Oppositionens partier har kommit med sina alternativ till budgetar. De vill inte ha den S-ledda regeringens familjevecka. Så dess kostnad, 3,5 miljarder kronor 2022, kan de använda till annat.

Moderaterna använder det dubbla, sju miljarder, av det beloppet till att sänka bensin- och dieselskatterna med en krona per liter. Sverigedemokraterna vill ta bort malusdelen, som gör nya bilar dyra om de går på bensin eller diesel.

M och SD riktar in sig på väljarna i deras egenskaper som bilister. M kan med rätta kritiseras för att inte verka för lägre koldioxidutsläpp med sitt förslag om lägre bränsleskatt och därmed bränslepris. Men det finns risk att en del bilister inte ser det så nu när dessa priser är rekordhöga när marknadspriset stigit och USA-dollarn är stark, valutan som olja handlas i. Cirka hälften av bränslepriset är punktskatt och moms.

Moderatledaren Ulf Kristersson framträdde i ett tv-program där han förklarade att de som kör bil inte kör mer bil för att bränslepriset blir billigare. Exakt hur det är med det kan kanske diskuteras. Bensin och diesel är varor som folk måste ha i sin vardag om deras transportmedel, bilar, drivs av dem.

Kristersson påtalade i tv att varken laddställen eller begagnade elbilar är så värst många samtidigt som nya elbilar är dyra. Att gå över till elbil är därmed svårt för många privatpersoner.

SD vill ta bort malusdelen i bonusmalussystemet, sa partiets ekonomiska talesperson Oscar Sjöstedt då han presenterade partiets budgetförslag. Det blir en kostnad på 780 miljoner kronor 2022.

Och Martin Kinnunen från SD debatterade i TV4 mot Karolina Skog (MP) om bensin- och dieselskatterna där Kinnunen drev att de borde sänkas och Skog att de inte skulle sänkas på grund av klimatkrisen.

Regeringen vill i budgeten bland annat höja skatten för bilar som släpper ut mer än 90 gram koldioxid per kilometer.

Bilen som transportmedel och villkoren för den i form av inköpspris, drivmedelspris, framkomlighet via vägar, parkeringsmöjligheter med mera finns som en del av samhället och dess utformning.

Eftersom Sverige länge hade två biltillverkare hölls nybilspriserna nere genom att skatt på nya bilar var låg. I länder utan bilindustri, som Danmark, var skatten på nya bilar hög. Det ledde till ett mindre utbrett bilägande där bland särskilt de med lägre inkomster.

När Volvo och Saab efter hand lanserade större, krocksäkrare bilmodeller ökade trafiksäkerheten. Dödsfall och skador i olyckor minskade, särskilt i relation till antalet bilar i trafik. Att ta körkort var något som nästan alla i 18-årsåldern gjorde för några årtionden sedan. Många skaffade även egen bil i samband med det. Så kan det vara även nu, men nog i mindre grad.

Med bilen erhölls rörelsefrihet som kunde användas på fritiden, för arbetspendling och att ta sig till olika inrättningar. Det gäller fortfarande.

Samtidigt var och är bilen ett föremål för många att få in pengar på: bil-affärer och verkstäder, staten med fordonsskatt, besiktningsavgift, bränsleskatt, försäkringsbolag med trafikförsäkring, kommuner och andra med parkeringsavgifter.

Med miljörörelse och större miljömedvetenhet kom synen på bilen att bli kritisk på grund av dess utsläpp. Bilen kom för en del personer och aktörer att bli en negativ symbol i sig. I stadsplanering drevs bilar bort från städers centrum, med mer av bilfria gator och färre eller svårtillgängliga parkeringar, med argument om bättre miljö och ökad säkerhet för gående och cyklister.

Underlag för handel minskade dock där då också och många affärer flyttade till köpcentrum några kilometer utanför städerna där det var gott om gratis parkeringar. Det ökade behovet av att ha bil, för att komma till dem. Och färre 18-åringar tar numera körkort och att ta det har blivit dyrare.

Alla partier och deras väljare hade länge, till runt 1980 i alla fall, en positiv syn på bilen. Med höga kostnader för innehav och drift av bil, som Miljöpartiet nu uppfattas som främsta anhängaren av, och med det partiet i den S-ledda regeringen underlättas det för M och SD att framstå som bilvänliga partier.

Även om klimatfrågan är viktig riskerar S att framstå som om inte ett bilfientligt parti så i alla fall inte lika bilvänligt som förr.

S har varit starkare än sitt rikssnitt i den av små orter dominerade landsbygden, som utgör 85 procent av Sveriges yta. Med en rad kostnader för att ha och köra bil, som i inköp, skatt på utsläpp och bränsle och annat försvåras och fördyras det för låg- och medelinkomsttagare på särskilt landsbygd och små orter att ha bil. Alltså personer som brukar vara en stor del av Socialdemokraternas väljarkår.

För dessa väljare kan frågan om bilen som transportmedel och dess kostnader vara en viktig faktor. Vad för sorts politik som partier har rörande bilen kan bli en av flera faktorer som påverkar hur väljare röstar.