kan klara av att förstå och allt bättre förutsäga vad som sker i så oerhört svårgreppade fenomen som klimat.  

Annons

Annons

Jag tror att vi alla behöver de där fria vidderna som den naturvetenskapliga forskningen erbjuder, även om journalisterna ständigt mest vill veta vilken omedelbar nytta mänskligheten kan ha av en upptäckt. Men identifieringen av och teorin bakom exempelvis ett supermassivt svart hål i Vintergatans centrum – vilket belönades förr året - har ingen omedelbar nytta. Det öppnar istället för den förundran inför naturen som redan Linné skrev om och som vi nog alla bär på.

Det där är en avgörande sida hos människan: Förundran. Ibland kan den komma via litteraturen, men ännu oftare faktiskt genom naturvetenskapen.   

                                       *

Karin Smirnoff berättar om sin senaste roman. Foto: Göran Greider.

I svensk politik saknas helt de där fria vidderna. När Magdalena Andersson utfrågas om vilken politik hon tänker föra läggs allt fokus på de dagspolitiska frågorna. Ibland får jag intrycket av att nästan inga journalister på de stora redaktionerna längre har någon förmåga eller ens intresse för de stor idépolitiska linjerna.

Hur mycket marknad ska vi ha och hur mycket ska vara offentligt? Kan evig tillväxt fungera ihop med behovet av en grönare civilisation? Vad säger hon om uttrycket demokratisk socialism? Mängder av sådana idépolitiska frågor tror jag folk längtar efter att få höra om, och inte bara korta svar på vad som ska göras åt gängbrottsligheten.

Annons

Annons

Sedan sitter jag på havet och hör om de borgerliga partiernas skuggbudgetar. De är verkligen bara skuggor där inget kan växa. Alla de borgerliga partierna vill exempelvis spara på sjukförsäkringen och återigen försämra ett system som sedan Alliansregeringens tid plågat utsatta människor (och länge var heller inte (s) mycket bättre i dessa frågor).

Inga fria vidder alls där. De borgerliga partierna är idag helt fast i ytterst smalvinkiga perspektiv på samhället: Doktrinärt marknadstänkande är det som gäller. Sänka skatter och privatisera! Inga öar på havet under himlen.  

Jag ser ut genom hyttfönstret.  

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy