Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Vägen öppen för Magdalena Andersson! 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Ny partiordförande kramas om av en avgående. Foto: TT

Annons

Så är hon då vald till socialdemokraternas nya partiordförande: Magdalena Andersson, 54 år, gift med ekonomiprofessorn Richard Friberg, tvåbarnsmor, en gång student på anrika Harvard i USA, sedermera hämtad från Handelshögskolan till regeringskansliet, gick med i SSU som 16-åring, tävlingssimmerska på elitnivå, finansminister i sju år, ekonom, under några år boss för Skatteverket, första kvinnan som blivit ordförande i Internationella valutafonden, bosatt i Nacka, född i Vaksala församling i Uppsala som enda barn till en lärarinna och en lektor i statistik. 

Jublet som steg från kongresslokalen i Göteborg när hon valdes var öronbedövande. Nej, jag var inte på plats. Men ovationerna nådde mig där jag satt och glodde på TV:n. Till och med min döva hund reste på huvudet där hon låg i soffan intill mig, men kanske var det mina rörelser hon reagerade på. 

Annons

Annons

Vägen är öppen för Magdalena Andersson – och även om den vägen går genom en ytterst trassligt riksdag med röriga majoriteter och motståndare överallt – så har hon nu chansen att mobilisera mig och oräkneliga andra socialdemokrater.

Är Magdalena Andersson rätt person att leda ett arbetarrörelseparti in i en bättre framtid? Svar: Hon kan verkligen vara det, men det vet vi ännu inte. På fredag förmiddag får vi höra hennes första anförande som partiordförande och alla kommer att lyssna på det och leta efter innebörder. Att hon är ytterst kompetent, har politiskt handlag och är en mer alert debattör än Löfven, är det ju ingen som tvivlar en sekund på. Direkt folklig är hon inte, hon har till och med i en intervju sagt att hon inte vill vara folklig, men hennes ibland bistra, temperamentsfulla uppsyn gör henne potentiellt just folklig.

Men hon är formad av åtstramningarnas nittiotal och har en syn på ekonomisk politik som tenderar att oftast sätta budgetbalans före alla de expansiva reformer som både jämlikheten och klimatet idag kräver. Också hon vill reformera det så kallade finanspolitiska ramverket, om än bara marginellt: Den som är satt i skuld är icke fri förefaller vara hennes främsta budord, trots att det verkligen förhindrar de nödvändiga investeringar som kräver lån istället för meningslös jakt på en så låg statsskuld som möjligt med det pris det har i eftersatt välfärd.   

Annons

Sina djupaste idépolitiska övertygelser har hon hittills hållit rätt mycket i det fördolda. Att ingen riktigt vet vad hon kommer att företa sig som s-ledare är faktiskt befriande att tänka på. Hon kan överraska lika mycket som en åldrad Joe Biden överraskat genom att vilja driva igenom stora reformprogram. Ibland är det lättare för den som inte är klart definierad på vänster-högerskalan att driva en mer progressiv agenda.  

Annons

Magdalena Andersson stiger dessutom fram ur en s-kongress som kan vara den viktigaste på årtionden. S-föreningen Reformisterna har många motioner och ombud på kongressen och kommer säkerligen att driva den litet till vänster. Just Reformisterna har dessutom höjt den intellektuella nivån i s-debatten, med ständiga rapporter och nätverk i den fackliga rörelsen, något som självaste Klas Eklund, kanslihushögerns apostel, i dagarna påpekat.  

Men som många har noterat: Hela detta parti, från toppen ner till den sista gräsroten, vill i dessa dagar gå några steg åt vänster. Befria sig från kompromissernas alla bojor, drömma en smula, sträcka på ryggen. Och de facto är det verkligen så att partiet nu bara kan förnya sig och vitaliseras genom att dra åt det hållet: Varje steg mot mitten i svensk politik skulle gå emot både den tidsanda, där de nyliberala doktrinerna känns oerhört passé, och mot tidens alla krav.   

(s) har sedan nittiotalet sakta men säkert rört sig högerut på den politiska skalan, både i den praktiska politiken och i sin idépolitiska uppsyn. Jag tror knappast någon kan förneka att det är så. Samtidigt har partiets folkrörelsebas försvagats och många av de LO-medlemmar, kort sagt arbetare, som borde utgöra partiets kärna, i frustration tagit steget över till högerpopulismen. Det är ju det avgörande som inträffat: en betydande del av socialdemokratins klassiska väljarbas har gått åt ett annat håll och de har gjort det både därför att ett medelklassifierat (s) inte tycks ha stått upp för dem – och, förstås, av ren inskränkthet. SD är ett löntagarfientligt parti. 

Annons

Går allt detta att vända på? Man blir alldeles matt när man ställer sig den frågan. Är helt enkelt den socialdemokrati, som formade ett helt sekel i Sverige och Europa, på väg att bli bara ett parti bland andra och inte det där breda folkrörelsepartiet som liksom inrymde en hel nations liv och erfarenheter? 

Annons

Jag vet inte. I längden är det bara fler aktiva i en rörelse som kan förändra något. Från toppen och ledningen i ett parti kommer egentligen bara det som föds och pulserar bland gräsrötterna. Magdalena Andersson som partiordförande och Kommunals Tobias Baudin som partisekreterare känns i alla fall som en bra början och den som tror på reformism och demokratisk socialism är givetvis aldrig riktigt ledsen utan alltid hoppfull.

Vägen är öppen för Magdalena Andersson – och även om den vägen går genom en ytterst trassligt riksdag med röriga majoriteter och motståndare överallt – så har hon nu chansen att mobilisera mig och oräkneliga andra socialdemokrater.

Gör det!   

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy